Vinterbesök

Vit, gnistrande snö som är oförstörd av tö, regn och blåst, och på den en vårvintersol som orkar börja värma så det märks mitt på dagen. Då är det lätt att älska denna årstid. Lättare än när det är gråblask, blåst och murr. Eller 25 grader kallt.

Winterscape near our home

Agge ser inget försonande med vintern. Han tillbringar 23 timmar om dygnet i någon sorts hibernation i väntan på bättre tider, och den resterande timmen med att driva oss och övriga katter i huset till vanvett med sin rastlöshet. Han har det inte lätt, Agge. Han berättar säkert mer själv i sin egen blogg.

Agaton sleeps behind curtain, waiting for winter to pass

Jan trying to communicate with Christer Fuglesang?Vi har haft trevligt besök från Sundsvall i helgen av bror Jan med fru AnnSofi. Janne har köpt en bättre begagnad motorcykel, som står och väntar ikapp på våren med honom i ett garage en bit bort.

Han var förstås dit fem gånger och klappade på den, och resten av tiden skulle han ha mig att förklara hur man kopplar ihop hans hjälm-intercom-apparatur med radio, mp3-spelare och GPS. Som om jag visste det... Jag ritade i alla fall ett kopplingsschema.

Min käre bror hade också en idé om att han via sin avancerade hjälm och walkie-talkies skulle kunna kommunicera med, om än inte högre makter, så i alla fall Christer Fuglesang eller liknande. Jag var lite tveksam, och lämnade rummet efter några timmar. Vet inte om han lyckades få kontakt med någon. Han sa inget efteråt.

Någon liten stund som blev över ägnade vi åt förväntansfullt prat om våra kommande italienresor.

Jan and AnnSofi studying Italian map

Förresten åt vi gott också, Eva fyller år snart och vi firade lite i förtid med en hemtillverkad trerätters. Inte dumt alls.

Primo Piatto á la Mockfjärdo

Och mitt ambitiösa träningsprogram då? Jo, jag har vågat mig till Nautilus 2 gånger på egen hand och trampat och dragit mig igenom övningarna med en viss framgång. I morgon kväll ska det simmas en timme, är det tänkt. Fortsätter jag i den stilen bör jag kunna dra åt svångremmen lite snart.

Helena har bloggat en andra gång från Australien och säger att hon stortrivs i Sydney. Härligt! Och jag fick veta att pengarna jag skickade via vindlande vägar på Internet i onsdags fanns på hennes konto i lördags. Tur det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0