Ja, vad ska man säga...
Konstigt att man inte kan låta bli att titta på EMC-spektaklet, fast det känns fjantigt och inte bjuder på några musikaliska aha-upplevelser precis. Upplevelsen ska tydligen snarare fokuseras på den högt belägna nedre klänningskanten på de flesta sångerskorna (heja Norge med tantklänning!). Visst är det sexigt, men.... är vi på porrklubb eller....?
Låten Hero är proffsigt framförd, MEN... originaliteten saknas totalt. Nog har man hört motsvarande låtar bra många gånger tidigare? Konceptet är helt uttjatat. Och tyvärr kan jag inte tycka annat än att Perrelli ser ut som något man kan skrämma småbarn med. Tur att finalen inte startade förrän 21.
Jag tror seriöst att hennes uppenbarelse skrämde bort en hel del röstande också. Om det funnes en roll som ond häxa i den fröken Wallenbergska Sagan om bloggringen vore väna Charlotte klippt och skuren för den.
Om man låter svenska folket fortsätta att telefonera fram såna här bidrag för att representera sig själva, förtjänar dom (jag röstade inte (tur för mig, det!)) såna här placeringar. Det är bara svenskarna som fortfarande kan tycka såna här låtar är häftiga (men om alla tycker Hero är dålig - vem var det då som ringde?). Inte ens våra kära grannar har mycket till övers för oss längre.
Det är nog dags att återinföra en proffsjury för att vaska fram bidrag som har någon chans överhuvud taget i motströmmen av inbördes röster från en miljon nya europeiska länder.
Jag gillade annars Maltas vodkalåt (som visst var ett svenskt bidrag först, men som inte ens nådde fram till uttagningarna här hemma). Och Finlands MISSA NYHET-refräng bet sig fast, liksom.
Det var kul att Ryssland vann, för första gången. Men låten.... mjaaa.... Ska vi gissa att nästa år kommer flera smörsångare att omges av skridskoåkare (eller inlines-ekvilibrister, för att vara riktigt origienlla och nyskapande).
Nej, jag får väl göra som alla andra. Skicka in en egen låt så det blir nån ordning.
Låten Hero är proffsigt framförd, MEN... originaliteten saknas totalt. Nog har man hört motsvarande låtar bra många gånger tidigare? Konceptet är helt uttjatat. Och tyvärr kan jag inte tycka annat än att Perrelli ser ut som något man kan skrämma småbarn med. Tur att finalen inte startade förrän 21.
Jag tror seriöst att hennes uppenbarelse skrämde bort en hel del röstande också. Om det funnes en roll som ond häxa i den fröken Wallenbergska Sagan om bloggringen vore väna Charlotte klippt och skuren för den.
Om man låter svenska folket fortsätta att telefonera fram såna här bidrag för att representera sig själva, förtjänar dom (jag röstade inte (tur för mig, det!)) såna här placeringar. Det är bara svenskarna som fortfarande kan tycka såna här låtar är häftiga (men om alla tycker Hero är dålig - vem var det då som ringde?). Inte ens våra kära grannar har mycket till övers för oss längre.
Det är nog dags att återinföra en proffsjury för att vaska fram bidrag som har någon chans överhuvud taget i motströmmen av inbördes röster från en miljon nya europeiska länder.
Jag gillade annars Maltas vodkalåt (som visst var ett svenskt bidrag först, men som inte ens nådde fram till uttagningarna här hemma). Och Finlands MISSA NYHET-refräng bet sig fast, liksom.
Det var kul att Ryssland vann, för första gången. Men låten.... mjaaa.... Ska vi gissa att nästa år kommer flera smörsångare att omges av skridskoåkare (eller inlines-ekvilibrister, för att vara riktigt origienlla och nyskapande).
Nej, jag får väl göra som alla andra. Skicka in en egen låt så det blir nån ordning.
Favorit i repris
För nästan precis ett år sen var jag och Håkan på medeltidsmarknad i Leksand. I dag var det dags igen, och nu hade vi sällskap av vår gemenamme vän HP.
Marknaden är lagom stor, välordnad och trivsam. Vädret var tidvis soligt - om än något kyligt - och massor av folk hade kommit.
I år ägnade jag mig mest åt att filma (och prova min nya hembyggda nollbudget-Steady-Cam), men några kort blev det också. Jag hittade direkt samma vevliregubbe som förra året.
Nu sjöng han också. På tyska.
Det mesta var sig likt. Även så maten.
Till vänster ses Nöff-tallrik, i mitten Taffel-fat och till höger Motströmming. Vi åt bara beprövade rätter; två Nöff och en Taffel. Mycket godare än det kanske ser ut.
En ambition även i år, eftersom vi fortfarande rekar inför vår filmidé, var att försöka få fler bilder med bara medeltid, alltså utan moderna detaljer. Inte så lätt. Det var ju många "civilklädda" också.
Håkan har lagt ner ett stort antal timmar på att sy sig en rekorderlig medeltidsdräkt, som än så länge är hel, ren och fräsch. Så småningom ska den patineras, vilket han gruvar sig lite för. Dvs den ska fås att se riktigt sliten och smutsig ut.
Hursomhelst, inför tornerspelet lyckades jag få några riddarbilder utan störande nutid.
Själva tornerspelen omgavs förstås av mängder av åskådare, så där var jag chanslös.
Åter hemma behövde vi en nutida fika, kände vi.
Innan mina fränder begav sig hem mot Ludvika fick jag dock en bild på Håkans (opatinerade) dräkt, med man och allt.
Det var en trevlig dag.
Men nu drar det ihop sig till stora slutspektaklet nere i Europa, och titta ska man väl.
Det går ju att stänga av ljudet om det blir för jobbigt.
Marknaden är lagom stor, välordnad och trivsam. Vädret var tidvis soligt - om än något kyligt - och massor av folk hade kommit.
I år ägnade jag mig mest åt att filma (och prova min nya hembyggda nollbudget-Steady-Cam), men några kort blev det också. Jag hittade direkt samma vevliregubbe som förra året.
Nu sjöng han också. På tyska.
Det mesta var sig likt. Även så maten.
Till vänster ses Nöff-tallrik, i mitten Taffel-fat och till höger Motströmming. Vi åt bara beprövade rätter; två Nöff och en Taffel. Mycket godare än det kanske ser ut.
En ambition även i år, eftersom vi fortfarande rekar inför vår filmidé, var att försöka få fler bilder med bara medeltid, alltså utan moderna detaljer. Inte så lätt. Det var ju många "civilklädda" också.
Håkan har lagt ner ett stort antal timmar på att sy sig en rekorderlig medeltidsdräkt, som än så länge är hel, ren och fräsch. Så småningom ska den patineras, vilket han gruvar sig lite för. Dvs den ska fås att se riktigt sliten och smutsig ut.
Hursomhelst, inför tornerspelet lyckades jag få några riddarbilder utan störande nutid.
Själva tornerspelen omgavs förstås av mängder av åskådare, så där var jag chanslös.
Åter hemma behövde vi en nutida fika, kände vi.
Innan mina fränder begav sig hem mot Ludvika fick jag dock en bild på Håkans (opatinerade) dräkt, med man och allt.
Det var en trevlig dag.
Men nu drar det ihop sig till stora slutspektaklet nere i Europa, och titta ska man väl.
Det går ju att stänga av ljudet om det blir för jobbigt.
Försommarkväll - the Sequel
Ja, pingsten blev lyckad, inte minst med vädret. Är sommaren här, eller? Siri blickar ut över allt det ljusgröna och funderar kanske på det.
Och bland gräs och ogräs sprider sig våra gullvivor.
Eftersom nya grillen hade hjul drog jag dock in och parkerade den i garaget under veckan. Och det var nog bra. Efter pingstens aptitretare beslöt sig vädrets makter för att regrediera vår tillvaro successivt under veckan. Idag har det sett ut så här hela dagen.
Rena snöstormen, nästan. Dom vårpigga gullvivorna fick se sig inbäddade.
Dom ser väl inte direkt förtjusta ut. Inte vi människor heller. Sannolikt var det färre som grillade idag här än förra lördagen.
Katterna är inte heller särskilt begeistrade. Efter att ha undersökt alla möjliga utgångar från huset i hopp om att någon ska vara snöfri ger dom upp och tar till det vanliga kattknepet att sova i väntan på bättre tider. Vore kanske värt att ta efter.
Säga vad man vill om Sverige - vädret må vara tråkigt, men är knappast långtråkigt. Man vet aldrig vad som ska hända härnäst. Tänk om det vore soligt och varmt jämt! Trist... (Jag är inte ironisk!). Jag kan tycka om sol och värme ett tag, men skulle tröttna om det var så alltid. Nu kan man utan dåligt samvete krypa inomhus och häcka vid datorn eller framför en film på DVD (har tittat på två idag!).
Trots att jag inte gillar fint väder jämt så gillar jag inte dåligt väder jämt heller. Så vi satsar på en ytterligare uppföljare om en vecka. Om vädret tillåter. Var inte Alien 3 bättre än Alien 2? Vi hoppas att den trenden håller sig.
Tre veckor idag tills Helena kommer hem!!!! Vår nedräkning börjar på allvar. Knappt så man vågar tro det. Hon ska ut på lite äventyrsresande sista veckorna, men sen så...
Försommarkväll
Jag undrar om det var någon mer som kom på att ikväll var en bra kväll för att grilla.
Förra året rasade vår gamla grill ihop av många års rost, och jag köpte en ny, behändig liten sak på Rusta. Men det blev ingen mer kväll med grillväder på hela förra sommaren, så först idag var det dags att skruva ihop den. Det var en utmaning som närmade sig IKEA-klass, med många smådelar och två överfyllda plastpåsar med skruvar. En timmes jobb bara.
Säsongspremiär för utemöbeln på baksidan mot alvfjärden (se kommentar nedan).
Egentligen ville man bara sitta och njuta. Men vi petade i oss en köttbit och lite sallad och nåt glas vin också, och det hela kändes inte alls dumt.
Prag i all ära, men en äktsvensk, ljumt vindstilla försommarkväll med solen som sjunker bakom ljusgröna björklöv är det inte mycket som slår.
Katterna har definitivt vaknat till liv igen efter vinterdvalan. Agaton är i sitt esse. Efter några timmars uppladdning i hammocken är han redo för kvällens sorkjakt.
Vi har förklarat för Agge att eventuella sorkar han släpar hem får han ta hand om själv.
Vi tänker inte grilla dom.
Nä, inte kan man häcka framför bloggdatorn när det är sommar. Mer än en kort stund på kvällen. Och stunden är över för denna gång.
Förra året rasade vår gamla grill ihop av många års rost, och jag köpte en ny, behändig liten sak på Rusta. Men det blev ingen mer kväll med grillväder på hela förra sommaren, så först idag var det dags att skruva ihop den. Det var en utmaning som närmade sig IKEA-klass, med många smådelar och två överfyllda plastpåsar med skruvar. En timmes jobb bara.
Säsongspremiär för utemöbeln på baksidan mot alvfjärden (se kommentar nedan).
Egentligen ville man bara sitta och njuta. Men vi petade i oss en köttbit och lite sallad och nåt glas vin också, och det hela kändes inte alls dumt.
Prag i all ära, men en äktsvensk, ljumt vindstilla försommarkväll med solen som sjunker bakom ljusgröna björklöv är det inte mycket som slår.
Katterna har definitivt vaknat till liv igen efter vinterdvalan. Agaton är i sitt esse. Efter några timmars uppladdning i hammocken är han redo för kvällens sorkjakt.
Vi har förklarat för Agge att eventuella sorkar han släpar hem får han ta hand om själv.
Vi tänker inte grilla dom.
Nä, inte kan man häcka framför bloggdatorn när det är sommar. Mer än en kort stund på kvällen. Och stunden är över för denna gång.
Sista natten i Prag
Jag nämnde visst att vi skulle gå och äta på en fin restaurang. Det gjorde vi, och tillbringade tre och en halv timme i andäktighet över en fantastisk kavalkad av smaksensationer vi aldrig varit i närheten av att uppleva.
Ingången till restaurang Flambee ser anspråkslös ut.
Därefter går man bokstavligen ner i källaren.
Vi får ett mottagande som är 100 % vänligt och professionellt, och blir placerade i ett helt eget valv längst in.
Jag ska inte ens försöka beskriva vad vi äter. Lars-Erik har gett dem fria händer att komponera en provsmakning av ett antal rätter. Och smaka får vi. Med ingredienser som hummer, gåslever, vaktelbröst, havsabborre och marinerad oxfile, tillsammans med diverse grönsaker och såser kan man hänge sig åt att bara njuta. Portionerna är oerhört små, bara några smakbitar, men nya blir ständigt inburna på vackra fat. Här kan man bokstavligen tala om kvalitét i stället för kvantitet!
Åtminstone fyra kypare ägnar sig helt åt oss tillsammans med en sommelier som detaljrikt kan svara på alla frågor om de viner han valt åt oss. Dessa herrar är vänligt uppmärksamma utan minsta stelhet och får oss att känna oss om kungliga besökare. Fantastiskt. Bara ett exempel - när någon lämnar bordet för toalettbesök ställs genast en kupa över fatet för att hålla maten varm. Se bilden ovan. Och lika diskret tas kupan bort när den frånvarande återvänder.
Efter fem - sex rätter kommer en minimalistisk ostbricka med mängder av smak, och som kronan på verket en desserttallrik i samma klass som resten.
Efter denna upplevelse ber vi att få träffa "the chef" för att få tacka. In kommer en yngling i munkjacka.
Han är bara tjugo år! Imponeringsgraden ökar. Han har tagit av sig kockmunderingen innan han kommer in, men vi ber om en förnyad entre i rätt utstyrsel.
Här flankeras han av två kollegor som serverade oss.
Detta är mitt livs största kulinariska upplevelse i alla kategorier! Den slår förra årets all time high från restaurang Conterosso i Alba i Italien, och den var ändå något i särklass.
Klockan var nu midnatt och vad gör man efter detta, sista natten med gänget i Prag? Jo, hela styrkan vandrar ett par kvarter till en kubansk bar som några besökte föregående kväll.
Där serverades bland annat Mojitos i stora glas, eller snarare vaser, eller.... hinkar. Med långa sugrör som räckte till alla runt bordet.
Detta smakade inte alls dumt. Det tyckte inte jag heller.
Men här är det hög tid att sätta punkt för både bild och text. De ytterligare bilder som togs får vi allt hålla inom familjen, så att säga.
Jag kan bara tillägga att det blev en minnesvärd avslutning på Pragdagarna. Och att alla tyckte det var skönt att flygturen hem i går bara tog 1 t 40 m. Någon jet lag blev det inte heller, eftersom klockorna i Prag visar samma tid som hemma. Möjligen fattades det någon timmas sömn ändå för vissa. Eller... för alla, snarare.
Prag är absolut ett ställe att återvända till! En vacker stad som är trevligt bilfri att promenera i, och med mat och dryck av världsklass. Språket är fullständigt obegripligt men alla man som turist kommer i kontakt med verkar kunna hygglig engelska.
På återseende!
Ingången till restaurang Flambee ser anspråkslös ut.
Därefter går man bokstavligen ner i källaren.
Vi får ett mottagande som är 100 % vänligt och professionellt, och blir placerade i ett helt eget valv längst in.
Jag ska inte ens försöka beskriva vad vi äter. Lars-Erik har gett dem fria händer att komponera en provsmakning av ett antal rätter. Och smaka får vi. Med ingredienser som hummer, gåslever, vaktelbröst, havsabborre och marinerad oxfile, tillsammans med diverse grönsaker och såser kan man hänge sig åt att bara njuta. Portionerna är oerhört små, bara några smakbitar, men nya blir ständigt inburna på vackra fat. Här kan man bokstavligen tala om kvalitét i stället för kvantitet!
Åtminstone fyra kypare ägnar sig helt åt oss tillsammans med en sommelier som detaljrikt kan svara på alla frågor om de viner han valt åt oss. Dessa herrar är vänligt uppmärksamma utan minsta stelhet och får oss att känna oss om kungliga besökare. Fantastiskt. Bara ett exempel - när någon lämnar bordet för toalettbesök ställs genast en kupa över fatet för att hålla maten varm. Se bilden ovan. Och lika diskret tas kupan bort när den frånvarande återvänder.
Efter fem - sex rätter kommer en minimalistisk ostbricka med mängder av smak, och som kronan på verket en desserttallrik i samma klass som resten.
Efter denna upplevelse ber vi att få träffa "the chef" för att få tacka. In kommer en yngling i munkjacka.
Han är bara tjugo år! Imponeringsgraden ökar. Han har tagit av sig kockmunderingen innan han kommer in, men vi ber om en förnyad entre i rätt utstyrsel.
Här flankeras han av två kollegor som serverade oss.
Detta är mitt livs största kulinariska upplevelse i alla kategorier! Den slår förra årets all time high från restaurang Conterosso i Alba i Italien, och den var ändå något i särklass.
Klockan var nu midnatt och vad gör man efter detta, sista natten med gänget i Prag? Jo, hela styrkan vandrar ett par kvarter till en kubansk bar som några besökte föregående kväll.
Där serverades bland annat Mojitos i stora glas, eller snarare vaser, eller.... hinkar. Med långa sugrör som räckte till alla runt bordet.
Detta smakade inte alls dumt. Det tyckte inte jag heller.
Men här är det hög tid att sätta punkt för både bild och text. De ytterligare bilder som togs får vi allt hålla inom familjen, så att säga.
Jag kan bara tillägga att det blev en minnesvärd avslutning på Pragdagarna. Och att alla tyckte det var skönt att flygturen hem i går bara tog 1 t 40 m. Någon jet lag blev det inte heller, eftersom klockorna i Prag visar samma tid som hemma. Möjligen fattades det någon timmas sömn ändå för vissa. Eller... för alla, snarare.
Prag är absolut ett ställe att återvända till! En vacker stad som är trevligt bilfri att promenera i, och med mat och dryck av världsklass. Språket är fullständigt obegripligt men alla man som turist kommer i kontakt med verkar kunna hygglig engelska.
På återseende!
Shopping, flodtur och modellstudier
Ännu en fullmatad dag går mot sitt slut. På förmiddagen hastade jag till centrum på jakt efter något mer att investera mina återstående tjeckiska koruna i. Det blev sex vinglas av kristall, samt ett par chokladaskar vid denna marknad.
Att få med sig alla inhandlade objekt hem seglar nu upp som en allt större utmaning. Glas är skört och choklad kan smälta.
Men det blir ett bekymmer i morgon. Jag letade mig fram till den berömda astronomiska klockan framåt elva, för att - tillsammans med en miljon andra turister - se vad som händer när klockan slår.
Det var inte alldeles enkelt att förstå alla visare, men dom lär indikera allt annat än tid, såsom dag, månad, månfas, planeternas gång, väder, aktiekurser och vadvetjag.
När klockan blev elva öppnades de små luckaorna med stjärnor och ett antal kyrkliga figurer visade sig. Till höger om urtavlan fanns ett skelett som pinglade i en liten klocka.
Man skulle behöva en manual på annat språk än tjeckiska för att begripa alla funktionerna.
Jag fick lite bråttom att ta mig tillbaka till hotellet, där transport till dagens båttur skulle avgå 11:30. Jag vågade inte ens försöka ta mig närmaste vägen över Karlsbron i trängseln, utan satsade på bron norr därom. Strax före bron stod en ledig taxi och jag fick den ljusa idén att ta den. Under den korta färden satt jag och försökte räkna ihop mina tjeckiska mynt, som jag aldrig tittat på förut. Dom hade valörer 50 CK, 20 CK och neråt, så jag fick lätt ihop 126 koruna som resan till hotellet kostade. Ungefär 50 svenska kronor.
Så blev det flodtur med lunch på Moldau.
Lunchen ombord var en utmärkt buffé som inte uteslutande var viktväktarmat, vilket Pson påpekade. Men gott var det.
Efter lunchen var det rätt skönt att gå upp i solen på taket. En och annan öl kanske det blev också, även om det inte direkt syns på bilderna.
Mats satte försiktigtvis på sig en frälsarkrans.
På eftermiddagen samlades vi i the Imperial Suite i hotellets takvåning. Lars-Erik hade hyrt en karikatyrtecknerska som skulle avbilda hela gänget.
Stanislava var mycket skicklig. Varje teckning tog knappt tio minuter.
Här kommer en söt bild på Sofia.
Frågan är om jag ska utsätta eventuella läsare av denna blogg för bilden på mig. Men på nåt sätt har jag väl tagit A i båten och får ro B i land, så...
Inte fullt lika sött, kanske. Men klockrent, påstod några av mina obarmhärtiga arbetskompisar. Dessutom ritade hon dit en kamera som tillhygge utan att jag bad om det. Ännu mer klockrent, av kommentarerna att döma.
Pragresans avslutningsmiddag blir i kväll på restaurang Flambee, som lär ha tre stjärnor hos guide Michelin. Spännande.
Att få med sig alla inhandlade objekt hem seglar nu upp som en allt större utmaning. Glas är skört och choklad kan smälta.
Men det blir ett bekymmer i morgon. Jag letade mig fram till den berömda astronomiska klockan framåt elva, för att - tillsammans med en miljon andra turister - se vad som händer när klockan slår.
Det var inte alldeles enkelt att förstå alla visare, men dom lär indikera allt annat än tid, såsom dag, månad, månfas, planeternas gång, väder, aktiekurser och vadvetjag.
När klockan blev elva öppnades de små luckaorna med stjärnor och ett antal kyrkliga figurer visade sig. Till höger om urtavlan fanns ett skelett som pinglade i en liten klocka.
Man skulle behöva en manual på annat språk än tjeckiska för att begripa alla funktionerna.
Jag fick lite bråttom att ta mig tillbaka till hotellet, där transport till dagens båttur skulle avgå 11:30. Jag vågade inte ens försöka ta mig närmaste vägen över Karlsbron i trängseln, utan satsade på bron norr därom. Strax före bron stod en ledig taxi och jag fick den ljusa idén att ta den. Under den korta färden satt jag och försökte räkna ihop mina tjeckiska mynt, som jag aldrig tittat på förut. Dom hade valörer 50 CK, 20 CK och neråt, så jag fick lätt ihop 126 koruna som resan till hotellet kostade. Ungefär 50 svenska kronor.
Så blev det flodtur med lunch på Moldau.
Lunchen ombord var en utmärkt buffé som inte uteslutande var viktväktarmat, vilket Pson påpekade. Men gott var det.
Efter lunchen var det rätt skönt att gå upp i solen på taket. En och annan öl kanske det blev också, även om det inte direkt syns på bilderna.
Mats satte försiktigtvis på sig en frälsarkrans.
På eftermiddagen samlades vi i the Imperial Suite i hotellets takvåning. Lars-Erik hade hyrt en karikatyrtecknerska som skulle avbilda hela gänget.
Stanislava var mycket skicklig. Varje teckning tog knappt tio minuter.
Här kommer en söt bild på Sofia.
Frågan är om jag ska utsätta eventuella läsare av denna blogg för bilden på mig. Men på nåt sätt har jag väl tagit A i båten och får ro B i land, så...
Inte fullt lika sött, kanske. Men klockrent, påstod några av mina obarmhärtiga arbetskompisar. Dessutom ritade hon dit en kamera som tillhygge utan att jag bad om det. Ännu mer klockrent, av kommentarerna att döma.
Pragresans avslutningsmiddag blir i kväll på restaurang Flambee, som lär ha tre stjärnor hos guide Michelin. Spännande.
Stadsvandring
Prag fortsätter att stiga i min aktning, nu inte bara som en vacker och trevlig stad utan också för att det går att äta riktigt gott här.
Gårdagen avslutades med en bättre trerätters på restaurang Cest la vie.
Denna diné tog en stor del av kvällen men maten och servicen var utsökt, liksom vinet.
Och frukosten i morse var utmärkt den också. Till min lycka fann jag både fullkornsbröd och müsli. Mycket annat gott fanns det också.
Eftersom varken Adam eller jag svirade hela natten var vi först att gripa oss an detta utmärkta sortiment.
Det här är ju långtifrån bara en nöjesresa. Efter frukost bänkade vi oss i strålande förmiddagssol utanför hotellet för konferens och månadsmöte.
Rätt varmt blev det, så efter fullföljd sammankomst var det nära till hands att be hotellets utebar att öppna. Vi satt ju redan där.
Vice verkställande direktören är här mycket nära att bli på bra humör igen, efter att framgångsrikt ha dompterat friluftsmötet.
Det gick även att få White Russian för dom som glömde dricka mjölk till frukosten.
Därefter gav sig hela gänget ut på en liten promenad, som tog tre och en halv timme och leddes av Hanna, en guide som Lars-Erik hyrt in.
Hon berättade oerhört kunnigt om stadens historia och sevärdheter på excellent engelska.
Vi styrde i hennes kölvatten kosan mot Prags palats uppför branta trappor. Vi var inte de enda som kommit på denna idé, men det var fint däruppe, med mäktiga byggnader och utsikt över staden.
Efter en sådan vandring uppstår oundvikligt ett behov av vattenhål, och vid katedralens fot fanns sådana faciliteter som tur var.
Jo, det finns gott öl här, den saken är klar. Resterande vandring bestod delvis av individuella rusningar på jakt efter toalett. Med tiden kom vi till vårt nästa mål, en restaurang där vi åt lunch. I väntan på maten fanns det dom som tog sig en öl.
Vet inte varför Sofia gömmer sig bakom Tomas' sejdel. Vi får kolla bevakningsvideon senare..
Här åt jag Pilsner Gulasch, som var en riktig smaksensation. Otroligt gott. Alla andra var också mer än nöjda med maten, och rundade i allmänhet av med en Irish Coffee.
Vi hade nu hamnat en halvtimmes gångväg från hotellet, en bra bit öster om floden, i lite nyare stadsdelar. Här finns en hel del affärer. Inga med kläder (som tur var) men en del andra med intressantare innehåll. Glasprodukter är stort i det här landet. Det finns ett helt varuhus med tjeckiskt glashantverk. Många otroligt vackra saker.
Vid Kafkamuseet finns dessa två konstnärligt utformade skönheter.
Vi såg också en finurlig uppfinning. Tjeckerna har rationaliserat bort den mänskliga dörrvakten vid krogentren.
Exit och finish för nu. Fötterna vilar gärna en timme till innan vi ska vandra iväg till kvällens bättre middag. Huvudet likaså.
Jag har fått lite färg i ansiktet i dag. Förmiddagen var solig. Sen blev det tidvis molningare, och då lite kyligare. Vi hade alla klätt oss i sommarkläder, som var omväxlande sköna och huttriga att ha.
Na sdravi har jag lärt mig (tror jag).
Det betyder skål.
Gårdagen avslutades med en bättre trerätters på restaurang Cest la vie.
Denna diné tog en stor del av kvällen men maten och servicen var utsökt, liksom vinet.
Och frukosten i morse var utmärkt den också. Till min lycka fann jag både fullkornsbröd och müsli. Mycket annat gott fanns det också.
Eftersom varken Adam eller jag svirade hela natten var vi först att gripa oss an detta utmärkta sortiment.
Det här är ju långtifrån bara en nöjesresa. Efter frukost bänkade vi oss i strålande förmiddagssol utanför hotellet för konferens och månadsmöte.
Rätt varmt blev det, så efter fullföljd sammankomst var det nära till hands att be hotellets utebar att öppna. Vi satt ju redan där.
Vice verkställande direktören är här mycket nära att bli på bra humör igen, efter att framgångsrikt ha dompterat friluftsmötet.
Det gick även att få White Russian för dom som glömde dricka mjölk till frukosten.
Därefter gav sig hela gänget ut på en liten promenad, som tog tre och en halv timme och leddes av Hanna, en guide som Lars-Erik hyrt in.
Hon berättade oerhört kunnigt om stadens historia och sevärdheter på excellent engelska.
Vi styrde i hennes kölvatten kosan mot Prags palats uppför branta trappor. Vi var inte de enda som kommit på denna idé, men det var fint däruppe, med mäktiga byggnader och utsikt över staden.
Efter en sådan vandring uppstår oundvikligt ett behov av vattenhål, och vid katedralens fot fanns sådana faciliteter som tur var.
Jo, det finns gott öl här, den saken är klar. Resterande vandring bestod delvis av individuella rusningar på jakt efter toalett. Med tiden kom vi till vårt nästa mål, en restaurang där vi åt lunch. I väntan på maten fanns det dom som tog sig en öl.
Vet inte varför Sofia gömmer sig bakom Tomas' sejdel. Vi får kolla bevakningsvideon senare..
Här åt jag Pilsner Gulasch, som var en riktig smaksensation. Otroligt gott. Alla andra var också mer än nöjda med maten, och rundade i allmänhet av med en Irish Coffee.
Vi hade nu hamnat en halvtimmes gångväg från hotellet, en bra bit öster om floden, i lite nyare stadsdelar. Här finns en hel del affärer. Inga med kläder (som tur var) men en del andra med intressantare innehåll. Glasprodukter är stort i det här landet. Det finns ett helt varuhus med tjeckiskt glashantverk. Många otroligt vackra saker.
Vid Kafkamuseet finns dessa två konstnärligt utformade skönheter.
Vi såg också en finurlig uppfinning. Tjeckerna har rationaliserat bort den mänskliga dörrvakten vid krogentren.
Exit och finish för nu. Fötterna vilar gärna en timme till innan vi ska vandra iväg till kvällens bättre middag. Huvudet likaså.
Jag har fått lite färg i ansiktet i dag. Förmiddagen var solig. Sen blev det tidvis molningare, och då lite kyligare. Vi hade alla klätt oss i sommarkläder, som var omväxlande sköna och huttriga att ha.
Na sdravi har jag lärt mig (tror jag).
Det betyder skål.
Syrenerna....
...blommar för fullt i Prag!!!
Pragvår
Denna inföll 1968. Jag hade läst ryska tre år i gymnasiet och kursens höjdpunkt skulle bli en skolresa till Leningrad. Men ryssarna körde in en massa tanks i Prag och vi fick inte åka. Det ansågs för riskabelt.
Nu är jag själv i Prag. Och det är vår. Men inga tanks här, gudskelov. Däremot finns Internet, vilket är mer användbart.
Alltså. Klockan, eller klockorna, började väsnas kl 01:00 i natt. Jag tyckte jag nyss hade lyckats somna från fyrvererioväsendet.
01:25 Avfärd med bil till Borlänge
02:05 Upphämtning av tre arbetskompisar i Borlänge
02:37 Ankomst vårt kontor i Ludvika
03:01 Hela firman om 21 personer avreser med buss från Ludvika
05:29 Bussen anländer till Arlanda
Detta får väl sägas vara bildbevis för att vi faktiskt kom dit vid denna okristliga tidpunkt.
06:20 Alla genom säkerhetskontrollen och bänkade för morgonens första öl.
07:45 Embarkering på Czech Airlines plan till Prag
08:15 Take off
10:00 Landning i Prag
10:50 Förmiddagens första öl utanför hotellet
Efter incheckning i de fina sviter vi skulle dela på var det dags för lunch. I väntan på maten blev det en öl eller två.
Tro nu inte att det dricks för mycket öl i denna illustra skara. Så småningom åt vi nämligen mat också. Jag tog tjuren vid hornen och beställde Kachna pechena po starucescu, dusene cervene a bile zeli, s bramborovym a spekovym knedlikem (exklusive diverse konstiga fnuttar över många bokstäver. Hittar dom inte på mitt tangentbord). Visst låter det spännande och exotiskt? Äkta tjeckisk husmanskost när den är som bäst. Så här såg den ut.
Grillad anka med stuvad vitkål och rödkål, samt potatisklimpar och bröd med inbakade bacontärningar. Om det inte framgick på annat sätt. Gott? Tja, inte i klass med den grekiska maten förra veckan, men väl godkänt. En Irish Coffee uppepå gjorde susen.
Själv hade jag förstås inte alls druckit lika mycket öl som dom stora grabbarna, så medan dom hämtade sig efter maten gick jag en nyfiken upptäcktsfärd i stan.
Den som aldrig har varit i Prag har missat något, det insåg jag snabbt. Vilken härlig stad! Vårt hotell ligger centralt vid västra fästet för den klassiska Karlsbron. Jag gick över den, med viss möda, för den var överfylld av fotgängare (som bokstavligen verkade tala världens alla språk. Man kan alltså ana en eller annan turist här, förutom oss. Jag hörde norska, finska, danska, tyska, ryska plus ett stort antal obekanta språk) och kantad med försäljare av konst, inklusive karikatyrteckningar som görs nästan "on the fly".
Fantastiska scenerier åt alla håll, så mina kameror gick varma. Dessutom var det behagluigt försommarväder. Perfekt för flanering.
Kulturen är i hög grad närvarande, med många kristna symboler vid sidan av bron.
På höjderna bakom staden tronar Prags slott.
Och fåglarna behöver matas även här.
Nu är det snart dags att gå ut igen, och äta middag hela gänget. Jag vill dock inte undanhålla er denna lilla trafikgåta: Om man kommer farande med bil till detta vägskäl, vart ska man då styra kosan?
Jag får säkert anledning att återkomma inom kort från denna stad som jag redan blivit förtjust i.
Nu är jag själv i Prag. Och det är vår. Men inga tanks här, gudskelov. Däremot finns Internet, vilket är mer användbart.
Alltså. Klockan, eller klockorna, började väsnas kl 01:00 i natt. Jag tyckte jag nyss hade lyckats somna från fyrvererioväsendet.
01:25 Avfärd med bil till Borlänge
02:05 Upphämtning av tre arbetskompisar i Borlänge
02:37 Ankomst vårt kontor i Ludvika
03:01 Hela firman om 21 personer avreser med buss från Ludvika
05:29 Bussen anländer till Arlanda
Detta får väl sägas vara bildbevis för att vi faktiskt kom dit vid denna okristliga tidpunkt.
06:20 Alla genom säkerhetskontrollen och bänkade för morgonens första öl.
07:45 Embarkering på Czech Airlines plan till Prag
08:15 Take off
10:00 Landning i Prag
10:50 Förmiddagens första öl utanför hotellet
Efter incheckning i de fina sviter vi skulle dela på var det dags för lunch. I väntan på maten blev det en öl eller två.
Tro nu inte att det dricks för mycket öl i denna illustra skara. Så småningom åt vi nämligen mat också. Jag tog tjuren vid hornen och beställde Kachna pechena po starucescu, dusene cervene a bile zeli, s bramborovym a spekovym knedlikem (exklusive diverse konstiga fnuttar över många bokstäver. Hittar dom inte på mitt tangentbord). Visst låter det spännande och exotiskt? Äkta tjeckisk husmanskost när den är som bäst. Så här såg den ut.
Grillad anka med stuvad vitkål och rödkål, samt potatisklimpar och bröd med inbakade bacontärningar. Om det inte framgick på annat sätt. Gott? Tja, inte i klass med den grekiska maten förra veckan, men väl godkänt. En Irish Coffee uppepå gjorde susen.
Själv hade jag förstås inte alls druckit lika mycket öl som dom stora grabbarna, så medan dom hämtade sig efter maten gick jag en nyfiken upptäcktsfärd i stan.
Den som aldrig har varit i Prag har missat något, det insåg jag snabbt. Vilken härlig stad! Vårt hotell ligger centralt vid västra fästet för den klassiska Karlsbron. Jag gick över den, med viss möda, för den var överfylld av fotgängare (som bokstavligen verkade tala världens alla språk. Man kan alltså ana en eller annan turist här, förutom oss. Jag hörde norska, finska, danska, tyska, ryska plus ett stort antal obekanta språk) och kantad med försäljare av konst, inklusive karikatyrteckningar som görs nästan "on the fly".
Fantastiska scenerier åt alla håll, så mina kameror gick varma. Dessutom var det behagluigt försommarväder. Perfekt för flanering.
Kulturen är i hög grad närvarande, med många kristna symboler vid sidan av bron.
På höjderna bakom staden tronar Prags slott.
Och fåglarna behöver matas även här.
Nu är det snart dags att gå ut igen, och äta middag hela gänget. Jag vill dock inte undanhålla er denna lilla trafikgåta: Om man kommer farande med bil till detta vägskäl, vart ska man då styra kosan?
Jag får säkert anledning att återkomma inom kort från denna stad som jag redan blivit förtjust i.
