Karpathos
Planet skulle avgå 06:35 från Arlanda. Eva och jag och våra vänner Åsa och Lars planerade att starta hemifrån runt ett på natten. Tre timmars körning plus lite marginal.
Dagen innan vi skulle åka kom ett SMS att planets avgång flyttats till 05:05, på grund av varslad flygledarstrejk i Grekland.
Lite tufft var det att försöka sova några timmar på kvällen, ha väckarklockan på 22:45 och sen ge sig iväg.
Rekordtidig incheckning strax före tre på natten.
Resan gick sedan bra, och efter lite trassel med den hyrbil vi beställt rullade vi ut på Karpatianska vägar.
Vid första mataffären botaniserade vi nyfiket bland produkter med svårtydd text.
Vi letade oss de ca tre milen åt nordväst till Lefkos och våra lägenheter, som låg alldeles vid en fin sandstrand.
Här fanns även klippor att utforska, vilket Lars och jag ivrigt gjorde på eftermiddagen.
En halvmil inåt ön ligger Karpathos högsta berg, drygt 1200 m, med ständiga moln runt toppen.
Dagen vi kom hade det regnat första gången på fem månader. Bra timat. Även nästa dag var det skurar på förmiddagen, så vi åkte över till östra sidan ön på upptäcktsfärd.
Vilken natur! Ön är bergig och vägarna branta. Den vanligaste växeln man kör på är tvåan. Ibland behövs ettan. Trean funkar här och där, och fyran och femman gick att använda på några få sträckor på öns södra del, som är flackare.
Lågväxlarna fick vi använding för ner till (och upp från) den fina sandstranden Kyra Panagia, längs en mycket smal och slingrig väg.
Nu var det sol igen och här fick vi bada i det varmaste havsvatten jag någonsin känt, säkert 28 grader!
På hemvägen passerade vi genom öns "huvudstad" Pigadia, som vid en första anblick inte verkade särskilt sevärd.
Men många hus hade jättelik bougainvillea, som ännu i slutet av september blommade för fullt.
Och en Mythos öl och en pita gyros satt bra.
Liksom i Italien fascinerades jag av de konstfärdiga elkopplingarna.
Fascinerande hantverk.
Hemma i lägenheten testade vi vårt nyköpta vin (med grekisk text på etiketten) på terrassen. Jag trodde jag köpt rödvin men det liknade mest sherry... Nåja, det smakade också gott.
Låt mig mellan matbilderna nämna en grekisk kuriositet vi snabbt blev varse. Vid alla toaletter satt skyltar med texten "Please don't throw paper in the toilet". Snart insåg vi att det avsåg toalettpapper, och inte var ett skämt utan blodigt allvar. När man använt toalettpapperet förväntades man lägga det i en liten butt som stod bredvid. Kändes inte helt fräscht för kräsmagade svenskar. Butten hade visserligen lock som skulle öppnas med pedal, men mekanismen funkade inte så man fick glänta på locket med handen och smyga ner sina papper. Städerskan bytte till ny plastpåse i butten varje dag. Men ändå...
Vi fick veta att grekisk avloppsrörsstandard föreskriver så smala rör att det lätt blir stopp om det kommer papper i dem. Inte helt smart, kan man tycka.
Åter till trevligare inslag. Nästa dag sken solen programenligt, och det fortsatte den med resten av vår tid. Det var uppåt 25 grader både i luften och vattnet, dag som natt. Det blåste dock mest hela tiden, såpass att man inte kunde sitta ute med plastmuggar. Ändå var temperaturen helt perfekt för oss.
Det såg inte ut att vara någon sjögång, men närmast stranden växte hela tiden meterhöga vågor upp och bröts. Vi hittade en liten skyddad bassäng bakom en av klippuddarna. Sandbotten och lugnvatten. Helt pefekt!
Vi provade också den omtalade stranden Apella på östra sidan. Även där gick en mycket smal och brant väg ner. Stranden var fin med möjlighet till skugga under pinjeträden, men här var botten stenig och inte så behaglig.
Så var det dags för vår utflykt till bergsbyn Olympos. Biluthyraren förbjöd oss att köra dit med vanlig bil, så vi bytte till en större med högre markfrigång. Min bror Jan med fru var på Karpathos samtidigt som vi, och de följde med oss denna dag.
Vägen till Olympos är 17 km lång. Den tar nästan en timme att åka. Man håller på att förbättra den, men halva sträckan är fortfarande grusväg, och någon kilometer är riktigt smal och gropig. Det är väl där folk har kört sönder sina hyrbilar på undersidan.
Den här bilden är från den sämsta biten av vägen. Man ser den fortsätta uppe till höger, och där stupar det brant ner på sidan. Berget ser inte särskilt stabilt ut heller, med mycket sten som rasat ner. Några vägräcken har man heller inte fått upp.
Jag som är höjdrädd vågade förstås inte köra här utan klamrade mig krampaktigt fast i sätet på de värsta partierna. Vi kom lyckligt fram till byn, och där var det bara att ställa ifrån sig bilen. I själva byn kan inga bilar ta sig fram.
Eva postade här ett vykort till sin mamma (vi läste sen att postgången är knackig, med rådet att skriva God Jul på vykorten!).
Man tar sig runt i denna märkliga by i sluttande gränder och i MÅNGA trappor.
Byn är gammal men nu finns här gott om turistshopar där folkdräktsklädda äldre damer säljer hantverk och kryddor. Genomgående var alla vänliga och kunde förvånansvärt bra engelska (till skillnad från Italien!).
Katter fanns det gott om även i Olympos.
De flesta var skygga men några lät sig kelas med. Och de flesta såg friska och inte alls undernärda ut. Jag har hört att katter på de grekiska öarna har det förhållandevis bra. Vi såg flera ställen där man lagt ut mat åt dem. Och de behöver knappast frysa på vintern.
Inte utomhusvattenmätaren heller!
Den vackra bougainvillean fanns förstås här också.
Och på många ställen öppnade sig spännande vyer.
Det sitter en katt därnere!
Även till maten gick det att få fin utsikt.
Olympos är ett mycket annorlunda ställe som är väl värt ett besök. Vill man inte ta sig dit på den hisnande vägen kan man åka båt från Pigadia och buss sista biten längs en bättre väg nerifrån vattnet.
Jag tog några morgonpromenader i Lefkos, på jakt efter nya vyer.
Vid klippstranden fanns ett förstenat sjödodjur!
Vi hälsade på Jan och Annsofi som bodde i Finiki, en bit söder om Lefkos. Där hittade jag ett annat sjöodjur.
Och ett tredje....
...eller haha, det var visst brorsan som tog ett kvällsdopp. Så rolig man kan vara...
Utsikten från deras veranda var inte heller oäven.
Och flera katter bodde runt deras lägenhet.
De fick förstås rikligt med mat denna vecka.
Här avnjöt vi en fin solnedgång, följt av god mat på en taverna nere vid hamnen.
Alla trevligheter har ett slut. Sista morgonen gick jag längs övriga sandstränder i Lefkos.
Sen gjorde vi en biltur genom några mer närbelägna bergsbyar. Här är utsikten från Othos ner mot Pigadia.
I Menetes finns ett monument över de öbor som gjorde uppror mot tyskar och italienare som behärskade ön under andra värdskriget.
Även här har man fin utsikt mot Pigadia.
Grekisk mat är ofta god och vi provade ett antal inhemska rätter. Stifado är grytor av olika slag. Jag åt en med kanin, kryddad med kanel. Annorlunda men gott. Sista lunchen beställde jag något jag tror heter pastichi, en sorts makaronlåda. Som serverades med pommes frites!!
Makaroner och pommes frites har jag inte ätit tillsammans förut, och kommer kanske inte att laga till hemma. Men själva makaronlådan var god.
Som en del kanske sett finns det fler och större bilder i mitt Picasa-album. Klicka på första bilden där, sen på knappen Helskärm, sen på F11 för att se bilderna så stora som möjligt. Det går att stoppa bildspelet nedtill, och bläddra manuellt.
Därmed får jag tacka er som tagit igenom allt detta för tålamodet, och känner att det här var första men definitivt inte sista gången jag åker till Grekland!
Dagen innan vi skulle åka kom ett SMS att planets avgång flyttats till 05:05, på grund av varslad flygledarstrejk i Grekland.
Lite tufft var det att försöka sova några timmar på kvällen, ha väckarklockan på 22:45 och sen ge sig iväg.
Rekordtidig incheckning strax före tre på natten.
Resan gick sedan bra, och efter lite trassel med den hyrbil vi beställt rullade vi ut på Karpatianska vägar.
Vid första mataffären botaniserade vi nyfiket bland produkter med svårtydd text.
Vi letade oss de ca tre milen åt nordväst till Lefkos och våra lägenheter, som låg alldeles vid en fin sandstrand.
Här fanns även klippor att utforska, vilket Lars och jag ivrigt gjorde på eftermiddagen.
En halvmil inåt ön ligger Karpathos högsta berg, drygt 1200 m, med ständiga moln runt toppen.
Dagen vi kom hade det regnat första gången på fem månader. Bra timat. Även nästa dag var det skurar på förmiddagen, så vi åkte över till östra sidan ön på upptäcktsfärd.
Vilken natur! Ön är bergig och vägarna branta. Den vanligaste växeln man kör på är tvåan. Ibland behövs ettan. Trean funkar här och där, och fyran och femman gick att använda på några få sträckor på öns södra del, som är flackare.
Lågväxlarna fick vi använding för ner till (och upp från) den fina sandstranden Kyra Panagia, längs en mycket smal och slingrig väg.
Nu var det sol igen och här fick vi bada i det varmaste havsvatten jag någonsin känt, säkert 28 grader!
På hemvägen passerade vi genom öns "huvudstad" Pigadia, som vid en första anblick inte verkade särskilt sevärd.
Men många hus hade jättelik bougainvillea, som ännu i slutet av september blommade för fullt.
Och en Mythos öl och en pita gyros satt bra.
Liksom i Italien fascinerades jag av de konstfärdiga elkopplingarna.
Fascinerande hantverk.
Hemma i lägenheten testade vi vårt nyköpta vin (med grekisk text på etiketten) på terrassen. Jag trodde jag köpt rödvin men det liknade mest sherry... Nåja, det smakade också gott.
Låt mig mellan matbilderna nämna en grekisk kuriositet vi snabbt blev varse. Vid alla toaletter satt skyltar med texten "Please don't throw paper in the toilet". Snart insåg vi att det avsåg toalettpapper, och inte var ett skämt utan blodigt allvar. När man använt toalettpapperet förväntades man lägga det i en liten butt som stod bredvid. Kändes inte helt fräscht för kräsmagade svenskar. Butten hade visserligen lock som skulle öppnas med pedal, men mekanismen funkade inte så man fick glänta på locket med handen och smyga ner sina papper. Städerskan bytte till ny plastpåse i butten varje dag. Men ändå...
Vi fick veta att grekisk avloppsrörsstandard föreskriver så smala rör att det lätt blir stopp om det kommer papper i dem. Inte helt smart, kan man tycka.
Åter till trevligare inslag. Nästa dag sken solen programenligt, och det fortsatte den med resten av vår tid. Det var uppåt 25 grader både i luften och vattnet, dag som natt. Det blåste dock mest hela tiden, såpass att man inte kunde sitta ute med plastmuggar. Ändå var temperaturen helt perfekt för oss.
Det såg inte ut att vara någon sjögång, men närmast stranden växte hela tiden meterhöga vågor upp och bröts. Vi hittade en liten skyddad bassäng bakom en av klippuddarna. Sandbotten och lugnvatten. Helt pefekt!
Vi provade också den omtalade stranden Apella på östra sidan. Även där gick en mycket smal och brant väg ner. Stranden var fin med möjlighet till skugga under pinjeträden, men här var botten stenig och inte så behaglig.
Så var det dags för vår utflykt till bergsbyn Olympos. Biluthyraren förbjöd oss att köra dit med vanlig bil, så vi bytte till en större med högre markfrigång. Min bror Jan med fru var på Karpathos samtidigt som vi, och de följde med oss denna dag.
Vägen till Olympos är 17 km lång. Den tar nästan en timme att åka. Man håller på att förbättra den, men halva sträckan är fortfarande grusväg, och någon kilometer är riktigt smal och gropig. Det är väl där folk har kört sönder sina hyrbilar på undersidan.
Den här bilden är från den sämsta biten av vägen. Man ser den fortsätta uppe till höger, och där stupar det brant ner på sidan. Berget ser inte särskilt stabilt ut heller, med mycket sten som rasat ner. Några vägräcken har man heller inte fått upp.
Jag som är höjdrädd vågade förstås inte köra här utan klamrade mig krampaktigt fast i sätet på de värsta partierna. Vi kom lyckligt fram till byn, och där var det bara att ställa ifrån sig bilen. I själva byn kan inga bilar ta sig fram.
Eva postade här ett vykort till sin mamma (vi läste sen att postgången är knackig, med rådet att skriva God Jul på vykorten!).
Man tar sig runt i denna märkliga by i sluttande gränder och i MÅNGA trappor.
Byn är gammal men nu finns här gott om turistshopar där folkdräktsklädda äldre damer säljer hantverk och kryddor. Genomgående var alla vänliga och kunde förvånansvärt bra engelska (till skillnad från Italien!).
Katter fanns det gott om även i Olympos.
De flesta var skygga men några lät sig kelas med. Och de flesta såg friska och inte alls undernärda ut. Jag har hört att katter på de grekiska öarna har det förhållandevis bra. Vi såg flera ställen där man lagt ut mat åt dem. Och de behöver knappast frysa på vintern.
Inte utomhusvattenmätaren heller!
Den vackra bougainvillean fanns förstås här också.
Och på många ställen öppnade sig spännande vyer.
Det sitter en katt därnere!
Även till maten gick det att få fin utsikt.
Olympos är ett mycket annorlunda ställe som är väl värt ett besök. Vill man inte ta sig dit på den hisnande vägen kan man åka båt från Pigadia och buss sista biten längs en bättre väg nerifrån vattnet.
Jag tog några morgonpromenader i Lefkos, på jakt efter nya vyer.
Vid klippstranden fanns ett förstenat sjödodjur!
Vi hälsade på Jan och Annsofi som bodde i Finiki, en bit söder om Lefkos. Där hittade jag ett annat sjöodjur.
Och ett tredje....
...eller haha, det var visst brorsan som tog ett kvällsdopp. Så rolig man kan vara...
Utsikten från deras veranda var inte heller oäven.
Och flera katter bodde runt deras lägenhet.
De fick förstås rikligt med mat denna vecka.
Här avnjöt vi en fin solnedgång, följt av god mat på en taverna nere vid hamnen.
Alla trevligheter har ett slut. Sista morgonen gick jag längs övriga sandstränder i Lefkos.
Sen gjorde vi en biltur genom några mer närbelägna bergsbyar. Här är utsikten från Othos ner mot Pigadia.
I Menetes finns ett monument över de öbor som gjorde uppror mot tyskar och italienare som behärskade ön under andra värdskriget.
Även här har man fin utsikt mot Pigadia.
Grekisk mat är ofta god och vi provade ett antal inhemska rätter. Stifado är grytor av olika slag. Jag åt en med kanin, kryddad med kanel. Annorlunda men gott. Sista lunchen beställde jag något jag tror heter pastichi, en sorts makaronlåda. Som serverades med pommes frites!!
Makaroner och pommes frites har jag inte ätit tillsammans förut, och kommer kanske inte att laga till hemma. Men själva makaronlådan var god.
Som en del kanske sett finns det fler och större bilder i mitt Picasa-album. Klicka på första bilden där, sen på knappen Helskärm, sen på F11 för att se bilderna så stora som möjligt. Det går att stoppa bildspelet nedtill, och bläddra manuellt.
Därmed får jag tacka er som tagit igenom allt detta för tålamodet, och känner att det här var första men definitivt inte sista gången jag åker till Grekland!
