Peters funderingar

Jag nämnde visst att vi skulle gå och äta på en fin restaurang. Det gjorde vi, och tillbringade tre och en halv timme i andäktighet över en fantastisk kavalkad av smaksensationer vi aldrig varit i närheten av att uppleva.

Ingången till restaurang Flambee ser anspråkslös ut.


Därefter går man bokstavligen ner i källaren.


Vi får ett mottagande som är 100 % vänligt och professionellt, och blir placerade i ett helt eget valv längst in.


Jag ska inte ens försöka beskriva vad vi äter. Lars-Erik har gett dem fria händer att komponera en provsmakning av ett antal rätter. Och smaka får vi. Med ingredienser som hummer, gåslever, vaktelbröst, havsabborre och marinerad oxfile, tillsammans med diverse grönsaker och såser kan man hänge sig åt att bara njuta. Portionerna är oerhört små, bara några smakbitar, men nya blir ständigt inburna på vackra fat. Här kan man bokstavligen tala om kvalitét i stället för kvantitet!


Åtminstone fyra kypare ägnar sig helt åt oss tillsammans med en sommelier som detaljrikt kan svara på alla frågor om de viner han valt åt oss. Dessa herrar är vänligt uppmärksamma utan minsta stelhet och får oss att känna oss om kungliga besökare. Fantastiskt. Bara ett exempel - när någon lämnar bordet för toalettbesök ställs genast en kupa över fatet för att hålla maten varm. Se bilden ovan. Och lika diskret tas kupan bort när den frånvarande återvänder.

Efter fem - sex rätter kommer en minimalistisk ostbricka med mängder av smak, och som kronan på verket en desserttallrik i samma klass som resten.


Efter denna upplevelse ber vi att få träffa "the chef" för att få tacka. In kommer en yngling i munkjacka.


Han är bara tjugo år! Imponeringsgraden ökar. Han har tagit av sig kockmunderingen innan han kommer in, men vi ber om en förnyad entre i rätt utstyrsel.


Här flankeras han av två kollegor som serverade oss.

Detta är mitt livs största kulinariska upplevelse i alla kategorier! Den slår förra årets all time high från restaurang Conterosso i Alba i Italien, och den var ändå något i särklass.

Klockan var nu midnatt och vad gör man efter detta, sista natten med gänget i Prag? Jo, hela styrkan vandrar ett par kvarter till en kubansk bar som några besökte föregående kväll.


Där serverades bland annat Mojitos i stora glas, eller snarare vaser, eller....  hinkar. Med långa sugrör som räckte till alla runt bordet.


Detta smakade inte alls dumt. Det tyckte inte jag heller.


Men här är det hög tid att sätta punkt för både bild och text. De ytterligare bilder som togs får vi allt hålla inom familjen, så att säga.

Jag kan bara tillägga att det blev en minnesvärd avslutning på Pragdagarna. Och att alla tyckte det var skönt att flygturen hem i går bara tog 1 t 40 m. Någon jet lag blev det inte heller, eftersom klockorna i Prag visar samma tid som hemma. Möjligen fattades det någon timmas sömn ändå för vissa. Eller... för alla, snarare.

Prag är absolut ett ställe att återvända till! En vacker stad som är trevligt bilfri att promenera i, och med mat och dryck av världsklass. Språket är fullständigt obegripligt men alla man som turist kommer i kontakt med verkar kunna hygglig engelska.

På återseende!