The Swingin' Swedes

Som sagt, stämningen var hög på Johnnie Fox's pub i lördags, och den steg ännu mer när våra två Mattias utan förvarning blev uppryckta på scenen av varsin tjej och fick en extremt snabb kurs i irländsk dans.

Jag har konverterat video och haft mig och inte lyckats få rätt bildformat. Men ingen blir väl ledsen av att se smalare ut än i verkligheten.

Så håll till godo!.


Johnnie Fox

Sista dagen i Dublin blev fullmatad, på flera sätt. Som väntat. På förmiddagen följde vi vår guide Lisa på en vandring i centrum.


Lisa the guide
Denna härliga tjej berättade inlevelsefullt och oerhört kunnigt om Irlands historia, som är brokig och inte särskilt framgångsrik. Britterna har haft mycket för sig med irländarna och förtryckt dem i långliga tider. Därför är t ex Dublin Castle inget irländarna är stolta över, eftersom resterna av borgen representerar förtrycket. Så nedanför är en stor parkeringsplats, och runtom ligger modernare hus som bryter stilen, minst sagt. Det var svårt att hitta en kameravinkel med bara gamla byggnader.


Dublin castle

Trots Lisas fascinerande berättande fanns det en och annan, som - kanske på grund av aningen för lite sömn - verkade ha svårt att hålla fokus.


Lisa and listeners
Lunchen sen på moderna vinrestaurangen Ely HQ vid kanalen piggade upp väsentligt. Och när vi kom ut tittade solen fram.


Peter F at Docklands
Nästa anhalt var Jamesons gamla destilleri, där vi fick veta allt om hur denna förnämliga whisky tillverkas.


Jameson destillery
(Sofia har självpåtaget varit min förnämliga kamerassistent denna resa, både på foto och film. Tack Sofia!)

Vid den avslutande provsmakningen dristade jag mig till åsikten att jag tyckte bättre om den skotska whiskyn, och höll på att bli utslängd.


En knapp timmes vila på hotellet, innan det var dags att kliva på bussen söderut upp bland höjderna. Vi fick se en underbart vacker irländsk landsbygd innan vi nådde målet.


Irish countryside
Min namne var tydligen linslusig idag och är med på två bilder.


Peter F att Johnny Fox pub

Den här puben fick jag tips om av en annan namne, boende i Dala-Floda och gift med en irländska. Den visade sig vara en klurig byggnad med många vinklar och vrår mitt ute i ingenstans. Lite som en blandning av Hamra krog på södra Gotland och Kutens kafe på Fårö, fast större och väldigt, väldigt irländskt.

Weather forecast stone

Den var uppenbarligen väldigt populär, för folk strömmade till i taxi efter taxi. Larson hade lyckligtvis beställt bord åt oss i god tid, och nu var det helt utsålt i stora lokalen där livemusiken framfördes.


Jag lägger här in en bild på en ännu ej helt mörknad Guinness, eftersom jag inte tagit någon sådan bild förut.

Glass of Guinness
Inne på puben fick vi utmärkt god mat vid långbordet. Musiken framfördes av fyra äldre män som fick igång ett riktigt gung efter ett tag.


Live Irish music
I pausen kom flera överraskningar. Först kördes en video på storbild, där man spelat in publiken minuterna innan och visade den höga stämningen. Sen kom en liten danstrupp in och riverdansade så det stod härliga till. Jag har tyvärr inga foton på det eftersom jag hade fullt upp med filmkameran.


Den absoluta höjdpunkten inträffade när två av tjejerna plötsligt drog upp några av publiken på scenen, däribland två av de våra. Nämligen Mattias W, Wiggen kallad, och Mattias P, som följdriktigt kallas P-son. Våra aningen oförberedda medarbetare var snabbt med på noterna och bensparkade och stompade med den äran, och när Pson gjorde dödslyft på sin tjej steg jublet. Att bli hanterad så professionellt var betydligt mer än hon väntat sig, så hon skrek visst bönfallande No, no! Men det var det ingen som hörde. Bara P-son.


Båda gossarna fick fina diplom som bevis för sina insatser. Jag ska försöka få ut filmen på Youtube. 

Alla var nöjda med denna rejäla helkväll. Därmed slut om Dublin. Vi är åter till vardag och väntande måndag. Precis som tidigare år var det här en fantastisk resa i roligt sällskap!


Thank Church it is Friday

Detta var utan tvekan den mest välbesökta kyrka jag varit in i. Dessutom hade man utökat förplägnadssortimentet långt utöver oblater och nattvardsvin.

Vi började nere i en krypta som fått en lätt ansiktslyftning till nattklubb med bar etc.

Church night club
Själva restaurangen var sen i stora huvudskeppet, där man behållt orgel och glasmålade fönster men i övrigt dukat upp med serveringsmöjligheter, även uppe på läktaren där vi satt. 

The Church
The church, Dublin
The Church, Dublin
Jag åkte till Irland utan stora förväntningar på maten. Dessa förväntningar har överträffats skyhögt. Förrätten med chevre-ost på crostini var utomordentlig.

Starter with goat cheese
Och huvudrätten med kyckling på örtkryddad potatisgratäng var inte sämre den.

Så det blev en lång och njutbar sittning. Framåt midnatt begav sig konferensdelegaterna till puben Cassidy i närheten av hotellet. Levande musik, som dock hade en volym långt över mina gamla örons smärtgräns (bokstavligen!), så jag fick skynda mig ut därifrån. Lite synd kanske, men annars hade jag inte orkat upp och skriva det här i tidiga morgonen.

Lördagen ska enligt programmet bjuda på stadsvandring, besök hos Jameson (vem det nu är) och en kvällsutflykt med middag och pubshow utanför stan. Låter fullmatat. Men vädret verkar skapligt. Dvs det regnar inte. 

På återseende!

Öl-lager-hus

Denna (på svenska) konstiga rubrik får man om man översätter platsen för dagens studiebesök - Guinness Storehouse. Det var en hyfsad promenad dit, kanske två kilometer från hotellet. På ditvägen regnade det, och någon ansåg att vi behövde en värmande paus. Den företogs på puben Foggy Dew, och några tog en första Guinness för att komma i stämning.

Morning beer at Foggy Dew
Väl framme lyckades vi bromsa strömmen av tillskyndande turister i några sekunder för att gruppfotografera oss.

At guinness Storage, Dublin
I den enorma gamla bryggerilokalen åt vi först en suverän lunch, följd av ännu suveränare efterrätter, svåra att välja bland.

Dessert selecting trouble at Guinness
Det är inte senap och ketchup i skålarna, utan passerad mango och hallon.

Jag hade inte så svårt att välja. Tog förstås den med lägst GI. Tror jag.

My selected dessert
Makalöst god.

Komna så här långt fanns det enstaka personer som tenderade att nicka till, vilket kan bero på en lätt sömnbrist. Jag, som sovit som en gris, klarade mig riktigt bra i jämförelse.

After lunch, a trifle tired
Därpå följde en timmes guidad rundvandring, och vi fick i detalj lära oss hur ölet tillverkas. Det tar bara tio dagar från "ax till limpa", vilket är rekordsnabbt i branschen. Man gör fyra miljoner liter per dygn, eller nåt...

Vi fick också veta hur man ska immundiga Guinness för att uppleva smaken bäst. Aromen fångas ju under det skyddande skumlagret i väntan på att drickas. Då tar man en munfull, sköljer runt, andas in genom näsan, sväljer, och andas ut genom näsan. Som då fylls av aromen. Inte dumt. Vi fick träna på det.

Some bottles...
En och annan flaska har alltså tillverkats genom åren. Och ett och annat fat.

Beer barrels
Något som det också är gott om i Dublin, förutom öl, är dubbeldäckade bussar. Jag har aldrig sett nåt liknanade. De kommer flockvis på de centrala gatorna. Oftast ser man minst fem stycken samtidigt.

Lots of double-deckers
Double decked buses at College Street
Vi har fått veta att staden satsade stort på busstrafik för några år sedan, för att försöka få ner bilåkandet. Det har tyvärr inte lyckats. Trafiken går trögt, och bussarna är oftast nästan tomma. Så nu ska 200 busschaufförer avskedas. Synd. Jag tycker man kunde ta av bilförarna körkortet i stället, om de envisas med att köra i stan.

På vägen tillbaka gick jag in på Road Records, en liten skivaffär på Fade Street som jag letade upp på nätet igår. Där finns smal och okänd musik som storbolagen inte gitter befatta sig med.

Road Records shop
Jag fick utmärkt hjälp av en trevlig och kunnig kille som lät mig provlyssna på skivor med irländsk musik tills jag hittade några jag tyckte om. Hört talas om grupperna United Bible Studies och Kila, någon? Det hade inte jag.

Kvällens aktivitet heter "Thank Church it is Friday". Jag vet inte exakt vad det innbär, men the Church är i det här fallet en restaurang. Så det kan väl bli något att äta. Och dricka, möjligen...

Pub Crawl

Jo, det blev någon öl till. Och lite annat också. Hela kompaniet samlades i hotellets bar för lite plockmat till dryckerna. Smakade utmärkt eftersom jag med flera just inte ätit något på hela dagen.

Stämningen steg snabbt...

Happy lads
Så anlände Frank, en inhyrd guide som skulle leda oss till några bra pubar. Han berättade dessutom skickligt om en del berömda författare från Irland.

Literary Pub Crawl guide Frank
Han var härlig att lyssna på! En utmärkt berättare med humor och en underbar irländsk accent.

Nå, vi hamnade sen på puben M. J. O'Neill, där vi efter lite väntan fick diverse drycker, vilket alla uppskattade. Ett trivsamt ställe i flera våningsplan.

Workmates at ONeill pub
Själv tog jag min första Irish Coffee, även om denna (arrangerade) bild tyder på något annat.

Myself at ONeill pub
Fredrik F lyckades vinna den avslutande tävlingen som pubguiden anordnade, tack vare att han utan minsta falska blygsamhet avslöjade sina överlägsna litterära kunskaper.

Fredrik the winner
Efter ytterligare två pubar fick vi gamlingar nog och gick tillbaka längs gågatan Temple Bar till hotellet.

En mycket naturtrogen levande staty fanns där, blick stilla tills man gick förbi. Då spratt han till så man hoppade högt.

Living statue at Temple Bar 
Temple Bar var ett myller av folkliv och gatumusikanter fast det bara var torsdagkväll. Det blir nog fler vändor där!

Temple Bar by night
Jag har hört sägas att irländarna är ett vänligt folk. Och så här långt stämmer det! Trevlig och välkomnande stämning hotellet och på pubarna. Inga sura miner när 23 personer dråsar in oanmälda, beställer en massa olika drycker och står i vägen för allt och alla medan de väntar. Det skulle vara i Sverige det...

Ö och öl

På Irland har jag aldrig varit förut. Men nu är jag i Dublin. Årets firmakonferens är förlagd hit. Tidig start från Ludvika i morse, en del arbete på bussen, lite till på flyget.

Fint hotell mitt i stan. Där välkomnades vi med Harp-öl, som de specialbeställt åt oss.

Outside Westin hotel, Dublin
Efter en mycket kort siesta begav sig de flesta av oss till närmaste pub, som heter Doyle's.

Doyles pub
Mitt på blanka eftermiddagen var där rätt tomt, men när vi kom blev det nästan fullt. Jag har inte smakat Guinness förut. Det var gott. Kan nog bli någon mer innan jag åker hem...

Jag filmar mest, så jag har inte så många foton än. Och när jag utsatte två av våra Fredrikar för det tog de skydd bakom mörka glasögon.

Two Fredriks hiding
Vi lär få se mer av både öl och dem om det här ska fortsätta. Och det ska det nog. Efter förmiddagskonferens i morgon ska vi besöka Guinness-utställningen.

RSS 2.0