Peters funderingar

Hmmm...   det var ett tag sen jag skrev här. Tänk vad tiden går. Särskilt när man är pensionär och ledig.

Vi åkte ner till huvudstaden igår för att fira min svärmor som fyller 90 år. Samling hos min svåger Göran, där vi undfägnades med indisk mat, och film från deras resa där för några månader sen. Gott och trevligt.

Utsikten från deras balkong vid Nacka strand visade jag för ganska precis ett år sedan, men jag kan inte undanhålla läsarna ytterligare några skymningsbilder från Nacka strand mot stan, med Kaknästornet som dominerande del av skylinen.

  

När vi anlände i går gick vi som vanligt upp genom Cityterminalen för att ta buss 52 från Klarabergsviadukten till Kungsholmen. Efter en kvart kom bussen, vi baxade ombord bagaget och Eva räckte fram den biljettremsa vi köpte förra sommaren när vi senast var i Stockholm.

"Den är för gammal" meddelade den kvinnliga chauffören avmätt. Jaha, vad kostar det att åka då, frågade vi. "Det går inte att betala på bussen", snäste hon, nu helt på det klara med vilka korkade lantisar vi var. "Det finns kuponger att köpa där nere", avslutade hon med en obestämd handrörelse för att vifta bort oss.

Det var bara att kliva av. Vi gav upp försöken att åka med SL och promenerade i stället med rullväskan till Hantverkargatan. Ingen större skada skedd, utom en viss irritation.

Jag gick idag till SL på Centralen för att lösa in den remsa vi bara använt fyra kuponger på. "Det går inte när den har stämplar", fick jag veta. Alltså åkte Eva och jag EN resa med SL i somras för 110 kr. Då var vi lyckligt ovetande om det.

Det man lärt sig av detta är att SL:s kupongremsor har kort hållbarhetstid, tydligen bara till årets slut. Inte ett år från det man köpt den. Numera kan man köpa resan via SMS i stället, vilket inte är billigt.

Nå, jag har fått ytterligare vatten på min motviljekvarn för Stockholm. Jag har alltid tyckt SL varit bra. Men inte nu längre.

90-årsfesten var trevlig även om festförmålet själv blev mycket trött. I dag hittade vi ett gammalt kort hos svärmor. Det föreställer hennes mamma Helga som femåring, och Helgas mamma Hulda, som föddes 1866. Kortet är taget omkring 1907, alltså för 105 år sen. Hulda är min dotter Helenas mormors mormor.


Det finns en speciell stämning i såna här gamla uppstyltade ateljebilder, tycker jag, särskilt när de föreställer förfäder och -mödrar i rakt nedstigande led.

Nu är jag snart hemma och är glad för det, bonntölp som jag är! Dock har mobila bredbandet hackat och hostat längs järnvägen i Dalarna, så jag fick göra klart det när jag kom fram till stor dator med säkrare uppkoppling.

 

Vi hade tänkt bete oss som tvättäkta turister och ta en båttur under Stockholms broar. Dock var vi inte ensamma om den tanken. Köerna var långa och solen gassade över de inglasade båtarna. Såg jobbigt ut.

Raskt utarbetade vi en alternativ strategi och tog den nya spårvagnslinjen 7 ut till Bellmansro på Djurgården. Efter en liten promenad till Rosendals trädgårdscafé ansåg vi oss värda fika. Morotskakan var helt fantastisk!


Samma spårvagn tog oss smidigt tillbaka till Kungsträdgården, och fortsatt färd med buss 62 till Kungsholmen, Hantverkargatan och svärmor. Helena och Ingrid tyckte det var kul att träffas efter nästan ett år.

Vi gick ner till Mälarpaviljongen vid Norr Mälarstrand.


Där samlades så småningom Helenas hela sortiment av mostrar och morbröder. Vädret var fint och vi intog i lugn och ro en del gott drickbart och även enorma räkmackor.


Inte ofta jag råkar ut för att knappt orka äta upp alla räkor. Gott var det!


Paviljongen var dekorerad med allehanda växter i lila och limegrönt, bland annat dessa fingerborgsblommor.

Nästa dag ( i går) skildes vi tillfälligt från Helena, som tog tåget till Lund och sin kompis Felix. Eva och jag åkte ut till Svartsjölandet där hon bodde många år som barn. Först ett besök vid mormors och morfars grav vid Hilleshögs kyrka.


Evas mamma har numera svårt att ta sig dit och se till graven. Kyrkan är liten och ligger vackert omgiven av träd. Trakten var också vacker. Stora fält med blå linblommor.


Varmt var det, men vi hittade en fin plats i skuggan under en björk vid båt- och badplatsen i Karlsvik på nordöstra Svartsjölandet.


Här satt det bra med medhavd sallad, mackor och iskall kaffedryck.

På hemvägen stannade vi till vid Drottningholm. Solen stod fel för att fotografera det klassiska motivet på framsidan. På baksidan hittade jag en stackars högvakt i solgasset.


Den unge mannen såg dock glad ut och svarade vänligt på frågor om bössor, krig och död från några storögda småpojkar. Men någon kung såg vi inte till här heller, så det var bara att åka hem.

Idag blir det en välbehövlig vilopaus före nästa evenemang.

Vi har tagit oss till Stockholm för andra gången på kort tid. Nästan rekord. Vi är här dels för att Helena vill hälsa på sin mormor, dels för att vi ska besöka platser där Eva var som barn.

Därför har vi tagit in på ett hotell vid Brommaplan. Vi kom hit på eftermiddagen och Helena gjorde sig raskt i ordning för en träff med Olle Lindholm (inte kusin, utan studiekompis från Melbourne) och begav sig in till stan och Allsång på Skansen.


Den skarpögde kan faktiskt se henne på väg från hotellet till tunnelbanan. Till vänster om gatlyktstolpen.

Den här rondellen har, som Eva påpekade, också den egenskapen att kungen måste passera den på väg till och från stan.

Eva och jag promenerade runt i den fina om än något fuktvarma kvällen. Alldeles i närheten ligger skolan där hon gick på högstadiet för femtio år sen, fast det hette realskola då. Skolbyggnaden finns kvar men skolan har bytt namn.

På motsatta sidan Brommaplan ligger ett hotell där hon jobbade några år senare på sextiotalet. Då hette det hotell Bromma. Nu står det Scandic.

Efter detta slog vi oss ner på uteserveringen som skymtar på bilden. En oxfiletoast att skölja ner med kall stor stark satt fint.


I morgon blir det lite turistande i Stockholm och sen träffa släkten, och på torsdag ska vi ut på Mälaröarna till Evas barndomstrakter.

Och nej, vi har ännu inte sett kungen runda rondellen, trots ivrigt spanande.