Shopping, flodtur och modellstudier
Ännu en fullmatad dag går mot sitt slut. På förmiddagen hastade jag till centrum på jakt efter något mer att investera mina återstående tjeckiska koruna i. Det blev sex vinglas av kristall, samt ett par chokladaskar vid denna marknad.
Att få med sig alla inhandlade objekt hem seglar nu upp som en allt större utmaning. Glas är skört och choklad kan smälta.
Men det blir ett bekymmer i morgon. Jag letade mig fram till den berömda astronomiska klockan framåt elva, för att - tillsammans med en miljon andra turister - se vad som händer när klockan slår.
Det var inte alldeles enkelt att förstå alla visare, men dom lär indikera allt annat än tid, såsom dag, månad, månfas, planeternas gång, väder, aktiekurser och vadvetjag.
När klockan blev elva öppnades de små luckaorna med stjärnor och ett antal kyrkliga figurer visade sig. Till höger om urtavlan fanns ett skelett som pinglade i en liten klocka.
Man skulle behöva en manual på annat språk än tjeckiska för att begripa alla funktionerna.
Jag fick lite bråttom att ta mig tillbaka till hotellet, där transport till dagens båttur skulle avgå 11:30. Jag vågade inte ens försöka ta mig närmaste vägen över Karlsbron i trängseln, utan satsade på bron norr därom. Strax före bron stod en ledig taxi och jag fick den ljusa idén att ta den. Under den korta färden satt jag och försökte räkna ihop mina tjeckiska mynt, som jag aldrig tittat på förut. Dom hade valörer 50 CK, 20 CK och neråt, så jag fick lätt ihop 126 koruna som resan till hotellet kostade. Ungefär 50 svenska kronor.
Så blev det flodtur med lunch på Moldau.
Lunchen ombord var en utmärkt buffé som inte uteslutande var viktväktarmat, vilket Pson påpekade. Men gott var det.
Efter lunchen var det rätt skönt att gå upp i solen på taket. En och annan öl kanske det blev också, även om det inte direkt syns på bilderna.
Mats satte försiktigtvis på sig en frälsarkrans.
På eftermiddagen samlades vi i the Imperial Suite i hotellets takvåning. Lars-Erik hade hyrt en karikatyrtecknerska som skulle avbilda hela gänget.
Stanislava var mycket skicklig. Varje teckning tog knappt tio minuter.
Här kommer en söt bild på Sofia.
Frågan är om jag ska utsätta eventuella läsare av denna blogg för bilden på mig. Men på nåt sätt har jag väl tagit A i båten och får ro B i land, så...
Inte fullt lika sött, kanske. Men klockrent, påstod några av mina obarmhärtiga arbetskompisar. Dessutom ritade hon dit en kamera som tillhygge utan att jag bad om det. Ännu mer klockrent, av kommentarerna att döma.
Pragresans avslutningsmiddag blir i kväll på restaurang Flambee, som lär ha tre stjärnor hos guide Michelin. Spännande.
Att få med sig alla inhandlade objekt hem seglar nu upp som en allt större utmaning. Glas är skört och choklad kan smälta.
Men det blir ett bekymmer i morgon. Jag letade mig fram till den berömda astronomiska klockan framåt elva, för att - tillsammans med en miljon andra turister - se vad som händer när klockan slår.
Det var inte alldeles enkelt att förstå alla visare, men dom lär indikera allt annat än tid, såsom dag, månad, månfas, planeternas gång, väder, aktiekurser och vadvetjag.
När klockan blev elva öppnades de små luckaorna med stjärnor och ett antal kyrkliga figurer visade sig. Till höger om urtavlan fanns ett skelett som pinglade i en liten klocka.
Man skulle behöva en manual på annat språk än tjeckiska för att begripa alla funktionerna.
Jag fick lite bråttom att ta mig tillbaka till hotellet, där transport till dagens båttur skulle avgå 11:30. Jag vågade inte ens försöka ta mig närmaste vägen över Karlsbron i trängseln, utan satsade på bron norr därom. Strax före bron stod en ledig taxi och jag fick den ljusa idén att ta den. Under den korta färden satt jag och försökte räkna ihop mina tjeckiska mynt, som jag aldrig tittat på förut. Dom hade valörer 50 CK, 20 CK och neråt, så jag fick lätt ihop 126 koruna som resan till hotellet kostade. Ungefär 50 svenska kronor.
Så blev det flodtur med lunch på Moldau.
Lunchen ombord var en utmärkt buffé som inte uteslutande var viktväktarmat, vilket Pson påpekade. Men gott var det.
Efter lunchen var det rätt skönt att gå upp i solen på taket. En och annan öl kanske det blev också, även om det inte direkt syns på bilderna.
Mats satte försiktigtvis på sig en frälsarkrans.
På eftermiddagen samlades vi i the Imperial Suite i hotellets takvåning. Lars-Erik hade hyrt en karikatyrtecknerska som skulle avbilda hela gänget.
Stanislava var mycket skicklig. Varje teckning tog knappt tio minuter.
Här kommer en söt bild på Sofia.
Frågan är om jag ska utsätta eventuella läsare av denna blogg för bilden på mig. Men på nåt sätt har jag väl tagit A i båten och får ro B i land, så...
Inte fullt lika sött, kanske. Men klockrent, påstod några av mina obarmhärtiga arbetskompisar. Dessutom ritade hon dit en kamera som tillhygge utan att jag bad om det. Ännu mer klockrent, av kommentarerna att döma.
Pragresans avslutningsmiddag blir i kväll på restaurang Flambee, som lär ha tre stjärnor hos guide Michelin. Spännande.
Kommentarer
Trackback
