Bokstavlig berg- och dalbana
Här på det fina hotellet i Alba finns en lättillgängligare och billigare men långsammare dator. So here we go again...
I går morse kördes vi upp igen samma brutala tid och fraktades iväg med bussen i arla morgonstund. Nu vek vi av i Imperia upp över Liguriens kustalper, och vägen gick verkligen brant uppåt i många slingor. Högsta punkten var på drygt 900 m. Där såg det ut som i Norge på Vestlandet, med ljusgrönt nyutsprungna löv på björkarna, branta bergssidor och en forsande älv längs vägen i dalgången.
Vi rastade i den lilla staden Ormea, där det fanns massor av blåregn längs husväggarna.
Därifrån ner mot Ceva gick en BRANT smalspårig järnväg längs bilvägen. Den skulle vara spännande att åka!
I Cuneo är det marknad alla tisdagar på det stora torget. Utom första maj, märkte vi. Nu var där folktomt, så gott som. Med viss möda hittade vi ett öppet ställe for lunchmat, och en gelateria med fullkomligt fantastisk glass.
Färden fortsatte norrut längre in i Piemonte. Landskapet förändrades helt och blev Toscanalikt (jag har aldrig varit där men många andra i gruppen intygade det). Landskapet är kuperat med mjuka kullar och rader av noggrant spaljerade vinrankor på nästan alla sluttningar.
Vi åkte genom vindistrikten till en gård i Grinzane Cavour strax söder om Alba. Här framställer man några av Italiens bästa viner, med Barolo som flaggskepp. Vi fick veta mycket om det oerhörda jobb som krävs för vinodling. Det där med att dra sig tillbaka som pensionär till Sydeuropa och ha en liten vingård är helt orealistiskt! Vinstockarna har t ex 15 meter djupa rötter som måste grävas upp helt innan man kan plantera nya...
När vi klivit av bussen uppe på en av kullarna träffade vi i en hund och en katt.
Sen var det dags för stor vinprovning. Stämningen och ljudnivån steg faktiskt märkbart för varje sort vi provade. Eva spillde en del av sitt vin över mina byxor, men hon var glad ändå. Och, faktiskt - jag med. Detta evenemang var riktigt trevligt.
Efter detta nära umgänge med fina viner blev nejden om möjligt ännu vackrare.
När vi åkte därifrån kunde vi skönja borgen på toppen av kullen där vi varit, i soldiset bland kullarna. Vackert!
Orten Alba där vi skulle bo i två nätter är centrum för vin, tryffel och - choklad!! Hotellet ligger i närheten av en jättelik chokladfabrik, Ferrero, som är den mest ursprungliga och finaste i landet. Efter några smakprov kan vi konstatera att Marabou och gänget kan slänga sig i väggen.
Temaresor bjöd på (nåja, det torde vara inräknat i resans pris) en mycket god trerätters middag i hotellmatsalen, och sen var det bokstavligen godnatt. Det här är verkligen ingen slapparresa, så man är trött på kvällen.
Idag var det grått, regnigt och + 10 grader. Som en typisk svensk sommardag, så det kändes som hemma. Dagens utfärd gick norrut till Turin, som inte alls bara har bilindustrier utan gott om gammal kultur. Trots köerna vid infarten tog vi oss fram så sakta och såg floden Po, som rinner upp i alperna väster om Turin.
Vi fick försiktigt tassa efter vår guide igenom kungapalatset (där man tyvärr inte fick fotografera).
Efter det känns vår egen bostad, trots pågående renovering, en smula enkel...
Vi gick på ett mycket lyxigt cafe där alla som kom ut hade slips och kostym. Vi fick sitta utanför för att dricka vår Bicerin 'd Cavour, en speciell kaffedrink med den goda chokladen och vispgrädde. Dyr (5:15 euro) men enormt god.
Tillbaka i Alba hade det slutat regna och vi strövade på stan i, till en början, fåfängt sökande efter lämplig restaurant for kvällsmat. Vi slog följe med Tina och Marit som var i samma predikament. Till slut råkade vi se något i en liten gränd och hamnade på den lilla restaurangen Conterosso pa Via Belli (alltså restaruang Röda Greven på Vackra gatan).
VILKEN PÄRLA! Jag har nog aldrig ätit så gott på en sån omsorgsfullt och vackert inredd restaurang, med personal som till 100 % verkade vinnlägga sig om att ge oss den perfekta måltiden. Se bara på faten!
Vi åt rätter som vi knappt begrep vad dom betydde, annat att vi för ett tillägg på 8 Euro fick några flingor av äkta vit tryffel strödda över pastan.
Men gott var det, och smaken försämrades inte av en 350-kronors-flaska av det berömda Barolovinet (som vi provsmakade i går på vingården). Och efter det en dessert som jag heller aldrig sett maken till - jordgubbar i mascarponekräm, i en korg av smält socker.
Om det var dyrt? Nja... knappt 400 kr per person. Värt varenda krona! Detta var en matupplevelse som återställt och avsevärt höjt vårt förtroende för vad italienarna verkligen kan när det gäller mat och hur den ska serveras. Jag har aldrig varit på en restaurang som denna! Fantastisk! Och pricken över i var vårt trevliga sällskap.
Och i vårt hotellrums badrum finns en liten förstorande del i spegeln, som chockar en svårt om man råkar titta i den det första man gör på morgonen.
Tänk er själva om man inte är beredd på detta... Och på den här bilden är det ändå kväll.
I morgon åker vi till kusten igen, för att utforska östra delen av Ligurien. På fredag blir det Cinque Terres och på lördag akvariet i Genua.
Om nästa hotell medger det ska jag försöka skriva en gång till under resan.
I går morse kördes vi upp igen samma brutala tid och fraktades iväg med bussen i arla morgonstund. Nu vek vi av i Imperia upp över Liguriens kustalper, och vägen gick verkligen brant uppåt i många slingor. Högsta punkten var på drygt 900 m. Där såg det ut som i Norge på Vestlandet, med ljusgrönt nyutsprungna löv på björkarna, branta bergssidor och en forsande älv längs vägen i dalgången.
Vi rastade i den lilla staden Ormea, där det fanns massor av blåregn längs husväggarna.
Därifrån ner mot Ceva gick en BRANT smalspårig järnväg längs bilvägen. Den skulle vara spännande att åka!
I Cuneo är det marknad alla tisdagar på det stora torget. Utom första maj, märkte vi. Nu var där folktomt, så gott som. Med viss möda hittade vi ett öppet ställe for lunchmat, och en gelateria med fullkomligt fantastisk glass.
Färden fortsatte norrut längre in i Piemonte. Landskapet förändrades helt och blev Toscanalikt (jag har aldrig varit där men många andra i gruppen intygade det). Landskapet är kuperat med mjuka kullar och rader av noggrant spaljerade vinrankor på nästan alla sluttningar.
Vi åkte genom vindistrikten till en gård i Grinzane Cavour strax söder om Alba. Här framställer man några av Italiens bästa viner, med Barolo som flaggskepp. Vi fick veta mycket om det oerhörda jobb som krävs för vinodling. Det där med att dra sig tillbaka som pensionär till Sydeuropa och ha en liten vingård är helt orealistiskt! Vinstockarna har t ex 15 meter djupa rötter som måste grävas upp helt innan man kan plantera nya...
När vi klivit av bussen uppe på en av kullarna träffade vi i en hund och en katt.
Sen var det dags för stor vinprovning. Stämningen och ljudnivån steg faktiskt märkbart för varje sort vi provade. Eva spillde en del av sitt vin över mina byxor, men hon var glad ändå. Och, faktiskt - jag med. Detta evenemang var riktigt trevligt.
Efter detta nära umgänge med fina viner blev nejden om möjligt ännu vackrare.
När vi åkte därifrån kunde vi skönja borgen på toppen av kullen där vi varit, i soldiset bland kullarna. Vackert!
Orten Alba där vi skulle bo i två nätter är centrum för vin, tryffel och - choklad!! Hotellet ligger i närheten av en jättelik chokladfabrik, Ferrero, som är den mest ursprungliga och finaste i landet. Efter några smakprov kan vi konstatera att Marabou och gänget kan slänga sig i väggen.
Temaresor bjöd på (nåja, det torde vara inräknat i resans pris) en mycket god trerätters middag i hotellmatsalen, och sen var det bokstavligen godnatt. Det här är verkligen ingen slapparresa, så man är trött på kvällen.
Idag var det grått, regnigt och + 10 grader. Som en typisk svensk sommardag, så det kändes som hemma. Dagens utfärd gick norrut till Turin, som inte alls bara har bilindustrier utan gott om gammal kultur. Trots köerna vid infarten tog vi oss fram så sakta och såg floden Po, som rinner upp i alperna väster om Turin.
Vi fick försiktigt tassa efter vår guide igenom kungapalatset (där man tyvärr inte fick fotografera).
Efter det känns vår egen bostad, trots pågående renovering, en smula enkel...
Vi gick på ett mycket lyxigt cafe där alla som kom ut hade slips och kostym. Vi fick sitta utanför för att dricka vår Bicerin 'd Cavour, en speciell kaffedrink med den goda chokladen och vispgrädde. Dyr (5:15 euro) men enormt god.
Tillbaka i Alba hade det slutat regna och vi strövade på stan i, till en början, fåfängt sökande efter lämplig restaurant for kvällsmat. Vi slog följe med Tina och Marit som var i samma predikament. Till slut råkade vi se något i en liten gränd och hamnade på den lilla restaurangen Conterosso pa Via Belli (alltså restaruang Röda Greven på Vackra gatan).
VILKEN PÄRLA! Jag har nog aldrig ätit så gott på en sån omsorgsfullt och vackert inredd restaurang, med personal som till 100 % verkade vinnlägga sig om att ge oss den perfekta måltiden. Se bara på faten!
Vi åt rätter som vi knappt begrep vad dom betydde, annat att vi för ett tillägg på 8 Euro fick några flingor av äkta vit tryffel strödda över pastan.
Men gott var det, och smaken försämrades inte av en 350-kronors-flaska av det berömda Barolovinet (som vi provsmakade i går på vingården). Och efter det en dessert som jag heller aldrig sett maken till - jordgubbar i mascarponekräm, i en korg av smält socker.
Om det var dyrt? Nja... knappt 400 kr per person. Värt varenda krona! Detta var en matupplevelse som återställt och avsevärt höjt vårt förtroende för vad italienarna verkligen kan när det gäller mat och hur den ska serveras. Jag har aldrig varit på en restaurang som denna! Fantastisk! Och pricken över i var vårt trevliga sällskap.
Och i vårt hotellrums badrum finns en liten förstorande del i spegeln, som chockar en svårt om man råkar titta i den det första man gör på morgonen.
Tänk er själva om man inte är beredd på detta... Och på den här bilden är det ändå kväll.
I morgon åker vi till kusten igen, för att utforska östra delen av Ligurien. På fredag blir det Cinque Terres och på lördag akvariet i Genua.
Om nästa hotell medger det ska jag försöka skriva en gång till under resan.
Kommentarer
Postat av: Towe
Hej! Planerar just min och min pojkväns veckoslutstur till Piemonte inför nästa helg och hittade er blogg om resor. Lilla restaurangen i Alba, Röda Greven, såg så mysig ut så jag har just bokat bord. Tack för tipset och önskar er många kulinariska resor! Hälsningar från Towe i Luzern
Trackback
