Kallt
Termometern visade -24 grader i morse. Solen hade vid lunch fått upp detta till milda 19 grader, så jag pälsade på mig och promenerade iväg till älvstranden för min vanliga runda, sugen på att äntligen få testa min nya kamera i bra ljus. Och se om den tål kölden.
Ingen före mig hade varit dum nog att pulsa ut på spången. Men nån ska ju vara den första.
En tapper skidåkare hade spårat tur och retur längs stranden. Kanske början till en privat motionsslinga. Godhjärtad som jag är pulsade jag i 2 dm snö bredvid det bräckliga spåret.
Solen står så här års mycket lågt i sydväst tidigt på eftermiddagen, vilket ger ett fantastiskt motljus i detta frostiga och snöiga landskap. Det är svårt att ställa in en kameras små knappar med tjocka handskar, eller ens att få ner avtryckaren, men det gick inte att ha händerna oskyddade mer än mycket korta stunder.
Älven är ström här och har inte fryst ännu. I kylan ryker vattnet vilket gör sig bra mot solen.
Det var rätt jobbigt att pulsa i snön, så jag gick vägen tillbaka. En måne som snart är full hade gått upp i öster. Full blir den på nyårsafton, liksom kanske alltför många andra. December i år innehåller faktiskt två fullmånar, vilket är ovanligt.
Trots halvladdat batteri verkade kameran inte bekommas av kylan och klarade sig alltså bättre än jag, som började frysa om tårna och fick skynda på stegen hem.
Jag håller på att ordna album i Piccasa, där jag kan visa bilder i större format. Återkommer med länk.
Jul med fjärran inslag
Och fortfarande är det rejält många lediga dagar kvar!
När vi var i Australien hittade jag till min lycka tre små figurer med tomteluvor - en koala, en papegoja och en känguru. Dom finns sen dess i vår julgran varje år, bland glitter och lampor och blanka kulor.
När Helena kom hem nu hade hon väskan full med nya roliga saker från Australien. Bland annat en liten Echidna (myrpiggsvin), också med tomteluva.
Idag kröp termometern precis över nollan, och Helena störtade ut för att göra en snögubbe. Snön var dock inte tillräckligt kram för det, så hon fick nöja sig med en snölykta, som med visst besvär gick att få eld på ljuset i trots blåsten.
Nu är det snart dags för nåt att äta. Enklast är att plocka fram det som blev över från i går. Sen något spel, kanske? Och lite mera godis.
I morgon blir väl den stora skottardagen, om man ska tro prognosen.
Kärt besök
I torsdags for vi de femtio milen tur och retur till Arlanda och mötte Helena. Det sades vara snökaos i södra Sverige, och lite snöade det på oss när vi åkte, både dit och hem. Och på Arlanda var många kortdistansflyg till och från Europa försenade eller inställda. Men Helenas flight från Doha i Qatar landade fem minuter före tidtabell.
I fredags var det sol, gnistrande nysnö och -22 grader. Nästan sextio grader kallare än Melbourne i onsdags! Vi pälsade på oss, gick ut, och Helena kastade sig genast förtjust i snön och gjorde en snöängel. I skogen lyckades jag övertala henne att byta till en tomteluva, som jag råkade ha med mig, för att ta fina vinterbilder på henne.
Idag har vi gjort julgodis. Full fart på oss alla tre hela eftermiddagen. Det blev knäck, Snickers, skumkuber och Rocky Road. Knäcken blev kokt något för länge och stelnade snabbt, så Helenas ifyllning i formar lyckades inte helt mot slutet. Här är hennes egen skildring av händelseförloppet. 
Men smaken var det inget fel på, så nu vill ingen av oss se åt något julgodis förrän på julafton. Tidigast.
Det är helt underbart att ha vår dotter hemma på kärt besök, när hon nuförtiden mestadels vistas på andra sidan jorden!
Äntligen...
Välkommen hem att svalka dig med fyrtio grader lägre temperatur på torsdag, gumman!
Ljus i mörkret
Men julen ska hon inte kunna hindra. Vi gör vad vi kan för att bekämpa mörkret med mysiga ljus inomhus. Med dämpad belysning och levande ljus syns inte damm och otvättade fönster heller.
Fredagkvällar har varit rätt fulltecknade framför teven ett tag. Men nu är Idol över så då lättar det lite. Flashforward ska jag fortsätta se; grundidén öppnar för många intressanta förvecklingar framöver.
Vi tände ett par ljus till fredagsbiffen och -vinet, och ställde dom sen på soffbordet. Efter ett tag uppstod en märklig stearinpinne i kanten på det ena. Förstår inte hur den kunde bli så.
Strax efter att jag tagit bilden rasade den. Bilden är sålunda rätt unik; jag har aldrig sett något liknande, och om det bara händer vart sextionde år lär jag aldrig få se det igen. Tur att man har kamera.
Apropå mörker så är vi nära vändpunkten nu. I övermorgon, på Lucia, har solnedgången nått sin tidigaste tidpunkt, och efter en dryg vecka slutar den gå upp senare också. Därefter börjar den genast gå ner en minut senare per dag, så snart två minuter, för att komma upp i tre minuter senare per dag i mitten av januari ungefär. Och morgonen börjar i slutet av december komma lite tidigare. I mitten av januari märker man att dagen blivit lite längre, och sen är det full fart mot vårdagjämning, sommartid och annat trevligt.
Och om sex dagar kommer Helena hem!
