En fin avslutning
Sista dagen på Gotland åkte vi på loppis i Anga, och sen till Dunbodi i Dalhem. Det är en restaurerad gammal lanthandel från 1900-talets början, där en eldskäl restaurerat den ursprungliga inredningen och behållit gamla skyltar och förpackningar.
Därefter backade vi ytterligare många hundra år i tiden och tittade på kyrkoruinen i Bara. En plats som är samtidigt fridfull och spännande.
Sen hade vi turen att passera något vi alltid hoppas få se - ett fält med blomande vallmo. Tjusigt.
Lunch åt vi på campingrestaurangen vid Åminne, den fina badstrand där vi hyrde en stuga för nio år sen. Efter lunchen for vi några kilometer söderut mot Gothemshammar, där jag försökte mig på en stunds avkoppling i skuggan på klapperstensstanden. Även idag var vädret varmt och rätt soligt.
Så mycket sova blev det inte. Strandflugor satte sig då och då på något oskyddat ställe och kittlades.
På kvällen besökte vi ett musikevenemang i Västerhejde kyrka. Anspråkslöst och trevligt. Vi vågade oss till sist in i Visby - som inte var fullt så gyttrigt av medeltidsmarknadsdeltagare som vi befarat - och tog oss en enkel hamburgare och pizza. Rätt nöjda med dagen parkerade vi i incheckningskön till färjan vid niotiden.
Tre timmar senare kunde vi köra på färjan, hasta upp till hytten och försöka hinna sova en stund. Det blev drygt en timme för min del innan väckningen skrällde i högtalarna vid halv fyra på morgonen.
I Rosenhill mellan Nynäshamn och Södertälje finns ett långtradarfik som har gott kaffe och utmärkta mackor. Dom öppnar halv sex på morgonen. Vi anlände dit kvart i fem och slumrade i bilen en stund.
Två rejäla muggar kaffe, två mackor, och en bulle senare begav vi oss mot Dalarna. Den här gången gick det riktigt bra att hålla sig vaken, trots en hel del ackumulerad sömnbrist (efter tidiga morgnar vid Folhammar), men hjälpt på traven av kontinuerlig tillförsel av Coca-cola och choklad.
Vi kom hem halv tio på förmiddagen. Nu, på eftermiddagen, har tröttheten kommit ifatt och jag får nog ta en lur om jag ska orka se Montalbano i kväll. Denna italienska deckare tycker jag är av samma klass som brittiska deckare och skyhögt över amerikanska. Dessutom är det roligt med språket, som jag försöker lära mig lite. "Kom in" heter "avanti", har jag förstått. Det säger dom hela tiden.
Det här har varit en av våra bästa Gotlandsveckor någonsin!
Därefter backade vi ytterligare många hundra år i tiden och tittade på kyrkoruinen i Bara. En plats som är samtidigt fridfull och spännande.
Sen hade vi turen att passera något vi alltid hoppas få se - ett fält med blomande vallmo. Tjusigt.
Lunch åt vi på campingrestaurangen vid Åminne, den fina badstrand där vi hyrde en stuga för nio år sen. Efter lunchen for vi några kilometer söderut mot Gothemshammar, där jag försökte mig på en stunds avkoppling i skuggan på klapperstensstanden. Även idag var vädret varmt och rätt soligt.
Så mycket sova blev det inte. Strandflugor satte sig då och då på något oskyddat ställe och kittlades.
På kvällen besökte vi ett musikevenemang i Västerhejde kyrka. Anspråkslöst och trevligt. Vi vågade oss till sist in i Visby - som inte var fullt så gyttrigt av medeltidsmarknadsdeltagare som vi befarat - och tog oss en enkel hamburgare och pizza. Rätt nöjda med dagen parkerade vi i incheckningskön till färjan vid niotiden.
Tre timmar senare kunde vi köra på färjan, hasta upp till hytten och försöka hinna sova en stund. Det blev drygt en timme för min del innan väckningen skrällde i högtalarna vid halv fyra på morgonen.
I Rosenhill mellan Nynäshamn och Södertälje finns ett långtradarfik som har gott kaffe och utmärkta mackor. Dom öppnar halv sex på morgonen. Vi anlände dit kvart i fem och slumrade i bilen en stund.
Två rejäla muggar kaffe, två mackor, och en bulle senare begav vi oss mot Dalarna. Den här gången gick det riktigt bra att hålla sig vaken, trots en hel del ackumulerad sömnbrist (efter tidiga morgnar vid Folhammar), men hjälpt på traven av kontinuerlig tillförsel av Coca-cola och choklad.
Vi kom hem halv tio på förmiddagen. Nu, på eftermiddagen, har tröttheten kommit ifatt och jag får nog ta en lur om jag ska orka se Montalbano i kväll. Denna italienska deckare tycker jag är av samma klass som brittiska deckare och skyhögt över amerikanska. Dessutom är det roligt med språket, som jag försöker lära mig lite. "Kom in" heter "avanti", har jag förstått. Det säger dom hela tiden.
Det här har varit en av våra bästa Gotlandsveckor någonsin!
Äntligen (?) regn
I morse sken solen fortfarande genom disiga moln. En liten cykeltur till hamnen i Ljugarn på morgonen var mycket behaglig. Folk satt och åt frukost utanför sjöbodarna och på lite håll torkade några skarvar sina vingar.
Ett morgondopp blev det också. Vattnet var kyligare i dag, knappt 20 grader.
Mulnandet fortsatte och Eva och jag åkte till Kräklingbo (ja, det finns ett sånt ställe på Gotland) för att gå på loppis. Vi kom för tidigt, så vi tog en runda längs stranden från Herrvik till Syssne på en väldigt liten väg, nätt och jämnt farbar med bil.
Loppisen var rätt stor och välordnad, och vi hittade några trevliga remmare.
Sen for vi sex mil söderut till Vamlingbo och Prästgårdskaféet för lunch. Där träffade vi Janne, som varit i Burgsvik och hälsat på Nils-Arne, en äldre man vars dotter vi brukar hyra Snickargården av.
Just när vi skulle beställa maten kom regnet, så vi fick sitta inne. Pajen med fetaost och spenat var helt fantastisk och måltiden var vackert upplagd. En riktig mathöjdare!
Är man nu så långt söderut på Gotland måste man ju åka ner till Hoburgen, sydspetsen. Ett av våra favoritställen. En solnedgång i havet på stranden nedanför den branta klinten är nästan obligatorisk när vi bor härnere.
Nu var det inte fråga om någon solnedgång, eller sol överhuvud taget. Jag har nog aldrig åkt den vackra kustvägen i regn förut. Den var vacker nu också.
Vi såg inga tallprocessionsspinnarlarver, som var en plåga för två år sedan här nere. Dom dyker upp i stora mängder vartannat år, så det borde vara dags.
Hemma i Ljugarn igen gjorde vi en anständig middag av diverse ting som fanns i kylskåpet, och plockade ihop en del av våra grejor. Man sprider ju ut sig rätt duktigt i ett hus när man hyr en vecka. Särskilt Janne fick se till att plocka ihop alla sina grejor. Han ska åka härifrån 01:45 i natt. Färjan går 03:30. I morgon har SMHI utlovat stora regnmängder i Uppland och Gästrikland. Precis där han ska åka. Vi hoppas regnstället håller tätt.
En liten kvällspromenad gjorde vi längs strandvägen innan skymningen helt övergått i natt. Regnet hade upphört och luften var mild, fuktig och doftande. Riktigt härligt.
Detta blir sista inlägget på plats på Gotland. I morgon förmiddag lämnar vi vår stuga och tillbringar dagen vagabonderande runt ön, innan vår färja avgår 00:50 natten mot måndag. Sen blir det 30 mils körning hem under tidig måndagmorgon och förmiddag. Jag har laddat upp med Coca-cola och choklad som hjälp att hålla tröttheten borta.
Ett morgondopp blev det också. Vattnet var kyligare i dag, knappt 20 grader.
Mulnandet fortsatte och Eva och jag åkte till Kräklingbo (ja, det finns ett sånt ställe på Gotland) för att gå på loppis. Vi kom för tidigt, så vi tog en runda längs stranden från Herrvik till Syssne på en väldigt liten väg, nätt och jämnt farbar med bil.
Loppisen var rätt stor och välordnad, och vi hittade några trevliga remmare.
Sen for vi sex mil söderut till Vamlingbo och Prästgårdskaféet för lunch. Där träffade vi Janne, som varit i Burgsvik och hälsat på Nils-Arne, en äldre man vars dotter vi brukar hyra Snickargården av.
Just när vi skulle beställa maten kom regnet, så vi fick sitta inne. Pajen med fetaost och spenat var helt fantastisk och måltiden var vackert upplagd. En riktig mathöjdare!
Är man nu så långt söderut på Gotland måste man ju åka ner till Hoburgen, sydspetsen. Ett av våra favoritställen. En solnedgång i havet på stranden nedanför den branta klinten är nästan obligatorisk när vi bor härnere.
Nu var det inte fråga om någon solnedgång, eller sol överhuvud taget. Jag har nog aldrig åkt den vackra kustvägen i regn förut. Den var vacker nu också.
Vi såg inga tallprocessionsspinnarlarver, som var en plåga för två år sedan här nere. Dom dyker upp i stora mängder vartannat år, så det borde vara dags.
Hemma i Ljugarn igen gjorde vi en anständig middag av diverse ting som fanns i kylskåpet, och plockade ihop en del av våra grejor. Man sprider ju ut sig rätt duktigt i ett hus när man hyr en vecka. Särskilt Janne fick se till att plocka ihop alla sina grejor. Han ska åka härifrån 01:45 i natt. Färjan går 03:30. I morgon har SMHI utlovat stora regnmängder i Uppland och Gästrikland. Precis där han ska åka. Vi hoppas regnstället håller tätt.
En liten kvällspromenad gjorde vi längs strandvägen innan skymningen helt övergått i natt. Regnet hade upphört och luften var mild, fuktig och doftande. Riktigt härligt.
Detta blir sista inlägget på plats på Gotland. I morgon förmiddag lämnar vi vår stuga och tillbringar dagen vagabonderande runt ön, innan vår färja avgår 00:50 natten mot måndag. Sen blir det 30 mils körning hem under tidig måndagmorgon och förmiddag. Jag har laddat upp med Coca-cola och choklad som hjälp att hålla tröttheten borta.
Varmt
Detta var varmaste dagen hittills denna vecka på Gotland. Snudd på för varmt.
Brorsan hade det skönt och sov bra på klippan vid Folhammar i natt. Vi pallrade oss upp klockan sex, lika som i går, och cyklade dit med frukostkorgen.
Morgonen var märkbart varmare än i går. Efter klippfrukost gick vi runt någon timme i området och använde kamerorna flitigt.
Efter ett avslutande dopp tog vi oss de tre kilometerna tillbaka till stugan. Där fick vi påhälsning av en gräshoppa (eller vårtbitare) som var mycket sällskaplig och klev runt på armar och ansikte.
Vår besökares färg är inte avsedd att spatsera på en röd tröja med. Till slut lyftes den ut i naturen igen och blev snart omöjlig att upptäcka bland löven.
På eftermiddagen var det riktigt varmt. Vi försökte oss på ett besök på Ljugarns välfyllda badstrand, 200 m från huset vi hyr. 
Skönt i vattnet, men att ligga i solen blev ganska snabbt outhärdligt. Så vi gick till Tommy och Kristina och fikade i stället. I skuggan. Vi bjöd dom att komma och äta med oss, och Janne fixade en god middag med förrätt och pasta.
Men detta var sista fina dagen. I morgon lovas allt molnigare, och regn. Så då blir det väl att åka omkring lite, på kulturevenemang. Loppisar och sånt.
Solförmörkelsen idag vid lunchtid märkte man inget av. Bara en tredjedel av solskivan var skymd. Det går ju inte att titta direkt på solen, och att se genom en CD-skiva lär inte vara att rekommendera. Det ser okej ut, men man vet inte om osynliga skadliga våglängder slinker igenom och ställer till det i ögat.
I stället kan man göra en enkel camera obscura genom att göra ett litet, absolut runt hål med en nål i ett papper. Man låter solen lysa genom hålet på ett annat papper en decimeter bakom, och ser en miniatyrbild av solen. Där syntes tydligt att en del av solskivan var "urbiten".
Morgon och kväll
En perfekt dag.
Eva, jag och Jan pallrade oss upp vid sex, gjorde kaffe och mackor och cyklade iväg till Folhammar. Idag försökte jag filma rabbisarna, och det gick inte så bra, men ett hyfsat foto fick jag i alla fall.
Som jag sa i går: Det kan inte finnas mycket som överträffar en tidig sommarmorgon vid Folhammar. Lugnet. Tystnaden. Ljuset. Solen som värmer allt mer.
Och vad är det nu vi sitter och glor på? Jo, bland annat det här.
Ett morgondopp tog vi bland klipporna i lagom svalkande vatten. Sen smakar frukosten bra.
Jag fnattar därefter förstås runt med kamerorna,
medan min förnuftige bror tar det hela mera med ro.
Åter i Ljugarn tar vi lite siesta efter lunch, går sen till Espegards konditori för en traditionell fika. Att man ska se ut så här på bilder i bloggar har jag dock lärt mig nyligen av min dotter.
I kvällningen vände vi åter till Folhammar, medförande grillad kyckling, rosevin, bröd, ost, tomater och en del annat. Kvällen var lika fin som morgonen men ljuset ett helt annat, förstås.
Min hurtige bror hade bestämt sig för att övernatta här under bar himmel och byggde raskt en bivack av liggunderlag, sovsäck, en böjd gren och motorcykelns regnkapell.
Och där är han nu, ensam i den kolsvarta Gotlandsnatten, under en sannolikt fantastisk stjärnhimmel. Lite avundsvärt, men jag vill inte lämna Eva ensam i stugan. Eller också är jag för gammal för sånt där.
I morgon blir det solförmörkelse och enligt prognoserna den sista fina dagen på ett tag.
Eva, jag och Jan pallrade oss upp vid sex, gjorde kaffe och mackor och cyklade iväg till Folhammar. Idag försökte jag filma rabbisarna, och det gick inte så bra, men ett hyfsat foto fick jag i alla fall.
Som jag sa i går: Det kan inte finnas mycket som överträffar en tidig sommarmorgon vid Folhammar. Lugnet. Tystnaden. Ljuset. Solen som värmer allt mer.
Och vad är det nu vi sitter och glor på? Jo, bland annat det här.
Ett morgondopp tog vi bland klipporna i lagom svalkande vatten. Sen smakar frukosten bra.
Jag fnattar därefter förstås runt med kamerorna,
medan min förnuftige bror tar det hela mera med ro.
Åter i Ljugarn tar vi lite siesta efter lunch, går sen till Espegards konditori för en traditionell fika. Att man ska se ut så här på bilder i bloggar har jag dock lärt mig nyligen av min dotter.
I kvällningen vände vi åter till Folhammar, medförande grillad kyckling, rosevin, bröd, ost, tomater och en del annat. Kvällen var lika fin som morgonen men ljuset ett helt annat, förstås.
Min hurtige bror hade bestämt sig för att övernatta här under bar himmel och byggde raskt en bivack av liggunderlag, sovsäck, en böjd gren och motorcykelns regnkapell.
Och där är han nu, ensam i den kolsvarta Gotlandsnatten, under en sannolikt fantastisk stjärnhimmel. Lite avundsvärt, men jag vill inte lämna Eva ensam i stugan. Eller också är jag för gammal för sånt där.
I morgon blir det solförmörkelse och enligt prognoserna den sista fina dagen på ett tag.
Folhammar och lite mer
Trots visst festande i går, och viss ackumulerad sömnbrist, släpade jag mig upp kvart över sex i morse, tog cykeln och trampade norrut (sova kan man göra hemma).
Det var det värt. Tre kilometer ovanför Ljugarn kommer man via den vackra strandskogen till fantastiska klippformationer vid raukområdet i Folhammars naturreservat.
Det är vindstilla och solen blir snabbt allt varmare. Jag älskar att gå omkring här i stillheten, bara med lite vågkluck i håligheter i strandklipporna. Ingen brist på fotomotiv.
Och om man hinner ut före rushen av morgonjoggare kan man se många rabbisar, dvs gotländska vildkaniner. Dom är söta och nyfikna, men skygga, och skuttar snart bort om man kommer för nära. Dom är bruna med en vit tuss på rumpan som syns tydligt när dom hoppar iväg och gömmer sig. Hur gulliga som helst.
I dag åkte Annelie och Lasse hem, och vi följde dom till Visby på eftermiddagen. En mil norr om Visby finns Krusmyntagården, som har en vacker örtagård, ett trevligt fik och en butik med allehanda teer, kryddblandningar och annat smått och gott. Här stod också en gammal bubbla återanvänd som blomlåda.
Medan dom andra gav sig in på en svettig shoppingvända i turistvimlet i Visby, strosade jag i små gränder lite vid sidan om. Fiskargränd med sina rosor är den mest kända.
I botaniska trädgården finns svalka under stora träd av en massa olika sorter. Där finns också mängder av blommor, i synnerhet rosor.
Jag hittade även röda näckrosor i en damm. Såna finns i vilt tillstånd bara i Fagertärn i Tiveden, vad jag vet.
Så blev det avslutningsmiddag på restaurang Köpmannen, mitt i smeten på Adelsgatan. I kväll är vi rätt trötta, ska lägga oss tidigt och har ambitionen att gå upp tidigt i morgon för en ny tur till Folhammar. Vädret har varit perfekt sen vi kom hit, och två fina dagar till utlovas innan lågtrycken är tillbaka i normala rutiner. Så det gäller att ta vara på det som bjuds.
Det var det värt. Tre kilometer ovanför Ljugarn kommer man via den vackra strandskogen till fantastiska klippformationer vid raukområdet i Folhammars naturreservat.
Det är vindstilla och solen blir snabbt allt varmare. Jag älskar att gå omkring här i stillheten, bara med lite vågkluck i håligheter i strandklipporna. Ingen brist på fotomotiv.
Och om man hinner ut före rushen av morgonjoggare kan man se många rabbisar, dvs gotländska vildkaniner. Dom är söta och nyfikna, men skygga, och skuttar snart bort om man kommer för nära. Dom är bruna med en vit tuss på rumpan som syns tydligt när dom hoppar iväg och gömmer sig. Hur gulliga som helst.
I dag åkte Annelie och Lasse hem, och vi följde dom till Visby på eftermiddagen. En mil norr om Visby finns Krusmyntagården, som har en vacker örtagård, ett trevligt fik och en butik med allehanda teer, kryddblandningar och annat smått och gott. Här stod också en gammal bubbla återanvänd som blomlåda.
Medan dom andra gav sig in på en svettig shoppingvända i turistvimlet i Visby, strosade jag i små gränder lite vid sidan om. Fiskargränd med sina rosor är den mest kända.
I botaniska trädgården finns svalka under stora träd av en massa olika sorter. Där finns också mängder av blommor, i synnerhet rosor.
Jag hittade även röda näckrosor i en damm. Såna finns i vilt tillstånd bara i Fagertärn i Tiveden, vad jag vet.
Så blev det avslutningsmiddag på restaurang Köpmannen, mitt i smeten på Adelsgatan. I kväll är vi rätt trötta, ska lägga oss tidigt och har ambitionen att gå upp tidigt i morgon för en ny tur till Folhammar. Vädret har varit perfekt sen vi kom hit, och två fina dagar till utlovas innan lågtrycken är tillbaka i normala rutiner. Så det gäller att ta vara på det som bjuds.
Stora Karlsö
Det är drygt 40 år sen jag var här. I mitten på sextiotalet var jag och min bror med mamma på Gotland några somrar i en lånad stuga, och då var vi till Stora Karlsö. På senare år har vi åkt till Lilla Karlsö några gånger, men i år finns ingen skeppare som fraktar dit turister. Därför blev det en utflykt till den större av öarna.
Båtturen från Klintehamn tar en halvtimme. Bryggan på ön ligger i en vacker bukt med höga klintar på sidorna.
Vi följde med på en guidad rundvandring men tappade rätt snart tråden i guidningen i jakt på fotomotiv. Jag tog bara filmkamera med mig, så bilderna här är tagna av broder Jan och svåger Lars, och publiceras med deras benägna medgivande.
Att hitta fotomotiv var nu inte särskilt svårt. Snarare tvärtom. Fyren på nordvästra klinten är omgiven av branta klippor och stränder med massor av häckande sjöfåglar, framför allt sillgrisslor och tordmular.
Ön är i princip ett naturreservat och man får inte gå nära stränderna på de flesta ställen. Vid fyren dök det till vår förvåning upp en bil.
Det finns ingen fyrvaktare nuförtiden, men ön ägs av en jaktvårdsförening och antagligen används fyrvaktarens bostad som sommarstuga. Och det är en bit från hamnen hit upp. Man kan undra om denna Volvo fraktas iland för besiktning en gång per år.
Fåglar finns i stort antal. Vi fick lära oss att skarven sitter och breder ut vingarna för att torka dom. Dom har nämligen inte feta fjädrar som andra sjöfåglar utan blir blöta inpå skinnet i vattnet.
Här finns, förutom grottan Stora Förvar, roliga klippformationer som den här "hålvägen".
Jag hade ingen stillbildskamera med mig, för att kunna ägna mig helt åt filmning. Vilket jag gjorde med min "SteadyCam" byggd av skrot. Fungerar hyfsat att göra kameraåkningar till fots med.
Det fanns även småsaker värda att titta närmare på.
Eva och hennes syster Annelie ägnade dagen åt loppisar och kaféer på södra Gotland, medan vi grabbar var på äventyrsresa.
På kvällen åt vi gott på strandrestaurangen i Ljugarn tillsammans med Tommy, Kristina och Roffe. Tommy och Roffe är kusiner till Eva. Tommy och hans fru Kristina har nyligen skaffat ett sommarhus i Ljugarn, och det var förstås kul att träffas. Maten var god och kvällen skön, alldeles vid badstranden.
Båtturen från Klintehamn tar en halvtimme. Bryggan på ön ligger i en vacker bukt med höga klintar på sidorna.
Vi följde med på en guidad rundvandring men tappade rätt snart tråden i guidningen i jakt på fotomotiv. Jag tog bara filmkamera med mig, så bilderna här är tagna av broder Jan och svåger Lars, och publiceras med deras benägna medgivande.
Att hitta fotomotiv var nu inte särskilt svårt. Snarare tvärtom. Fyren på nordvästra klinten är omgiven av branta klippor och stränder med massor av häckande sjöfåglar, framför allt sillgrisslor och tordmular.
Ön är i princip ett naturreservat och man får inte gå nära stränderna på de flesta ställen. Vid fyren dök det till vår förvåning upp en bil.
Det finns ingen fyrvaktare nuförtiden, men ön ägs av en jaktvårdsförening och antagligen används fyrvaktarens bostad som sommarstuga. Och det är en bit från hamnen hit upp. Man kan undra om denna Volvo fraktas iland för besiktning en gång per år.
Fåglar finns i stort antal. Vi fick lära oss att skarven sitter och breder ut vingarna för att torka dom. Dom har nämligen inte feta fjädrar som andra sjöfåglar utan blir blöta inpå skinnet i vattnet.
Här finns, förutom grottan Stora Förvar, roliga klippformationer som den här "hålvägen".
Jag hade ingen stillbildskamera med mig, för att kunna ägna mig helt åt filmning. Vilket jag gjorde med min "SteadyCam" byggd av skrot. Fungerar hyfsat att göra kameraåkningar till fots med.
Det fanns även småsaker värda att titta närmare på.
Eva och hennes syster Annelie ägnade dagen åt loppisar och kaféer på södra Gotland, medan vi grabbar var på äventyrsresa.
På kvällen åt vi gott på strandrestaurangen i Ljugarn tillsammans med Tommy, Kristina och Roffe. Tommy och Roffe är kusiner till Eva. Tommy och hans fru Kristina har nyligen skaffat ett sommarhus i Ljugarn, och det var förstås kul att träffas. Maten var god och kvällen skön, alldeles vid badstranden.
Ljugarn
Detta är inte namnet på en person som tar lättvindigt på sanningen, utan en ort på sydöstra Gotland. Dit åkte vi igår undan åskvädren på fastlandet och inledde omedelbart med ett kvällsdopp i det ganska ljumma (22 grader) havet. Helt underbart.
Svågern Lars som anslöt i Nynäshamn var lika entusiastisk. Skönare än när han sist badade i havet. I januari. Sa han.
Broder Janne anlände framåt midnatt per mc. I morse träffades vi tre för ett morgondopp på samma ställe. Lika skönt, och det var vindstilla. Ovanligt på Gotland.
Så det blev en rejäl morgonpromenad sen, med rika tillfällen att använda kameran.
Några levande själar var redan vakna.
Ljugarn har en härlig sandstrand och det blev flera dopp under dagen. Man får dock se till så man inte trampar på någon taggig nyponros på vägen från vattnet när man går barfota.
En liten utflykt blev det också, 15 km norröver, till Katthammarsvik och fika vid den fina gamla Katthamra gård.
Bloggningen sker nu via mobilen som har rätt halvdan täckning här, för det går seeeegt. Så det få bli korta inlägg. Återkommer efter morgondagens äventyr.
Svågern Lars som anslöt i Nynäshamn var lika entusiastisk. Skönare än när han sist badade i havet. I januari. Sa han.
Broder Janne anlände framåt midnatt per mc. I morse träffades vi tre för ett morgondopp på samma ställe. Lika skönt, och det var vindstilla. Ovanligt på Gotland.
Så det blev en rejäl morgonpromenad sen, med rika tillfällen att använda kameran.
Några levande själar var redan vakna.
Ljugarn har en härlig sandstrand och det blev flera dopp under dagen. Man får dock se till så man inte trampar på någon taggig nyponros på vägen från vattnet när man går barfota.
En liten utflykt blev det också, 15 km norröver, till Katthammarsvik och fika vid den fina gamla Katthamra gård.
Bloggningen sker nu via mobilen som har rätt halvdan täckning här, för det går seeeegt. Så det få bli korta inlägg. Återkommer efter morgondagens äventyr.
