Den liguriska cirkeln sluts
Åter i San Remo, där vår rundtur startade i måndags. Nu är det sista kvällen i Italien för denna gång. Det blir nog flera gånger...
Tre dagar sen jag skrev här sist. Datorn på hotellet i går var en Mac, vars Safari-webbläsare kraschade direkt när jag klickade på Nytt inlägg.
Hursomhelst. Temaresors resor är sannerligen innehållsrika, och det finns mycket att berätta. Jag ska lägga in mer bilder än text nu. Jag har en timme på mig, före avslutningsmiddagen med gruppen.
Vi åkte från Alba i Piemonte i förrgår morse, torsdag 3 maj. Ganska snart övergick slättlandet till kullar som blev berg som blev kustalper. Motorvägen löpte oförskräckt rakt igenom dessa, men ibland var det snirkligt värre och en gång gick var fil i en ögla. Körriktningarna är ibland dragna på helt olika ställen, ibland på "fel" sida om varandra. Fascinerande vägbyggnadskonst. Principen är enkel: Bro-tunnel-bro-tunnel-bro-tunnel osv. På så sätt kan man dra en ganska jämn väg genom ett ytterst kuperat landskap. Det måste kosta en del pengar att bygga, men å andra sidan kostar det pengar att åka på motorvägarna också.
Helt plötsligt var vi vid kusten vid staden Savona, åkte förbi Genua och fortsatte på mindre, slingrande vägar mot Rapallo. Östra delen av Ligurien har om möjligt ännu brantare berg ända ner till vattnet än västra.
I Rapallo var vi in på en familjerestaurang där signore och hans dotter demonstrerade hur man tillverkar olika sorters pasta. Ravioli: Ut med en platt deg, bred på fyllning på halva, vik, dra med specialkaveln tvärsöver, sporra isär kuddarna. Klart! Vi fick prova på handgreppen själva.
Och sen smaka på det hela. Det smakade bra. Inte minst pannacottan till efterrätt!
Sen blev det en halvtimmes båttur till Portofino, en lyxort som är tillhåll för Italiens förmögna kändisar. En kopp glass kostade 80 kr. Det gav inte mersmak.
Efter övernattning på hotell i Chiavari skulle vi på fredagen ut på det jag sett fram emot mest under denna resa: En båttur förbi Cinque Terre, de fem byarna som ligger fastklamrade på de branta kustklipporna.
Tyvärr var det "norgeväder", dvs gråmulet och ihärdigt regn. Båtturen blev inställd pga av orolig sjö. I stället blev det tåg till Monterosso, den nordligaste av de fem byarna.
Där var det skönt att kliva in på en restaurang och åse hur signorina tillagade äkta pesto, ett mattillbehör som faktiskt kommer just från denna plats.
Naturligtvis fick vi smaka sen, och naturligtvis var det fantastiskt gott! Vi fick även en rejäl lunch bestående av hemlagad lasagne, med traktens vin, och efterrätt med traktens efterrättsvin. Inte illa!
Nar vi ätit hade det slutat regna, och solen bröt igenom. Allt blev så fantastiskt som jag hoppats. Vi kunde gå omkring i området en bra stund, våga oss upp en bit på vandringsleden (min höjdrädsla övervanns i alla fall en bit upp innan det blev för tufft). Men vad sugen man blir att åka tillbaka till detta område, som har allt det jag gillar mest: Berg, hav, lagom mycket folk, små fina restauranger.
Här ser man åt sydost. Monterosso är den översta av Cinque Terre, och sen kommer Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore.
Stigen börjar genast hänga på klippväggen, men jag klarade att gå en bit på den i alla fall.
Fortsätter man kommer man till Vernazza och sen Corniglia och Manarola, som syns på bilden nedan (12 x tele i kameran förstås...).
Detta ställe, tillsammans med restaurang Conterosso i Alba häromkvällen, var resans höjdpunkter för min del!
När vi lagt oss och släckt i går kväll fladdrade en lysande grön punkt under rumstaket. Det var en sorts eldfluga! Den damp ner på Evas säng och skrämde henne. En drygt 1 cm lång liten tingest, med ett parti i rumpan som såg ut och fungerade som en lysdiod, alltså blinkade med ett kraftigt grönt sken. Jag har aldrig sett något sådant! Sen på natten till idag vaknade vi av åskregn.
Idag har det varit skurar. Vi åkte till Genua, där huvudattraktionen var akvariet, som vi rätt hastigt gick igenom. Absolut vart ett långt besök.
Därefter en rejäl stadsvandring där vår reseledare Eva lika kunnigt som vanligt berättade om i stort sett allt vi såg. Det här palatset vid hamnen har restaurerade målningar i trompe l'oeui-teknik. Det är inte tredimensionellt, men ögat luras att tro det.
Kristoffer Columbus växte for övrigt upp i Genua, och vi såg hans hus.
På vägen tillbaka till San Remo bjöd vår trevlige busschaufför Roberto på limoncello, som hans fru gjort. Ett uppskattat inslag.
Och nu är vi som sagt tillbaka på samma hotell som första nätterna i San Remo. Men nu bor vi på femte våningen, med fin utsikt över kasinot (till höger) och strandpromenaden.
Så resan närmar sig sitt slut. I morgon ska vi hem, och själva hemresan är inget att se fram emot. Det är inte särskilt kul att flyga. Däremot blir det skönt att komma hem, som alltid. Till katter och egen säng, hotell i all ära.
Men detta har varit en suverän resa, perfekt arrangerad och egentligen utan något alls att klaga på. Det skulle vara de tidiga väckningarna då... Men i morgon har vi sovmorgon!
Arrivederci!
Peter
Tre dagar sen jag skrev här sist. Datorn på hotellet i går var en Mac, vars Safari-webbläsare kraschade direkt när jag klickade på Nytt inlägg.
Hursomhelst. Temaresors resor är sannerligen innehållsrika, och det finns mycket att berätta. Jag ska lägga in mer bilder än text nu. Jag har en timme på mig, före avslutningsmiddagen med gruppen.
Vi åkte från Alba i Piemonte i förrgår morse, torsdag 3 maj. Ganska snart övergick slättlandet till kullar som blev berg som blev kustalper. Motorvägen löpte oförskräckt rakt igenom dessa, men ibland var det snirkligt värre och en gång gick var fil i en ögla. Körriktningarna är ibland dragna på helt olika ställen, ibland på "fel" sida om varandra. Fascinerande vägbyggnadskonst. Principen är enkel: Bro-tunnel-bro-tunnel-bro-tunnel osv. På så sätt kan man dra en ganska jämn väg genom ett ytterst kuperat landskap. Det måste kosta en del pengar att bygga, men å andra sidan kostar det pengar att åka på motorvägarna också.
Helt plötsligt var vi vid kusten vid staden Savona, åkte förbi Genua och fortsatte på mindre, slingrande vägar mot Rapallo. Östra delen av Ligurien har om möjligt ännu brantare berg ända ner till vattnet än västra.
I Rapallo var vi in på en familjerestaurang där signore och hans dotter demonstrerade hur man tillverkar olika sorters pasta. Ravioli: Ut med en platt deg, bred på fyllning på halva, vik, dra med specialkaveln tvärsöver, sporra isär kuddarna. Klart! Vi fick prova på handgreppen själva.
Och sen smaka på det hela. Det smakade bra. Inte minst pannacottan till efterrätt!
Sen blev det en halvtimmes båttur till Portofino, en lyxort som är tillhåll för Italiens förmögna kändisar. En kopp glass kostade 80 kr. Det gav inte mersmak.
Efter övernattning på hotell i Chiavari skulle vi på fredagen ut på det jag sett fram emot mest under denna resa: En båttur förbi Cinque Terre, de fem byarna som ligger fastklamrade på de branta kustklipporna.
Tyvärr var det "norgeväder", dvs gråmulet och ihärdigt regn. Båtturen blev inställd pga av orolig sjö. I stället blev det tåg till Monterosso, den nordligaste av de fem byarna.
Där var det skönt att kliva in på en restaurang och åse hur signorina tillagade äkta pesto, ett mattillbehör som faktiskt kommer just från denna plats.
Naturligtvis fick vi smaka sen, och naturligtvis var det fantastiskt gott! Vi fick även en rejäl lunch bestående av hemlagad lasagne, med traktens vin, och efterrätt med traktens efterrättsvin. Inte illa!
Nar vi ätit hade det slutat regna, och solen bröt igenom. Allt blev så fantastiskt som jag hoppats. Vi kunde gå omkring i området en bra stund, våga oss upp en bit på vandringsleden (min höjdrädsla övervanns i alla fall en bit upp innan det blev för tufft). Men vad sugen man blir att åka tillbaka till detta område, som har allt det jag gillar mest: Berg, hav, lagom mycket folk, små fina restauranger.
Här ser man åt sydost. Monterosso är den översta av Cinque Terre, och sen kommer Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore.
Stigen börjar genast hänga på klippväggen, men jag klarade att gå en bit på den i alla fall.
Fortsätter man kommer man till Vernazza och sen Corniglia och Manarola, som syns på bilden nedan (12 x tele i kameran förstås...).
Detta ställe, tillsammans med restaurang Conterosso i Alba häromkvällen, var resans höjdpunkter för min del!
När vi lagt oss och släckt i går kväll fladdrade en lysande grön punkt under rumstaket. Det var en sorts eldfluga! Den damp ner på Evas säng och skrämde henne. En drygt 1 cm lång liten tingest, med ett parti i rumpan som såg ut och fungerade som en lysdiod, alltså blinkade med ett kraftigt grönt sken. Jag har aldrig sett något sådant! Sen på natten till idag vaknade vi av åskregn.
Idag har det varit skurar. Vi åkte till Genua, där huvudattraktionen var akvariet, som vi rätt hastigt gick igenom. Absolut vart ett långt besök.
Därefter en rejäl stadsvandring där vår reseledare Eva lika kunnigt som vanligt berättade om i stort sett allt vi såg. Det här palatset vid hamnen har restaurerade målningar i trompe l'oeui-teknik. Det är inte tredimensionellt, men ögat luras att tro det.
Kristoffer Columbus växte for övrigt upp i Genua, och vi såg hans hus.
På vägen tillbaka till San Remo bjöd vår trevlige busschaufför Roberto på limoncello, som hans fru gjort. Ett uppskattat inslag.
Och nu är vi som sagt tillbaka på samma hotell som första nätterna i San Remo. Men nu bor vi på femte våningen, med fin utsikt över kasinot (till höger) och strandpromenaden.
Så resan närmar sig sitt slut. I morgon ska vi hem, och själva hemresan är inget att se fram emot. Det är inte särskilt kul att flyga. Däremot blir det skönt att komma hem, som alltid. Till katter och egen säng, hotell i all ära.
Men detta har varit en suverän resa, perfekt arrangerad och egentligen utan något alls att klaga på. Det skulle vara de tidiga väckningarna då... Men i morgon har vi sovmorgon!
Arrivederci!
Peter
Kommentarer
Trackback
