Magnifikt
Dalhalla är ett gammalt kalkstensbrott utanför Rättvik, nordost om Siljan i Dalarna. I botten, i den turkosa sjön mellan lodräta klippväggar, finns sedan ca 15 år en scen där konserter av alla de slag äger rum.
I går kväll inträffade en av sommarens höjdpunkter.
P-Floyd, det antagligen bästa tributebandet till Pink Floyd, levererade en ljud- och ljusshow utan motstycke för omkring fyratusen entusiastiska åskådare.
Naturligtvis kan några stillbilder bara ge en vag aning. Detta är en totalupplevelse, inramad av konstflygare i skymningen, och senare diverse pyroteknik.
Jag såg deras första Dalhallakonsert för två år sedan, och förra året var jag till deras kultförklarade hemmaarena i Skog med min kusin. I år var bror Jan med dotter, son och hans flickvän, med mig. Alla var hänförda.
Det som är roligt är att publiken innehåller alla åldrar, och här handlar det inte om hippt och ballt och coolt, utan man är här för musiken. Stumsner och Co studsar och fjantar inte omkring på scenen utan skapar en eftertrycklig och kärleksfull tribut till originalbandet på sitt eget vis. På senare år har dom vågat sig på att göra allt friare tolkningar, vilket gör musiken extra spännande.
Det här är inte yrkesmusiker, men det dom gör slår mycket som görs av så kallade proffs!
Om du - liksom jag - gillar Pink Floyds symfoniska och experimentella rockmusik och insett att den är ett helt unikt kulturarv från framförallt sjuttiotalet (Roger Waters och Nick Mason tog ju emot Polarpriset alldeles nyligen), gå på en konsert med P-Floyd när tillfälle bjuds! Dom har på senare år vågat sig allt längre från Skog och Dalarna och turnerat runt i hela Sverige.
I går kväll inträffade en av sommarens höjdpunkter.
P-Floyd, det antagligen bästa tributebandet till Pink Floyd, levererade en ljud- och ljusshow utan motstycke för omkring fyratusen entusiastiska åskådare.
Naturligtvis kan några stillbilder bara ge en vag aning. Detta är en totalupplevelse, inramad av konstflygare i skymningen, och senare diverse pyroteknik.
Jag såg deras första Dalhallakonsert för två år sedan, och förra året var jag till deras kultförklarade hemmaarena i Skog med min kusin. I år var bror Jan med dotter, son och hans flickvän, med mig. Alla var hänförda.
Det som är roligt är att publiken innehåller alla åldrar, och här handlar det inte om hippt och ballt och coolt, utan man är här för musiken. Stumsner och Co studsar och fjantar inte omkring på scenen utan skapar en eftertrycklig och kärleksfull tribut till originalbandet på sitt eget vis. På senare år har dom vågat sig på att göra allt friare tolkningar, vilket gör musiken extra spännande.
Det här är inte yrkesmusiker, men det dom gör slår mycket som görs av så kallade proffs!
Om du - liksom jag - gillar Pink Floyds symfoniska och experimentella rockmusik och insett att den är ett helt unikt kulturarv från framförallt sjuttiotalet (Roger Waters och Nick Mason tog ju emot Polarpriset alldeles nyligen), gå på en konsert med P-Floyd när tillfälle bjuds! Dom har på senare år vågat sig allt längre från Skog och Dalarna och turnerat runt i hela Sverige.
Äntligen bilder
Hemma igen, vid min alldeles egna dator! Som kan ta in bilder från kameran. Så här är en liten resume av vår långweekend i Prag.
Torsdagskvällen var ljum och fin och vi hittade en uteservering alldeles vid foten av Karlsbrons östra sida. Där smakade det gott med en iskall Gambrinus.
Vi åt mat också, hyfsad men inte märkvärdig. Men utsikten västerut var fantastisk i solnedgången, med statyerna på bron i silhuett, och så småningom den belysta Pragborgen mot kvällshimlen.
När vi sen flanerade tillbaka mot Rezidence Lundborg över bron, blev vi stående vid en ung kvinna som satt och spelade gitarr. Det var magiskt!
Petra Ester Kahle heter hon, och spelar klassisk musik. Hon fick en tjeckisk femtilapp (20 SEK) och jag köpte en av hennes två CD-skivor. Jag ångrar nu att jag inte köpte den andra också.
Fredagen var mulen och sval, och det småregnade då och då. Vi promenerade dock runt en stor del av dagen, mest i Stare Mesto (!). Janne tog en bild på mig på Manesuv Most, bron närmast norr om Karlsbron, som alltså syns i bakgrunden.
Vi fortsätter till lördagen, då jag gav upp bloggförsöken på plats. Under en tidig morgonpromenad (före regnet!) till Most Legii, bron söder om Karlsbron, fick jag se tre stora röda hundar vid en servering i Lichtenstejnsky Palac.
Eva och jag gick ut en egen runda efter frukost, och letade först efter muren där John Lennon skulle finnas klottrad enligt guideboken.
Velkopravorske Nemesti hittade vi bara något kvarter från vårt hotell. Mittemot klottermuren ligger franska ambassaden. Det hela såg inte ut som i guideboken, men fortfarande handlade det mycket om John Lennon.
Vi fortsatte i sakta mak upp till Pragborgen, och dagens regn inleddes på allvar.
Detta var inte särskilt kul, och vi pallrade oss ner, allt blötare trots paraply. Vi träffade Janne och AnnSofi och hittade en utmärkt restaurang, Tri Stoleti, bakom hotellet.
Klockan fem såg vi marionetteatern framföra operan Don Giovanni (inte Alice i Underlandet; jag blandade ihop med Black Light theater). Det var roligt och sevärt och bra gjort.
Senare på kvällen gjorde jag återbesök på restaurang Flambee, nu med fru, bror och svägerska. Samma fantastiska mat och oerhört välvilliga personal. Det är naturligtvis dyrt, men inte värre än på en fin svensk restaurang. Men här får man mer för pengarna. Hela upplevelsen är verkligen utöver det vanliga.
Styrkt av tre timmar på Flambee kunde AnnSofi äntligen besluta sig för vilka av alla ryska dockor hon skulle köpa som present åt barnbarnen.
Regnet hade upphört när vi kom ut från restaurangen, och i morse (söndag) var det strålande sol. En liten runda på vår kära bro avslöjade den i ny skepnad i nytt ljus.
Men det blev ju inte lång stund i Prag på morgonen. Planet hem lyfte strax före tio, och halv tolv landade vi på Arlanda i regn. Glada i hågen tänkte vi hinna med ett tidigare tåg hem än vi bokat biljetter till, men si det gick inte alls. Grötmyndigt förklarade personalen vid nedgången till Arlanda C att våra biljetter minsann var icke ombokningsbara och att man absolut inte kunde släppa ner oss på perrongen för att försöka kliva på ett tidigare tåg.
Suck. Mindre än två timmar från Prag till Stockholm. Sju timmar att sen komma hem till Dalarna, varav de första fyra i väntan på Arlanda. Vi åt lunch med Janne och AnnSofi. Deras tåg gick vid tre, och dom kunde inte heller åka tidigare, av samma skäl.
Nå, när vi kom till Borlänge vid sex var det två och en halv timme kvar till enda förbindelsen hem. Vi var rätt less på att vänta, och tog helt enkelt en taxi dom tre milen till Mockfjärd. Dyrt blev det, men hem kom vi och det var skönt.
Trots dåligt väder har det varit en härlig weekend! Men nu väntar gråväder och vardag... Vi får se fram mot Italien om drygt en månad!
Torsdagskvällen var ljum och fin och vi hittade en uteservering alldeles vid foten av Karlsbrons östra sida. Där smakade det gott med en iskall Gambrinus.
Vi åt mat också, hyfsad men inte märkvärdig. Men utsikten västerut var fantastisk i solnedgången, med statyerna på bron i silhuett, och så småningom den belysta Pragborgen mot kvällshimlen.
När vi sen flanerade tillbaka mot Rezidence Lundborg över bron, blev vi stående vid en ung kvinna som satt och spelade gitarr. Det var magiskt!
Petra Ester Kahle heter hon, och spelar klassisk musik. Hon fick en tjeckisk femtilapp (20 SEK) och jag köpte en av hennes två CD-skivor. Jag ångrar nu att jag inte köpte den andra också.
Fredagen var mulen och sval, och det småregnade då och då. Vi promenerade dock runt en stor del av dagen, mest i Stare Mesto (!). Janne tog en bild på mig på Manesuv Most, bron närmast norr om Karlsbron, som alltså syns i bakgrunden.
Vi fortsätter till lördagen, då jag gav upp bloggförsöken på plats. Under en tidig morgonpromenad (före regnet!) till Most Legii, bron söder om Karlsbron, fick jag se tre stora röda hundar vid en servering i Lichtenstejnsky Palac.
Eva och jag gick ut en egen runda efter frukost, och letade först efter muren där John Lennon skulle finnas klottrad enligt guideboken.
Velkopravorske Nemesti hittade vi bara något kvarter från vårt hotell. Mittemot klottermuren ligger franska ambassaden. Det hela såg inte ut som i guideboken, men fortfarande handlade det mycket om John Lennon.
Vi fortsatte i sakta mak upp till Pragborgen, och dagens regn inleddes på allvar.
Detta var inte särskilt kul, och vi pallrade oss ner, allt blötare trots paraply. Vi träffade Janne och AnnSofi och hittade en utmärkt restaurang, Tri Stoleti, bakom hotellet.
Klockan fem såg vi marionetteatern framföra operan Don Giovanni (inte Alice i Underlandet; jag blandade ihop med Black Light theater). Det var roligt och sevärt och bra gjort.
Senare på kvällen gjorde jag återbesök på restaurang Flambee, nu med fru, bror och svägerska. Samma fantastiska mat och oerhört välvilliga personal. Det är naturligtvis dyrt, men inte värre än på en fin svensk restaurang. Men här får man mer för pengarna. Hela upplevelsen är verkligen utöver det vanliga.
Styrkt av tre timmar på Flambee kunde AnnSofi äntligen besluta sig för vilka av alla ryska dockor hon skulle köpa som present åt barnbarnen.
Regnet hade upphört när vi kom ut från restaurangen, och i morse (söndag) var det strålande sol. En liten runda på vår kära bro avslöjade den i ny skepnad i nytt ljus.
Men det blev ju inte lång stund i Prag på morgonen. Planet hem lyfte strax före tio, och halv tolv landade vi på Arlanda i regn. Glada i hågen tänkte vi hinna med ett tidigare tåg hem än vi bokat biljetter till, men si det gick inte alls. Grötmyndigt förklarade personalen vid nedgången till Arlanda C att våra biljetter minsann var icke ombokningsbara och att man absolut inte kunde släppa ner oss på perrongen för att försöka kliva på ett tidigare tåg.
Suck. Mindre än två timmar från Prag till Stockholm. Sju timmar att sen komma hem till Dalarna, varav de första fyra i väntan på Arlanda. Vi åt lunch med Janne och AnnSofi. Deras tåg gick vid tre, och dom kunde inte heller åka tidigare, av samma skäl.
Nå, när vi kom till Borlänge vid sex var det två och en halv timme kvar till enda förbindelsen hem. Vi var rätt less på att vänta, och tog helt enkelt en taxi dom tre milen till Mockfjärd. Dyrt blev det, men hem kom vi och det var skönt.
Trots dåligt väder har det varit en härlig weekend! Men nu väntar gråväder och vardag... Vi får se fram mot Italien om drygt en månad!
Stadsvandring
Det kan man saga vi har agnat oss at i dag. Fotterna ommar.
Nagra bilder kan jag dessvarre inte bjuda pa. Omojligt att fa in dem i den har datorn. Far val lagga till lite bilder nar jag kommit hem i stallet.
Stare Mesto ar gamla staden i Prag, oster om floden Moldau. Det ar lite som Gamla Stan i Stockholm, men oregelbundnare gator och grander, och mer utsmyckade hus. Vart man kommer ser man utsokt vackra fasader nar man lyfter blicken. Alla butiker langs gatorna ar sma och saljer antingen glas, smycken eller dockor - marionetter eller ryska. Befriande ont om kladaffarer. Mycket folk ar ute, och de flesta ar turister. Pa en liten stund har man hort manga europeiska sprak, och nagra asiatiska.
Under dagens strovtag blev vi sugna att se Black Light Theater, och annu sugnare att se Alice i Underlandet med marionettdockor, och kopte biljetter till den i morgon. I kvall har vi hort en mycket njutbar konsert i Church of St. Salvator, med en kvinnlig strakkvartett.
Det har smaregnat av och till hela dagen. Vi verkar ha prickat tva regniga och kyliga dagar har i Prag. I gar var varmt nar vi kom, idag hostaktigt och det ska det bli i morgon ocksa. Men det gar bra anda. Prag ar en riktigt trivsam stad. I gamla stan ar det nastan ingen biltrafik, sa det ar lugnt och avspant.
Nagra bilder kan jag dessvarre inte bjuda pa. Omojligt att fa in dem i den har datorn. Far val lagga till lite bilder nar jag kommit hem i stallet.
Stare Mesto ar gamla staden i Prag, oster om floden Moldau. Det ar lite som Gamla Stan i Stockholm, men oregelbundnare gator och grander, och mer utsmyckade hus. Vart man kommer ser man utsokt vackra fasader nar man lyfter blicken. Alla butiker langs gatorna ar sma och saljer antingen glas, smycken eller dockor - marionetter eller ryska. Befriande ont om kladaffarer. Mycket folk ar ute, och de flesta ar turister. Pa en liten stund har man hort manga europeiska sprak, och nagra asiatiska.
Under dagens strovtag blev vi sugna att se Black Light Theater, och annu sugnare att se Alice i Underlandet med marionettdockor, och kopte biljetter till den i morgon. I kvall har vi hort en mycket njutbar konsert i Church of St. Salvator, med en kvinnlig strakkvartett.
Det har smaregnat av och till hela dagen. Vi verkar ha prickat tva regniga och kyliga dagar har i Prag. I gar var varmt nar vi kom, idag hostaktigt och det ska det bli i morgon ocksa. Men det gar bra anda. Prag ar en riktigt trivsam stad. I gamla stan ar det nastan ingen biltrafik, sa det ar lugnt och avspant.
Ater i Prag
Jo, Prag var en trevlig stad, sa jag har akt hit igen, nu med min kara hustru, bror och svagerska. I Loxodontas fotspar. Samma hotell. Med tangentbord som saknar svenska tecken... Och datorn fattar inte det har med USB, sa jag far inte in nagra bilder. An i alla fall.
Hur som helst, vi kom hit pa eftermiddagen till Rezidence Lundborg, och gick genast ut i den harliga kvallen, over Karlsbron, och hittade en trevlig uteservering vid flodstranden. Dar har vi atit hyfsad mat till hyfsat pris, druckit kall ol och beundrat Pragborgen mot den morknande kvallshimlen. Under strosandet tillbaka over Karlsbron stannade vi mallosa vid Petra Ester Kahle, en ung kvinna som spelade klassisk gitarr alldeles underbart. Vi stod en lang stund och lyssnade, och jag kopte en CD av henne.
Vi hittade ingen servering som kunde astadkomma en Mojita, sa det fick bli en Campari och nu ar det dags att sova en stund. Aterkommer.
Hur som helst, vi kom hit pa eftermiddagen till Rezidence Lundborg, och gick genast ut i den harliga kvallen, over Karlsbron, och hittade en trevlig uteservering vid flodstranden. Dar har vi atit hyfsad mat till hyfsat pris, druckit kall ol och beundrat Pragborgen mot den morknande kvallshimlen. Under strosandet tillbaka over Karlsbron stannade vi mallosa vid Petra Ester Kahle, en ung kvinna som spelade klassisk gitarr alldeles underbart. Vi stod en lang stund och lyssnade, och jag kopte en CD av henne.
Vi hittade ingen servering som kunde astadkomma en Mojita, sa det fick bli en Campari och nu ar det dags att sova en stund. Aterkommer.
En fin avslutning
Sista dagen på Gotland åkte vi på loppis i Anga, och sen till Dunbodi i Dalhem. Det är en restaurerad gammal lanthandel från 1900-talets början, där en eldskäl restaurerat den ursprungliga inredningen och behållit gamla skyltar och förpackningar.
Därefter backade vi ytterligare många hundra år i tiden och tittade på kyrkoruinen i Bara. En plats som är samtidigt fridfull och spännande.
Sen hade vi turen att passera något vi alltid hoppas få se - ett fält med blomande vallmo. Tjusigt.
Lunch åt vi på campingrestaurangen vid Åminne, den fina badstrand där vi hyrde en stuga för nio år sen. Efter lunchen for vi några kilometer söderut mot Gothemshammar, där jag försökte mig på en stunds avkoppling i skuggan på klapperstensstanden. Även idag var vädret varmt och rätt soligt.
Så mycket sova blev det inte. Strandflugor satte sig då och då på något oskyddat ställe och kittlades.
På kvällen besökte vi ett musikevenemang i Västerhejde kyrka. Anspråkslöst och trevligt. Vi vågade oss till sist in i Visby - som inte var fullt så gyttrigt av medeltidsmarknadsdeltagare som vi befarat - och tog oss en enkel hamburgare och pizza. Rätt nöjda med dagen parkerade vi i incheckningskön till färjan vid niotiden.
Tre timmar senare kunde vi köra på färjan, hasta upp till hytten och försöka hinna sova en stund. Det blev drygt en timme för min del innan väckningen skrällde i högtalarna vid halv fyra på morgonen.
I Rosenhill mellan Nynäshamn och Södertälje finns ett långtradarfik som har gott kaffe och utmärkta mackor. Dom öppnar halv sex på morgonen. Vi anlände dit kvart i fem och slumrade i bilen en stund.
Två rejäla muggar kaffe, två mackor, och en bulle senare begav vi oss mot Dalarna. Den här gången gick det riktigt bra att hålla sig vaken, trots en hel del ackumulerad sömnbrist (efter tidiga morgnar vid Folhammar), men hjälpt på traven av kontinuerlig tillförsel av Coca-cola och choklad.
Vi kom hem halv tio på förmiddagen. Nu, på eftermiddagen, har tröttheten kommit ifatt och jag får nog ta en lur om jag ska orka se Montalbano i kväll. Denna italienska deckare tycker jag är av samma klass som brittiska deckare och skyhögt över amerikanska. Dessutom är det roligt med språket, som jag försöker lära mig lite. "Kom in" heter "avanti", har jag förstått. Det säger dom hela tiden.
Det här har varit en av våra bästa Gotlandsveckor någonsin!
Därefter backade vi ytterligare många hundra år i tiden och tittade på kyrkoruinen i Bara. En plats som är samtidigt fridfull och spännande.
Sen hade vi turen att passera något vi alltid hoppas få se - ett fält med blomande vallmo. Tjusigt.
Lunch åt vi på campingrestaurangen vid Åminne, den fina badstrand där vi hyrde en stuga för nio år sen. Efter lunchen for vi några kilometer söderut mot Gothemshammar, där jag försökte mig på en stunds avkoppling i skuggan på klapperstensstanden. Även idag var vädret varmt och rätt soligt.
Så mycket sova blev det inte. Strandflugor satte sig då och då på något oskyddat ställe och kittlades.
På kvällen besökte vi ett musikevenemang i Västerhejde kyrka. Anspråkslöst och trevligt. Vi vågade oss till sist in i Visby - som inte var fullt så gyttrigt av medeltidsmarknadsdeltagare som vi befarat - och tog oss en enkel hamburgare och pizza. Rätt nöjda med dagen parkerade vi i incheckningskön till färjan vid niotiden.
Tre timmar senare kunde vi köra på färjan, hasta upp till hytten och försöka hinna sova en stund. Det blev drygt en timme för min del innan väckningen skrällde i högtalarna vid halv fyra på morgonen.
I Rosenhill mellan Nynäshamn och Södertälje finns ett långtradarfik som har gott kaffe och utmärkta mackor. Dom öppnar halv sex på morgonen. Vi anlände dit kvart i fem och slumrade i bilen en stund.
Två rejäla muggar kaffe, två mackor, och en bulle senare begav vi oss mot Dalarna. Den här gången gick det riktigt bra att hålla sig vaken, trots en hel del ackumulerad sömnbrist (efter tidiga morgnar vid Folhammar), men hjälpt på traven av kontinuerlig tillförsel av Coca-cola och choklad.
Vi kom hem halv tio på förmiddagen. Nu, på eftermiddagen, har tröttheten kommit ifatt och jag får nog ta en lur om jag ska orka se Montalbano i kväll. Denna italienska deckare tycker jag är av samma klass som brittiska deckare och skyhögt över amerikanska. Dessutom är det roligt med språket, som jag försöker lära mig lite. "Kom in" heter "avanti", har jag förstått. Det säger dom hela tiden.
Det här har varit en av våra bästa Gotlandsveckor någonsin!
Äntligen (?) regn
I morse sken solen fortfarande genom disiga moln. En liten cykeltur till hamnen i Ljugarn på morgonen var mycket behaglig. Folk satt och åt frukost utanför sjöbodarna och på lite håll torkade några skarvar sina vingar.
Ett morgondopp blev det också. Vattnet var kyligare i dag, knappt 20 grader.
Mulnandet fortsatte och Eva och jag åkte till Kräklingbo (ja, det finns ett sånt ställe på Gotland) för att gå på loppis. Vi kom för tidigt, så vi tog en runda längs stranden från Herrvik till Syssne på en väldigt liten väg, nätt och jämnt farbar med bil.
Loppisen var rätt stor och välordnad, och vi hittade några trevliga remmare.
Sen for vi sex mil söderut till Vamlingbo och Prästgårdskaféet för lunch. Där träffade vi Janne, som varit i Burgsvik och hälsat på Nils-Arne, en äldre man vars dotter vi brukar hyra Snickargården av.
Just när vi skulle beställa maten kom regnet, så vi fick sitta inne. Pajen med fetaost och spenat var helt fantastisk och måltiden var vackert upplagd. En riktig mathöjdare!
Är man nu så långt söderut på Gotland måste man ju åka ner till Hoburgen, sydspetsen. Ett av våra favoritställen. En solnedgång i havet på stranden nedanför den branta klinten är nästan obligatorisk när vi bor härnere.
Nu var det inte fråga om någon solnedgång, eller sol överhuvud taget. Jag har nog aldrig åkt den vackra kustvägen i regn förut. Den var vacker nu också.
Vi såg inga tallprocessionsspinnarlarver, som var en plåga för två år sedan här nere. Dom dyker upp i stora mängder vartannat år, så det borde vara dags.
Hemma i Ljugarn igen gjorde vi en anständig middag av diverse ting som fanns i kylskåpet, och plockade ihop en del av våra grejor. Man sprider ju ut sig rätt duktigt i ett hus när man hyr en vecka. Särskilt Janne fick se till att plocka ihop alla sina grejor. Han ska åka härifrån 01:45 i natt. Färjan går 03:30. I morgon har SMHI utlovat stora regnmängder i Uppland och Gästrikland. Precis där han ska åka. Vi hoppas regnstället håller tätt.
En liten kvällspromenad gjorde vi längs strandvägen innan skymningen helt övergått i natt. Regnet hade upphört och luften var mild, fuktig och doftande. Riktigt härligt.
Detta blir sista inlägget på plats på Gotland. I morgon förmiddag lämnar vi vår stuga och tillbringar dagen vagabonderande runt ön, innan vår färja avgår 00:50 natten mot måndag. Sen blir det 30 mils körning hem under tidig måndagmorgon och förmiddag. Jag har laddat upp med Coca-cola och choklad som hjälp att hålla tröttheten borta.
Ett morgondopp blev det också. Vattnet var kyligare i dag, knappt 20 grader.
Mulnandet fortsatte och Eva och jag åkte till Kräklingbo (ja, det finns ett sånt ställe på Gotland) för att gå på loppis. Vi kom för tidigt, så vi tog en runda längs stranden från Herrvik till Syssne på en väldigt liten väg, nätt och jämnt farbar med bil.
Loppisen var rätt stor och välordnad, och vi hittade några trevliga remmare.
Sen for vi sex mil söderut till Vamlingbo och Prästgårdskaféet för lunch. Där träffade vi Janne, som varit i Burgsvik och hälsat på Nils-Arne, en äldre man vars dotter vi brukar hyra Snickargården av.
Just när vi skulle beställa maten kom regnet, så vi fick sitta inne. Pajen med fetaost och spenat var helt fantastisk och måltiden var vackert upplagd. En riktig mathöjdare!
Är man nu så långt söderut på Gotland måste man ju åka ner till Hoburgen, sydspetsen. Ett av våra favoritställen. En solnedgång i havet på stranden nedanför den branta klinten är nästan obligatorisk när vi bor härnere.
Nu var det inte fråga om någon solnedgång, eller sol överhuvud taget. Jag har nog aldrig åkt den vackra kustvägen i regn förut. Den var vacker nu också.
Vi såg inga tallprocessionsspinnarlarver, som var en plåga för två år sedan här nere. Dom dyker upp i stora mängder vartannat år, så det borde vara dags.
Hemma i Ljugarn igen gjorde vi en anständig middag av diverse ting som fanns i kylskåpet, och plockade ihop en del av våra grejor. Man sprider ju ut sig rätt duktigt i ett hus när man hyr en vecka. Särskilt Janne fick se till att plocka ihop alla sina grejor. Han ska åka härifrån 01:45 i natt. Färjan går 03:30. I morgon har SMHI utlovat stora regnmängder i Uppland och Gästrikland. Precis där han ska åka. Vi hoppas regnstället håller tätt.
En liten kvällspromenad gjorde vi längs strandvägen innan skymningen helt övergått i natt. Regnet hade upphört och luften var mild, fuktig och doftande. Riktigt härligt.
Detta blir sista inlägget på plats på Gotland. I morgon förmiddag lämnar vi vår stuga och tillbringar dagen vagabonderande runt ön, innan vår färja avgår 00:50 natten mot måndag. Sen blir det 30 mils körning hem under tidig måndagmorgon och förmiddag. Jag har laddat upp med Coca-cola och choklad som hjälp att hålla tröttheten borta.
Varmt
Detta var varmaste dagen hittills denna vecka på Gotland. Snudd på för varmt.
Brorsan hade det skönt och sov bra på klippan vid Folhammar i natt. Vi pallrade oss upp klockan sex, lika som i går, och cyklade dit med frukostkorgen.
Morgonen var märkbart varmare än i går. Efter klippfrukost gick vi runt någon timme i området och använde kamerorna flitigt.
Efter ett avslutande dopp tog vi oss de tre kilometerna tillbaka till stugan. Där fick vi påhälsning av en gräshoppa (eller vårtbitare) som var mycket sällskaplig och klev runt på armar och ansikte.
Vår besökares färg är inte avsedd att spatsera på en röd tröja med. Till slut lyftes den ut i naturen igen och blev snart omöjlig att upptäcka bland löven.
På eftermiddagen var det riktigt varmt. Vi försökte oss på ett besök på Ljugarns välfyllda badstrand, 200 m från huset vi hyr. 
Skönt i vattnet, men att ligga i solen blev ganska snabbt outhärdligt. Så vi gick till Tommy och Kristina och fikade i stället. I skuggan. Vi bjöd dom att komma och äta med oss, och Janne fixade en god middag med förrätt och pasta.
Men detta var sista fina dagen. I morgon lovas allt molnigare, och regn. Så då blir det väl att åka omkring lite, på kulturevenemang. Loppisar och sånt.
Solförmörkelsen idag vid lunchtid märkte man inget av. Bara en tredjedel av solskivan var skymd. Det går ju inte att titta direkt på solen, och att se genom en CD-skiva lär inte vara att rekommendera. Det ser okej ut, men man vet inte om osynliga skadliga våglängder slinker igenom och ställer till det i ögat.
I stället kan man göra en enkel camera obscura genom att göra ett litet, absolut runt hål med en nål i ett papper. Man låter solen lysa genom hålet på ett annat papper en decimeter bakom, och ser en miniatyrbild av solen. Där syntes tydligt att en del av solskivan var "urbiten".
