Min faster

Stefan Demert sjöng för snart 40 år sen "Jag har en faster på nittio bast...".

Jag har faktiskt en faster på hundra bast. Om ett par veckor fyller hon 101. Det är nästan ofattbart. Hon heter Elsa och är helt pigg i huvudet. Hör lite dåligt, ser dåligt, och har svaga ben, men annars är hon sig alldeles lik i sättet som jag minns henne när jag var barn och bodde i Uppsala. Hon bodde också där med sin familj. Hennes yngsta son Hans bor i Gagnef. Han är jämnårig med mig och en av de kusiner jag träffar oftast.

Elsa har bott i sitt hus och klarat sig i stort sett själv till för två år sedan, då hon flyttade till ett serviceboende. Hon är en fantastisk människa som alltid verkar vara på gott humör. Bror min och jag hälsade på henne häromdagen, och hade med oss en tårta eftersom hon hade namnsdag. Det blev hon glad över.

Aunt Elsa, 100

Jag tror att hennes goda humör och positiva livssyn har hjälpt henne att nå denna aktningsvärda ålder. Hennes mamma, min farmor, blev nittiosex, så det kanske finns en del bra gener med. Det är bara att hoppas att man själv fått några såna i arvsanlagen också.

Janne var och hälsade på oss över helgen, med unghunden Max, knappt ett år gammal. Max behövde komma ifrån sin käresta Tassa hemma i Sundsvall några dagar. Hon löper och Max var väldigt förälskad. Så pass att han hade ätit upp hennes tikskydd. Det mådde han inte särskilt bra av. Som tur var kom det upp i ograverat skick igen.

Brother Jan with Max

Max är en mycket fin ung hundkille, men han har haft en lite jobbig första tid innan Jan och Pia tog hand om honom i somras. Han kräver mycket tid och kärlek.

Första november inleder ju årets tråkigaste månad. Eller...   det kan vara rätt fint ändå. I dag var en sån där vindstilla, lugn höstdag när allt tycks hålla andan. Jag gick längs älven, som var spegelblank. Meditativt.

River tree 2River tree 1

Men nu är det oåterkalleligen söndagkväll och det gäller att komma i säng och sova i tid. Tyvärr har jag börjat läsa (om) en Dan Brown-bok, och den är inte så lätt att lägga ifrån sig...


Kommentarer
Postat av: Micke

Jag har aldrig uppskattat hösten så mycket som jag gjort iår, kanske för jag vet att jag ska lämna den? Hoppas att hösten kommer bli helt underbar, så ni får en så bra tid här hemma som bara är möjligt.



Nu ska jag hoppa in i duschen och sen sova, om 13 timmar går flyget från Arlanda! Jag kommer självklart blogga vidare under resan, allt för er hemma i Sverige som vill veta vad jag har för mig på andra sidan jordklotet! :)

2009-11-02 @ 00:46:15
URL: http://fortitude.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0