Folhammar och lite mer
Trots visst festande i går, och viss ackumulerad sömnbrist, släpade jag mig upp kvart över sex i morse, tog cykeln och trampade norrut (sova kan man göra hemma).
Det var det värt. Tre kilometer ovanför Ljugarn kommer man via den vackra strandskogen till fantastiska klippformationer vid raukområdet i Folhammars naturreservat.
Det är vindstilla och solen blir snabbt allt varmare. Jag älskar att gå omkring här i stillheten, bara med lite vågkluck i håligheter i strandklipporna. Ingen brist på fotomotiv.
Och om man hinner ut före rushen av morgonjoggare kan man se många rabbisar, dvs gotländska vildkaniner. Dom är söta och nyfikna, men skygga, och skuttar snart bort om man kommer för nära. Dom är bruna med en vit tuss på rumpan som syns tydligt när dom hoppar iväg och gömmer sig. Hur gulliga som helst.
I dag åkte Annelie och Lasse hem, och vi följde dom till Visby på eftermiddagen. En mil norr om Visby finns Krusmyntagården, som har en vacker örtagård, ett trevligt fik och en butik med allehanda teer, kryddblandningar och annat smått och gott. Här stod också en gammal bubbla återanvänd som blomlåda.
Medan dom andra gav sig in på en svettig shoppingvända i turistvimlet i Visby, strosade jag i små gränder lite vid sidan om. Fiskargränd med sina rosor är den mest kända.
I botaniska trädgården finns svalka under stora träd av en massa olika sorter. Där finns också mängder av blommor, i synnerhet rosor.
Jag hittade även röda näckrosor i en damm. Såna finns i vilt tillstånd bara i Fagertärn i Tiveden, vad jag vet.
Så blev det avslutningsmiddag på restaurang Köpmannen, mitt i smeten på Adelsgatan. I kväll är vi rätt trötta, ska lägga oss tidigt och har ambitionen att gå upp tidigt i morgon för en ny tur till Folhammar. Vädret har varit perfekt sen vi kom hit, och två fina dagar till utlovas innan lågtrycken är tillbaka i normala rutiner. Så det gäller att ta vara på det som bjuds.
Det var det värt. Tre kilometer ovanför Ljugarn kommer man via den vackra strandskogen till fantastiska klippformationer vid raukområdet i Folhammars naturreservat.
Det är vindstilla och solen blir snabbt allt varmare. Jag älskar att gå omkring här i stillheten, bara med lite vågkluck i håligheter i strandklipporna. Ingen brist på fotomotiv.
Och om man hinner ut före rushen av morgonjoggare kan man se många rabbisar, dvs gotländska vildkaniner. Dom är söta och nyfikna, men skygga, och skuttar snart bort om man kommer för nära. Dom är bruna med en vit tuss på rumpan som syns tydligt när dom hoppar iväg och gömmer sig. Hur gulliga som helst.
I dag åkte Annelie och Lasse hem, och vi följde dom till Visby på eftermiddagen. En mil norr om Visby finns Krusmyntagården, som har en vacker örtagård, ett trevligt fik och en butik med allehanda teer, kryddblandningar och annat smått och gott. Här stod också en gammal bubbla återanvänd som blomlåda.
Medan dom andra gav sig in på en svettig shoppingvända i turistvimlet i Visby, strosade jag i små gränder lite vid sidan om. Fiskargränd med sina rosor är den mest kända.
I botaniska trädgården finns svalka under stora träd av en massa olika sorter. Där finns också mängder av blommor, i synnerhet rosor.
Jag hittade även röda näckrosor i en damm. Såna finns i vilt tillstånd bara i Fagertärn i Tiveden, vad jag vet.
Så blev det avslutningsmiddag på restaurang Köpmannen, mitt i smeten på Adelsgatan. I kväll är vi rätt trötta, ska lägga oss tidigt och har ambitionen att gå upp tidigt i morgon för en ny tur till Folhammar. Vädret har varit perfekt sen vi kom hit, och två fina dagar till utlovas innan lågtrycken är tillbaka i normala rutiner. Så det gäller att ta vara på det som bjuds.
Kommentarer
Postat av: Neumann
Vad häftigt, jag har nog aldrig sett så många vilda kaniner på en gång. Inte ens på foton!
Postat av: Peter L
Ja, det är fantastiskt att få se alla dessa sötnosar. Om allt är tyst och lugnt kan man få se många i skymningen också, men då går dom inte att fotografera. Tidig morgon är bäst, om man orkar upp. Men tidiga sommarmorgnar med fint väder är alltid värda att offra lite sömn för.
Trackback
