Äntligen bilder
Hemma igen, vid min alldeles egna dator! Som kan ta in bilder från kameran. Så här är en liten resume av vår långweekend i Prag.
Torsdagskvällen var ljum och fin och vi hittade en uteservering alldeles vid foten av Karlsbrons östra sida. Där smakade det gott med en iskall Gambrinus.
Vi åt mat också, hyfsad men inte märkvärdig. Men utsikten västerut var fantastisk i solnedgången, med statyerna på bron i silhuett, och så småningom den belysta Pragborgen mot kvällshimlen.
När vi sen flanerade tillbaka mot Rezidence Lundborg över bron, blev vi stående vid en ung kvinna som satt och spelade gitarr. Det var magiskt!
Petra Ester Kahle heter hon, och spelar klassisk musik. Hon fick en tjeckisk femtilapp (20 SEK) och jag köpte en av hennes två CD-skivor. Jag ångrar nu att jag inte köpte den andra också.
Fredagen var mulen och sval, och det småregnade då och då. Vi promenerade dock runt en stor del av dagen, mest i Stare Mesto (!). Janne tog en bild på mig på Manesuv Most, bron närmast norr om Karlsbron, som alltså syns i bakgrunden.
Vi fortsätter till lördagen, då jag gav upp bloggförsöken på plats. Under en tidig morgonpromenad (före regnet!) till Most Legii, bron söder om Karlsbron, fick jag se tre stora röda hundar vid en servering i Lichtenstejnsky Palac.
Eva och jag gick ut en egen runda efter frukost, och letade först efter muren där John Lennon skulle finnas klottrad enligt guideboken.
Velkopravorske Nemesti hittade vi bara något kvarter från vårt hotell. Mittemot klottermuren ligger franska ambassaden. Det hela såg inte ut som i guideboken, men fortfarande handlade det mycket om John Lennon.
Vi fortsatte i sakta mak upp till Pragborgen, och dagens regn inleddes på allvar.
Detta var inte särskilt kul, och vi pallrade oss ner, allt blötare trots paraply. Vi träffade Janne och AnnSofi och hittade en utmärkt restaurang, Tri Stoleti, bakom hotellet.
Klockan fem såg vi marionetteatern framföra operan Don Giovanni (inte Alice i Underlandet; jag blandade ihop med Black Light theater). Det var roligt och sevärt och bra gjort.
Senare på kvällen gjorde jag återbesök på restaurang Flambee, nu med fru, bror och svägerska. Samma fantastiska mat och oerhört välvilliga personal. Det är naturligtvis dyrt, men inte värre än på en fin svensk restaurang. Men här får man mer för pengarna. Hela upplevelsen är verkligen utöver det vanliga.
Styrkt av tre timmar på Flambee kunde AnnSofi äntligen besluta sig för vilka av alla ryska dockor hon skulle köpa som present åt barnbarnen.
Regnet hade upphört när vi kom ut från restaurangen, och i morse (söndag) var det strålande sol. En liten runda på vår kära bro avslöjade den i ny skepnad i nytt ljus.
Men det blev ju inte lång stund i Prag på morgonen. Planet hem lyfte strax före tio, och halv tolv landade vi på Arlanda i regn. Glada i hågen tänkte vi hinna med ett tidigare tåg hem än vi bokat biljetter till, men si det gick inte alls. Grötmyndigt förklarade personalen vid nedgången till Arlanda C att våra biljetter minsann var icke ombokningsbara och att man absolut inte kunde släppa ner oss på perrongen för att försöka kliva på ett tidigare tåg.
Suck. Mindre än två timmar från Prag till Stockholm. Sju timmar att sen komma hem till Dalarna, varav de första fyra i väntan på Arlanda. Vi åt lunch med Janne och AnnSofi. Deras tåg gick vid tre, och dom kunde inte heller åka tidigare, av samma skäl.
Nå, när vi kom till Borlänge vid sex var det två och en halv timme kvar till enda förbindelsen hem. Vi var rätt less på att vänta, och tog helt enkelt en taxi dom tre milen till Mockfjärd. Dyrt blev det, men hem kom vi och det var skönt.
Trots dåligt väder har det varit en härlig weekend! Men nu väntar gråväder och vardag... Vi får se fram mot Italien om drygt en månad!
Torsdagskvällen var ljum och fin och vi hittade en uteservering alldeles vid foten av Karlsbrons östra sida. Där smakade det gott med en iskall Gambrinus.
Vi åt mat också, hyfsad men inte märkvärdig. Men utsikten västerut var fantastisk i solnedgången, med statyerna på bron i silhuett, och så småningom den belysta Pragborgen mot kvällshimlen.
När vi sen flanerade tillbaka mot Rezidence Lundborg över bron, blev vi stående vid en ung kvinna som satt och spelade gitarr. Det var magiskt!
Petra Ester Kahle heter hon, och spelar klassisk musik. Hon fick en tjeckisk femtilapp (20 SEK) och jag köpte en av hennes två CD-skivor. Jag ångrar nu att jag inte köpte den andra också.
Fredagen var mulen och sval, och det småregnade då och då. Vi promenerade dock runt en stor del av dagen, mest i Stare Mesto (!). Janne tog en bild på mig på Manesuv Most, bron närmast norr om Karlsbron, som alltså syns i bakgrunden.
Vi fortsätter till lördagen, då jag gav upp bloggförsöken på plats. Under en tidig morgonpromenad (före regnet!) till Most Legii, bron söder om Karlsbron, fick jag se tre stora röda hundar vid en servering i Lichtenstejnsky Palac.
Eva och jag gick ut en egen runda efter frukost, och letade först efter muren där John Lennon skulle finnas klottrad enligt guideboken.
Velkopravorske Nemesti hittade vi bara något kvarter från vårt hotell. Mittemot klottermuren ligger franska ambassaden. Det hela såg inte ut som i guideboken, men fortfarande handlade det mycket om John Lennon.
Vi fortsatte i sakta mak upp till Pragborgen, och dagens regn inleddes på allvar.
Detta var inte särskilt kul, och vi pallrade oss ner, allt blötare trots paraply. Vi träffade Janne och AnnSofi och hittade en utmärkt restaurang, Tri Stoleti, bakom hotellet.
Klockan fem såg vi marionetteatern framföra operan Don Giovanni (inte Alice i Underlandet; jag blandade ihop med Black Light theater). Det var roligt och sevärt och bra gjort.
Senare på kvällen gjorde jag återbesök på restaurang Flambee, nu med fru, bror och svägerska. Samma fantastiska mat och oerhört välvilliga personal. Det är naturligtvis dyrt, men inte värre än på en fin svensk restaurang. Men här får man mer för pengarna. Hela upplevelsen är verkligen utöver det vanliga.
Styrkt av tre timmar på Flambee kunde AnnSofi äntligen besluta sig för vilka av alla ryska dockor hon skulle köpa som present åt barnbarnen.
Regnet hade upphört när vi kom ut från restaurangen, och i morse (söndag) var det strålande sol. En liten runda på vår kära bro avslöjade den i ny skepnad i nytt ljus.
Men det blev ju inte lång stund i Prag på morgonen. Planet hem lyfte strax före tio, och halv tolv landade vi på Arlanda i regn. Glada i hågen tänkte vi hinna med ett tidigare tåg hem än vi bokat biljetter till, men si det gick inte alls. Grötmyndigt förklarade personalen vid nedgången till Arlanda C att våra biljetter minsann var icke ombokningsbara och att man absolut inte kunde släppa ner oss på perrongen för att försöka kliva på ett tidigare tåg.
Suck. Mindre än två timmar från Prag till Stockholm. Sju timmar att sen komma hem till Dalarna, varav de första fyra i väntan på Arlanda. Vi åt lunch med Janne och AnnSofi. Deras tåg gick vid tre, och dom kunde inte heller åka tidigare, av samma skäl.
Nå, när vi kom till Borlänge vid sex var det två och en halv timme kvar till enda förbindelsen hem. Vi var rätt less på att vänta, och tog helt enkelt en taxi dom tre milen till Mockfjärd. Dyrt blev det, men hem kom vi och det var skönt.
Trots dåligt väder har det varit en härlig weekend! Men nu väntar gråväder och vardag... Vi får se fram mot Italien om drygt en månad!
Kommentarer
Trackback
