Host och hack
Den sedvanliga vinterförkylningen är på besök hos både Eva och mig. Idag kan jag knappt prata med rösten. Men blogga går ju bra. Träna - som jag hade tänkt - gjorde jag däremot inte idag. Man tar till vad som helst för att slippa...
Dagens roligaste nyhet: Kusin Tomas med familj har bokat Snickargården i Burgsvik på Gotland samma vecka som vi i sommar. Det blir trevligt att bo där med dem och Janne och Pia. En bild på Snickargården är förstås på sin plats här.
Stället rekommenderas. Det blir femte året vi hyr det.
Helena har just flyttat in i sin fina lägenhet på Kent Street i Sydney och har från balkongen sett samma Orion på stjärnhimlen som jag skulle kunna se om det inte var molnigt. Hon är också hostig och förkyld. Man går inte säker fast det är varmt.
Nu tänkte jag presentera nästa katt i familjen: Timjan, den röde. Han är mellanbrorsan av de tre syskon som aldrig kommit sig för med att flytta från sitt födelsehem (utom Felix, som gav sig av ett tag för några år sen. Det berättar jag om i kommande inlägg).
Timjan har också varit Lussekattkandidat i Falukuriren och vi måste ju visa hans diplom med.
Timjan ägnar - smart nog - stor del av vintern åt att trycka sig spikrak mot ett element för att få maximal värme (ett tips till dig, Agge!?)
Timmen, som han blir kallad i dagligt tal, är familjens filosof och han sitter ofta i fönstret och funderar över livet. Eller om han tittar på fåglar. Mat är han inte så noga med, utom om det är räkor eller musslor på gång. Då glömmer han att vara levnadsvis och blir helt vild.
Ibland får han enorma sociala behov och buffar oss så både vi och han ramlar omkull, nästan. Reser man sig från en stol övertar han blixtsnabbt den uppvärmda platsen. Han inser inte att han då löper en viss risk att bli en platt katt. Man kanske bara reste sig för att nå nånting och sätter sig genast igen. Det har varit nära ögat många gånger.
Det roligaste med julen tycker han är de krullade snörena på paketen. Dom är suveräna att dra i. Mindre paket har han faktiskt rusat iväg med.
I somras hade Timmen ett sår i huvudet så veterinären fick raka bort halva pälsen däruppe. Det såg utomordentligt fånigt ut. Han vill inte att vi offentliggör någon bild på det. Som tur är växer det snabbt ut igen, till skillnad från på mitt huvud, där det var länge sen något växte.
Vi får väl avsluta med ett fint porträtt i stället.
Det börjar kännas som läge för sjukskrivning i morgon. Det blir ju alltid värre framåt natten, särskilt förkylningar...
Eder hese
Peter
Dagens roligaste nyhet: Kusin Tomas med familj har bokat Snickargården i Burgsvik på Gotland samma vecka som vi i sommar. Det blir trevligt att bo där med dem och Janne och Pia. En bild på Snickargården är förstås på sin plats här.
Stället rekommenderas. Det blir femte året vi hyr det.
Helena har just flyttat in i sin fina lägenhet på Kent Street i Sydney och har från balkongen sett samma Orion på stjärnhimlen som jag skulle kunna se om det inte var molnigt. Hon är också hostig och förkyld. Man går inte säker fast det är varmt.
Nu tänkte jag presentera nästa katt i familjen: Timjan, den röde. Han är mellanbrorsan av de tre syskon som aldrig kommit sig för med att flytta från sitt födelsehem (utom Felix, som gav sig av ett tag för några år sen. Det berättar jag om i kommande inlägg).
Timjan har också varit Lussekattkandidat i Falukuriren och vi måste ju visa hans diplom med.
Timjan ägnar - smart nog - stor del av vintern åt att trycka sig spikrak mot ett element för att få maximal värme (ett tips till dig, Agge!?)
Timmen, som han blir kallad i dagligt tal, är familjens filosof och han sitter ofta i fönstret och funderar över livet. Eller om han tittar på fåglar. Mat är han inte så noga med, utom om det är räkor eller musslor på gång. Då glömmer han att vara levnadsvis och blir helt vild.
Ibland får han enorma sociala behov och buffar oss så både vi och han ramlar omkull, nästan. Reser man sig från en stol övertar han blixtsnabbt den uppvärmda platsen. Han inser inte att han då löper en viss risk att bli en platt katt. Man kanske bara reste sig för att nå nånting och sätter sig genast igen. Det har varit nära ögat många gånger.
Det roligaste med julen tycker han är de krullade snörena på paketen. Dom är suveräna att dra i. Mindre paket har han faktiskt rusat iväg med.
I somras hade Timmen ett sår i huvudet så veterinären fick raka bort halva pälsen däruppe. Det såg utomordentligt fånigt ut. Han vill inte att vi offentliggör någon bild på det. Som tur är växer det snabbt ut igen, till skillnad från på mitt huvud, där det var länge sen något växte.
Vi får väl avsluta med ett fint porträtt i stället.
Det börjar kännas som läge för sjukskrivning i morgon. Det blir ju alltid värre framåt natten, särskilt förkylningar...
Eder hese
Peter
Kommentarer
Trackback
