Peters funderingar

De sista två hela dagarna i Australien har gått och det här blir sista gången jag rapporterar på plats i bloggen. Nästa gång lär väl bli när jag kommit hem och sovit ut, nån gång i slutet av den här veckan kantänka.

Igår kände Eva och jag oss trötta men gick bort till monorailstationen vid Darling Harbour och åkte ett varv på denna märkliga anordning, som rätt makligt glider fram på en metallbalk ca fem meter över gatorna. Vi gick av i centrum och in på Myer för att leta efter ett australiskt handarbete. Att brodera en känguru i korsstygn vore väl nåt? Men nej, där fanns inget och vi blev hänvisade till Lincraft något kvarter bort. Det var en jättelik kombination av Hemtex och Panduro, men i broderiväg fanns bara några barnmotiv. Så vi lunkade hem till lägenheten igen i värmen.

Senare på eftermiddagen tog vi taxi till operahuset och löste ut de biljetter jag beställde i början av oktober.

Därefter åt vi gott på Oyster bar vid vattnet i nedåtgående solsken, och promenerade sen till entren. Och jag fick bild på en solnedgång i Australien!

Föreställningen Gondoljärerna av Gilbert & Sullivan var en färgstark uppvisning av vackra dräkter och skönsång. Det var mer operett än opera, för det fanns även talade partier. Sångpartiernas text visades på en skärm ovanför scenen, så det gick att hjälpligt följa med i handlingen. Det var bitvis roligt, och mycket bra. Och operahuset var tjusigt även i mörker, upptäckte vi.

Hur lång tid man än tycker man har kommer alltid avskedsstunden, och i morse var det dags att säga adjö till Helena, som måste åka tillbaka till Melbourne för sitt fjärde träningspass som tote operator i kväll. Det kändes förstås sorgligt att skiljas, men det blir förhoppningsvis inte lika länge igen innan vi får träffa henne.

Eva och jag gick upp tidigt för att bli upplockade kvart över sju av Blue Mountain-bussen, som framfördes av en trivsam äldre man som genast började berätta om vad vi såg när vi körde kors och tvärs i Syndey för att plocka upp resterande deltagare. Det var en halvstor buss och den var inte riktigt full, så vi åkte bekvämt.

Denna heldagstur började med en titt på olympiastadion och därefter en timme i Featherdale djurpark, vilket var alldeles för lite. Vi skulle hinna se krokodilmatning, och klappa både koalor och kängurur, så vi hann inte alls dricka det morning tea som erbjöds.

Dessutom fanns här söta små pingviner som vi inte hann till Phillip Island och titta på.

Och gigantiska hamstrar som kallas wombater, och märkliga fåglar, och mycket annat.

Vi bjöds på lunch i Katoomba, och sen var det dags att ta en titt på utsikten. Den var storslagen, minst sagt, i klass med Grand Canyon, men vänligare eftersom alla berg är skogklädda. Medan jag vände ryggen till bekantade sig Eva med lokalbefolkningen.

Efter att ha köpt loss henne ställde jag henne i stället framför de berömda tre systrarna.

Nackdelen med en sån här dagstur är att det är för lite tid varje gång man stannar och ska titta på något. Å andra sidan hinner man ju se många olika saker. Efter utsiktsplatsen var det dags för tre hiskeliga åkturer. Först med linbanan Skyway tvärs över ett bråddjup.

Att jag vågade, jag med min höjdrädsla. Men det gick rätt bra, jag tittade inte så mycket neråt och ägnade mig åt att filma.

Sen var det dags för järnvägen, som med sina dryga 50 graders lutning lär vara den brantaste i världen. Den liknade mer en sned hiss. Sittande i den sjönk vi ner genom en mörk klyfta och stannade på en plattform, från vilken man på träplattformar kunde gå förbi en gammal kolgruva fram till en mer traditionell linbana, som gick upp på platåkanten igen. Hisnande, men jag överlevde.

På väg tillbaka stannade Reg, vår chaufför, och sa att vi var lyckligt lottade som fem meter in i skogen kunde se två exemplar av den mycket sällsynta växten Waratah.

Som jag naturligtvis gick dit för att ta kort på, utan en tanke på den farliga australiska bushen. Strax efter detta råkade bussen köra över en brun snok, som är ytterst giftig.

Reg körde oss inte ända tillbaka utan satte av oss vid floden vid olympiastadion. Sen blev det Rivercat (en snabbgående katamaran) tillbaka, och vi hann se många tjusiga strandvillor längs Paramattafloden. Och så småningom växte Sydneys skyline upp igen.

Ja, nu återstår bara att sova, gå upp i tid i morgon, packa och checka ut, och sen fördriva fyra timmar i stan innan det är dags att ta sig till flygplatsen. Vårt plan går kl 17 australisk tid, och vi kommer till Arlanda strax efter sex på torsdag morgon. Säkert rätt trötta. God natt!