Vår
Sista veckan i mars blev nästan osannolikt fin med sol från molnfri himmel, svag vind och 15 - 17 grader varmt på eftermiddagarna. Nästan försommarlikt. Snö och is försvinner och fåglar kvittrar frenetiskt. Bofinken kom för en vecka sen. Alldeles, alldeles underbart!
Själv tog jag mig i kragen och förpassade mig till Nautilus igen efter nästan en månads uppehåll som startade med att jag var sjuk i februari. Trots uppenbar oträning gick det väl någorlunda att hasa sig runt bland utvalda maskiner. Och idag företog jag årets första cykeltur runt Lillstup, en sträcka på 13 km. Jag tog det utomordentligt lugnt, dels för att jag bestämt mig för det, dels för att vägen bitvis var mjuk, lerig och trögåkt.
I alla fall såg jag årets första tussilago vid Högberget! Det måste vara rekordtidigt.
Dessa rätt oansenliga små gulingar gör en verkligen glad eftersom de är allra först med att värmas till liv av vårsolen. Underbart.
Vid kraftstationen hade man släppt på en aning vatten i forsen. Också ett vårtecken som kommer ovanligt tidigt.
Och vägarna var som sagt inte färdigtjällossade riktigt än...
Det var roligare att var ute än inne i dag, så alla taklisterna kom inte upp i vardagsrummet. Men några. Intressant i hörnen. När man noggrant gersågat i 45 graders vinkel blir det ändå stora glipor för väggarna är inte vinkelräta. Men jag har ju spackel kvar...
I morgon ska resten av listerna upp och sen börjar eldprovet: Att lägga golv. Bara att klicka ihop, sägs det. Vad som sägs mindre om är hur man gör runt portalen mellan vardags- och matrum. Blir i sanning en utmaning.
Eder trots all tillförsiktige
Peter
Själv tog jag mig i kragen och förpassade mig till Nautilus igen efter nästan en månads uppehåll som startade med att jag var sjuk i februari. Trots uppenbar oträning gick det väl någorlunda att hasa sig runt bland utvalda maskiner. Och idag företog jag årets första cykeltur runt Lillstup, en sträcka på 13 km. Jag tog det utomordentligt lugnt, dels för att jag bestämt mig för det, dels för att vägen bitvis var mjuk, lerig och trögåkt.
I alla fall såg jag årets första tussilago vid Högberget! Det måste vara rekordtidigt.
Dessa rätt oansenliga små gulingar gör en verkligen glad eftersom de är allra först med att värmas till liv av vårsolen. Underbart.
Vid kraftstationen hade man släppt på en aning vatten i forsen. Också ett vårtecken som kommer ovanligt tidigt.
Och vägarna var som sagt inte färdigtjällossade riktigt än...
Det var roligare att var ute än inne i dag, så alla taklisterna kom inte upp i vardagsrummet. Men några. Intressant i hörnen. När man noggrant gersågat i 45 graders vinkel blir det ändå stora glipor för väggarna är inte vinkelräta. Men jag har ju spackel kvar...
I morgon ska resten av listerna upp och sen börjar eldprovet: Att lägga golv. Bara att klicka ihop, sägs det. Vad som sägs mindre om är hur man gör runt portalen mellan vardags- och matrum. Blir i sanning en utmaning.
Eder trots all tillförsiktige
Peter
Kommentarer
Postat av: Anonym
Tussilago! Varsol! Jag dor!
Fick snudd pa tarar i ogonen nar jag sag bilden pa tussilagon. Det kanns faktiskt riktigt tomt att missa varen. Det ar sa harligt att kanna den lite kyliga, friska luften, samtidigt som solen precis varmer lite grann. Ljudet av grus som knastrar mot gatan nar man gar. Och doften av solvarm asfalt.
Saknar!
Duktig du ar som borjat trana igen. Jag forsoker ocksa ga till gymmet har nere ratt sa ofta i alla fall.
Stor kram!
Trackback
