Peters funderingar

Sista dagen i Dublin blev fullmatad, på flera sätt. Som väntat. På förmiddagen följde vi vår guide Lisa på en vandring i centrum.

Denna härliga tjej berättade inlevelsefullt och oerhört kunnigt om Irlands historia, som är brokig och inte särskilt framgångsrik. Britterna har haft mycket för sig med irländarna och förtryckt dem i långliga tider. Därför är t ex Dublin Castle inget irländarna är stolta över, eftersom resterna av borgen representerar förtrycket. Så nedanför är en stor parkeringsplats, och runtom ligger modernare hus som bryter stilen, minst sagt. Det var svårt att hitta en kameravinkel med bara gamla byggnader.

Trots Lisas fascinerande berättande fanns det en och annan, som - kanske på grund av aningen för lite sömn - verkade ha svårt att hålla fokus.

Lunchen sen på moderna vinrestaurangen Ely HQ vid kanalen piggade upp väsentligt. Och när vi kom ut tittade solen fram.

Nästa anhalt var Jamesons gamla destilleri, där vi fick veta allt om hur denna förnämliga whisky tillverkas.

(Sofia har självpåtaget varit min förnämliga kamerassistent denna resa, både på foto och film. Tack Sofia!)

Vid den avslutande provsmakningen dristade jag mig till åsikten att jag tyckte bättre om den skotska whiskyn, och höll på att bli utslängd.

En knapp timmes vila på hotellet, innan det var dags att kliva på bussen söderut upp bland höjderna. Vi fick se en underbart vacker irländsk landsbygd innan vi nådde målet.

Min namne var tydligen linslusig idag och är med på två bilder.

Den här puben fick jag tips om av en annan namne, boende i Dala-Floda och gift med en irländska. Den visade sig vara en klurig byggnad med många vinklar och vrår mitt ute i ingenstans. Lite som en blandning av Hamra krog på södra Gotland och Kutens kafe på Fårö, fast större och väldigt, väldigt irländskt.

Den var uppenbarligen väldigt populär, för folk strömmade till i taxi efter taxi. Larson hade lyckligtvis beställt bord åt oss i god tid, och nu var det helt utsålt i stora lokalen där livemusiken framfördes.

Jag lägger här in en bild på en ännu ej helt mörknad Guinness, eftersom jag inte tagit någon sådan bild förut.


Inne på puben fick vi utmärkt god mat vid långbordet. Musiken framfördes av fyra äldre män som fick igång ett riktigt gung efter ett tag.

I pausen kom flera överraskningar. Först kördes en video på storbild, där man spelat in publiken minuterna innan och visade den höga stämningen. Sen kom en liten danstrupp in och riverdansade så det stod härliga till. Jag har tyvärr inga foton på det eftersom jag hade fullt upp med filmkameran.

Den absoluta höjdpunkten inträffade när två av tjejerna plötsligt drog upp några av publiken på scenen, däribland två av de våra. Nämligen Mattias W, Wiggen kallad, och Mattias P, som följdriktigt kallas P-son. Våra aningen oförberedda medarbetare var snabbt med på noterna och bensparkade och stompade med den äran, och när Pson gjorde dödslyft på sin tjej steg jublet. Att bli hanterad så professionellt var betydligt mer än hon väntat sig, så hon skrek visst bönfallande No, no! Men det var det ingen som hörde. Bara P-son.

Båda gossarna fick fina diplom som bevis för sina insatser. Jag ska försöka få ut filmen på Youtube. 

Alla var nöjda med denna rejäla helkväll. Därmed slut om Dublin. Vi är åter till vardag och väntande måndag. Precis som tidigare år var det här en fantastisk resa i roligt sällskap!