Rekord
Lustigt. Jag skrev en berömmande kommentar i gästboken på P-Floyds webbplats, sa att jag hade några bilder och la en länk till min blogg.
Detta resulterade genast i en all time high i besöksstatistiken som var mer än dubbla den gamla från i våras.
P-Floyd är populära och en liten smula av glansen sipprade över till lilla mig. Kul.
Detta resulterade genast i en all time high i besöksstatistiken som var mer än dubbla den gamla från i våras.
P-Floyd är populära och en liten smula av glansen sipprade över till lilla mig. Kul.
Äntligen bilder
Hemma igen, vid min alldeles egna dator! Som kan ta in bilder från kameran. Så här är en liten resume av vår långweekend i Prag.
Torsdagskvällen var ljum och fin och vi hittade en uteservering alldeles vid foten av Karlsbrons östra sida. Där smakade det gott med en iskall Gambrinus.
Vi åt mat också, hyfsad men inte märkvärdig. Men utsikten västerut var fantastisk i solnedgången, med statyerna på bron i silhuett, och så småningom den belysta Pragborgen mot kvällshimlen.
När vi sen flanerade tillbaka mot Rezidence Lundborg över bron, blev vi stående vid en ung kvinna som satt och spelade gitarr. Det var magiskt!
Petra Ester Kahle heter hon, och spelar klassisk musik. Hon fick en tjeckisk femtilapp (20 SEK) och jag köpte en av hennes två CD-skivor. Jag ångrar nu att jag inte köpte den andra också.
Fredagen var mulen och sval, och det småregnade då och då. Vi promenerade dock runt en stor del av dagen, mest i Stare Mesto (!). Janne tog en bild på mig på Manesuv Most, bron närmast norr om Karlsbron, som alltså syns i bakgrunden.
Vi fortsätter till lördagen, då jag gav upp bloggförsöken på plats. Under en tidig morgonpromenad (före regnet!) till Most Legii, bron söder om Karlsbron, fick jag se tre stora röda hundar vid en servering i Lichtenstejnsky Palac.
Eva och jag gick ut en egen runda efter frukost, och letade först efter muren där John Lennon skulle finnas klottrad enligt guideboken.
Velkopravorske Nemesti hittade vi bara något kvarter från vårt hotell. Mittemot klottermuren ligger franska ambassaden. Det hela såg inte ut som i guideboken, men fortfarande handlade det mycket om John Lennon.
Vi fortsatte i sakta mak upp till Pragborgen, och dagens regn inleddes på allvar.
Detta var inte särskilt kul, och vi pallrade oss ner, allt blötare trots paraply. Vi träffade Janne och AnnSofi och hittade en utmärkt restaurang, Tri Stoleti, bakom hotellet.
Klockan fem såg vi marionetteatern framföra operan Don Giovanni (inte Alice i Underlandet; jag blandade ihop med Black Light theater). Det var roligt och sevärt och bra gjort.
Senare på kvällen gjorde jag återbesök på restaurang Flambee, nu med fru, bror och svägerska. Samma fantastiska mat och oerhört välvilliga personal. Det är naturligtvis dyrt, men inte värre än på en fin svensk restaurang. Men här får man mer för pengarna. Hela upplevelsen är verkligen utöver det vanliga.
Styrkt av tre timmar på Flambee kunde AnnSofi äntligen besluta sig för vilka av alla ryska dockor hon skulle köpa som present åt barnbarnen.
Regnet hade upphört när vi kom ut från restaurangen, och i morse (söndag) var det strålande sol. En liten runda på vår kära bro avslöjade den i ny skepnad i nytt ljus.
Men det blev ju inte lång stund i Prag på morgonen. Planet hem lyfte strax före tio, och halv tolv landade vi på Arlanda i regn. Glada i hågen tänkte vi hinna med ett tidigare tåg hem än vi bokat biljetter till, men si det gick inte alls. Grötmyndigt förklarade personalen vid nedgången till Arlanda C att våra biljetter minsann var icke ombokningsbara och att man absolut inte kunde släppa ner oss på perrongen för att försöka kliva på ett tidigare tåg.
Suck. Mindre än två timmar från Prag till Stockholm. Sju timmar att sen komma hem till Dalarna, varav de första fyra i väntan på Arlanda. Vi åt lunch med Janne och AnnSofi. Deras tåg gick vid tre, och dom kunde inte heller åka tidigare, av samma skäl.
Nå, när vi kom till Borlänge vid sex var det två och en halv timme kvar till enda förbindelsen hem. Vi var rätt less på att vänta, och tog helt enkelt en taxi dom tre milen till Mockfjärd. Dyrt blev det, men hem kom vi och det var skönt.
Trots dåligt väder har det varit en härlig weekend! Men nu väntar gråväder och vardag... Vi får se fram mot Italien om drygt en månad!
Torsdagskvällen var ljum och fin och vi hittade en uteservering alldeles vid foten av Karlsbrons östra sida. Där smakade det gott med en iskall Gambrinus.
Vi åt mat också, hyfsad men inte märkvärdig. Men utsikten västerut var fantastisk i solnedgången, med statyerna på bron i silhuett, och så småningom den belysta Pragborgen mot kvällshimlen.
När vi sen flanerade tillbaka mot Rezidence Lundborg över bron, blev vi stående vid en ung kvinna som satt och spelade gitarr. Det var magiskt!
Petra Ester Kahle heter hon, och spelar klassisk musik. Hon fick en tjeckisk femtilapp (20 SEK) och jag köpte en av hennes två CD-skivor. Jag ångrar nu att jag inte köpte den andra också.
Fredagen var mulen och sval, och det småregnade då och då. Vi promenerade dock runt en stor del av dagen, mest i Stare Mesto (!). Janne tog en bild på mig på Manesuv Most, bron närmast norr om Karlsbron, som alltså syns i bakgrunden.
Vi fortsätter till lördagen, då jag gav upp bloggförsöken på plats. Under en tidig morgonpromenad (före regnet!) till Most Legii, bron söder om Karlsbron, fick jag se tre stora röda hundar vid en servering i Lichtenstejnsky Palac.
Eva och jag gick ut en egen runda efter frukost, och letade först efter muren där John Lennon skulle finnas klottrad enligt guideboken.
Velkopravorske Nemesti hittade vi bara något kvarter från vårt hotell. Mittemot klottermuren ligger franska ambassaden. Det hela såg inte ut som i guideboken, men fortfarande handlade det mycket om John Lennon.
Vi fortsatte i sakta mak upp till Pragborgen, och dagens regn inleddes på allvar.
Detta var inte särskilt kul, och vi pallrade oss ner, allt blötare trots paraply. Vi träffade Janne och AnnSofi och hittade en utmärkt restaurang, Tri Stoleti, bakom hotellet.
Klockan fem såg vi marionetteatern framföra operan Don Giovanni (inte Alice i Underlandet; jag blandade ihop med Black Light theater). Det var roligt och sevärt och bra gjort.
Senare på kvällen gjorde jag återbesök på restaurang Flambee, nu med fru, bror och svägerska. Samma fantastiska mat och oerhört välvilliga personal. Det är naturligtvis dyrt, men inte värre än på en fin svensk restaurang. Men här får man mer för pengarna. Hela upplevelsen är verkligen utöver det vanliga.
Styrkt av tre timmar på Flambee kunde AnnSofi äntligen besluta sig för vilka av alla ryska dockor hon skulle köpa som present åt barnbarnen.
Regnet hade upphört när vi kom ut från restaurangen, och i morse (söndag) var det strålande sol. En liten runda på vår kära bro avslöjade den i ny skepnad i nytt ljus.
Men det blev ju inte lång stund i Prag på morgonen. Planet hem lyfte strax före tio, och halv tolv landade vi på Arlanda i regn. Glada i hågen tänkte vi hinna med ett tidigare tåg hem än vi bokat biljetter till, men si det gick inte alls. Grötmyndigt förklarade personalen vid nedgången till Arlanda C att våra biljetter minsann var icke ombokningsbara och att man absolut inte kunde släppa ner oss på perrongen för att försöka kliva på ett tidigare tåg.
Suck. Mindre än två timmar från Prag till Stockholm. Sju timmar att sen komma hem till Dalarna, varav de första fyra i väntan på Arlanda. Vi åt lunch med Janne och AnnSofi. Deras tåg gick vid tre, och dom kunde inte heller åka tidigare, av samma skäl.
Nå, när vi kom till Borlänge vid sex var det två och en halv timme kvar till enda förbindelsen hem. Vi var rätt less på att vänta, och tog helt enkelt en taxi dom tre milen till Mockfjärd. Dyrt blev det, men hem kom vi och det var skönt.
Trots dåligt väder har det varit en härlig weekend! Men nu väntar gråväder och vardag... Vi får se fram mot Italien om drygt en månad!
Stadsvandring
Det kan man saga vi har agnat oss at i dag. Fotterna ommar.
Nagra bilder kan jag dessvarre inte bjuda pa. Omojligt att fa in dem i den har datorn. Far val lagga till lite bilder nar jag kommit hem i stallet.
Stare Mesto ar gamla staden i Prag, oster om floden Moldau. Det ar lite som Gamla Stan i Stockholm, men oregelbundnare gator och grander, och mer utsmyckade hus. Vart man kommer ser man utsokt vackra fasader nar man lyfter blicken. Alla butiker langs gatorna ar sma och saljer antingen glas, smycken eller dockor - marionetter eller ryska. Befriande ont om kladaffarer. Mycket folk ar ute, och de flesta ar turister. Pa en liten stund har man hort manga europeiska sprak, och nagra asiatiska.
Under dagens strovtag blev vi sugna att se Black Light Theater, och annu sugnare att se Alice i Underlandet med marionettdockor, och kopte biljetter till den i morgon. I kvall har vi hort en mycket njutbar konsert i Church of St. Salvator, med en kvinnlig strakkvartett.
Det har smaregnat av och till hela dagen. Vi verkar ha prickat tva regniga och kyliga dagar har i Prag. I gar var varmt nar vi kom, idag hostaktigt och det ska det bli i morgon ocksa. Men det gar bra anda. Prag ar en riktigt trivsam stad. I gamla stan ar det nastan ingen biltrafik, sa det ar lugnt och avspant.
Nagra bilder kan jag dessvarre inte bjuda pa. Omojligt att fa in dem i den har datorn. Far val lagga till lite bilder nar jag kommit hem i stallet.
Stare Mesto ar gamla staden i Prag, oster om floden Moldau. Det ar lite som Gamla Stan i Stockholm, men oregelbundnare gator och grander, och mer utsmyckade hus. Vart man kommer ser man utsokt vackra fasader nar man lyfter blicken. Alla butiker langs gatorna ar sma och saljer antingen glas, smycken eller dockor - marionetter eller ryska. Befriande ont om kladaffarer. Mycket folk ar ute, och de flesta ar turister. Pa en liten stund har man hort manga europeiska sprak, och nagra asiatiska.
Under dagens strovtag blev vi sugna att se Black Light Theater, och annu sugnare att se Alice i Underlandet med marionettdockor, och kopte biljetter till den i morgon. I kvall har vi hort en mycket njutbar konsert i Church of St. Salvator, med en kvinnlig strakkvartett.
Det har smaregnat av och till hela dagen. Vi verkar ha prickat tva regniga och kyliga dagar har i Prag. I gar var varmt nar vi kom, idag hostaktigt och det ska det bli i morgon ocksa. Men det gar bra anda. Prag ar en riktigt trivsam stad. I gamla stan ar det nastan ingen biltrafik, sa det ar lugnt och avspant.
Ater i Prag
Jo, Prag var en trevlig stad, sa jag har akt hit igen, nu med min kara hustru, bror och svagerska. I Loxodontas fotspar. Samma hotell. Med tangentbord som saknar svenska tecken... Och datorn fattar inte det har med USB, sa jag far inte in nagra bilder. An i alla fall.
Hur som helst, vi kom hit pa eftermiddagen till Rezidence Lundborg, och gick genast ut i den harliga kvallen, over Karlsbron, och hittade en trevlig uteservering vid flodstranden. Dar har vi atit hyfsad mat till hyfsat pris, druckit kall ol och beundrat Pragborgen mot den morknande kvallshimlen. Under strosandet tillbaka over Karlsbron stannade vi mallosa vid Petra Ester Kahle, en ung kvinna som spelade klassisk gitarr alldeles underbart. Vi stod en lang stund och lyssnade, och jag kopte en CD av henne.
Vi hittade ingen servering som kunde astadkomma en Mojita, sa det fick bli en Campari och nu ar det dags att sova en stund. Aterkommer.
Hur som helst, vi kom hit pa eftermiddagen till Rezidence Lundborg, och gick genast ut i den harliga kvallen, over Karlsbron, och hittade en trevlig uteservering vid flodstranden. Dar har vi atit hyfsad mat till hyfsat pris, druckit kall ol och beundrat Pragborgen mot den morknande kvallshimlen. Under strosandet tillbaka over Karlsbron stannade vi mallosa vid Petra Ester Kahle, en ung kvinna som spelade klassisk gitarr alldeles underbart. Vi stod en lang stund och lyssnade, och jag kopte en CD av henne.
Vi hittade ingen servering som kunde astadkomma en Mojita, sa det fick bli en Campari och nu ar det dags att sova en stund. Aterkommer.
Sista natten i Prag
Jag nämnde visst att vi skulle gå och äta på en fin restaurang. Det gjorde vi, och tillbringade tre och en halv timme i andäktighet över en fantastisk kavalkad av smaksensationer vi aldrig varit i närheten av att uppleva.
Ingången till restaurang Flambee ser anspråkslös ut.
Därefter går man bokstavligen ner i källaren.
Vi får ett mottagande som är 100 % vänligt och professionellt, och blir placerade i ett helt eget valv längst in.
Jag ska inte ens försöka beskriva vad vi äter. Lars-Erik har gett dem fria händer att komponera en provsmakning av ett antal rätter. Och smaka får vi. Med ingredienser som hummer, gåslever, vaktelbröst, havsabborre och marinerad oxfile, tillsammans med diverse grönsaker och såser kan man hänge sig åt att bara njuta. Portionerna är oerhört små, bara några smakbitar, men nya blir ständigt inburna på vackra fat. Här kan man bokstavligen tala om kvalitét i stället för kvantitet!
Åtminstone fyra kypare ägnar sig helt åt oss tillsammans med en sommelier som detaljrikt kan svara på alla frågor om de viner han valt åt oss. Dessa herrar är vänligt uppmärksamma utan minsta stelhet och får oss att känna oss om kungliga besökare. Fantastiskt. Bara ett exempel - när någon lämnar bordet för toalettbesök ställs genast en kupa över fatet för att hålla maten varm. Se bilden ovan. Och lika diskret tas kupan bort när den frånvarande återvänder.
Efter fem - sex rätter kommer en minimalistisk ostbricka med mängder av smak, och som kronan på verket en desserttallrik i samma klass som resten.
Efter denna upplevelse ber vi att få träffa "the chef" för att få tacka. In kommer en yngling i munkjacka.
Han är bara tjugo år! Imponeringsgraden ökar. Han har tagit av sig kockmunderingen innan han kommer in, men vi ber om en förnyad entre i rätt utstyrsel.
Här flankeras han av två kollegor som serverade oss.
Detta är mitt livs största kulinariska upplevelse i alla kategorier! Den slår förra årets all time high från restaurang Conterosso i Alba i Italien, och den var ändå något i särklass.
Klockan var nu midnatt och vad gör man efter detta, sista natten med gänget i Prag? Jo, hela styrkan vandrar ett par kvarter till en kubansk bar som några besökte föregående kväll.
Där serverades bland annat Mojitos i stora glas, eller snarare vaser, eller.... hinkar. Med långa sugrör som räckte till alla runt bordet.
Detta smakade inte alls dumt. Det tyckte inte jag heller.
Men här är det hög tid att sätta punkt för både bild och text. De ytterligare bilder som togs får vi allt hålla inom familjen, så att säga.
Jag kan bara tillägga att det blev en minnesvärd avslutning på Pragdagarna. Och att alla tyckte det var skönt att flygturen hem i går bara tog 1 t 40 m. Någon jet lag blev det inte heller, eftersom klockorna i Prag visar samma tid som hemma. Möjligen fattades det någon timmas sömn ändå för vissa. Eller... för alla, snarare.
Prag är absolut ett ställe att återvända till! En vacker stad som är trevligt bilfri att promenera i, och med mat och dryck av världsklass. Språket är fullständigt obegripligt men alla man som turist kommer i kontakt med verkar kunna hygglig engelska.
På återseende!
Ingången till restaurang Flambee ser anspråkslös ut.
Därefter går man bokstavligen ner i källaren.
Vi får ett mottagande som är 100 % vänligt och professionellt, och blir placerade i ett helt eget valv längst in.
Jag ska inte ens försöka beskriva vad vi äter. Lars-Erik har gett dem fria händer att komponera en provsmakning av ett antal rätter. Och smaka får vi. Med ingredienser som hummer, gåslever, vaktelbröst, havsabborre och marinerad oxfile, tillsammans med diverse grönsaker och såser kan man hänge sig åt att bara njuta. Portionerna är oerhört små, bara några smakbitar, men nya blir ständigt inburna på vackra fat. Här kan man bokstavligen tala om kvalitét i stället för kvantitet!
Åtminstone fyra kypare ägnar sig helt åt oss tillsammans med en sommelier som detaljrikt kan svara på alla frågor om de viner han valt åt oss. Dessa herrar är vänligt uppmärksamma utan minsta stelhet och får oss att känna oss om kungliga besökare. Fantastiskt. Bara ett exempel - när någon lämnar bordet för toalettbesök ställs genast en kupa över fatet för att hålla maten varm. Se bilden ovan. Och lika diskret tas kupan bort när den frånvarande återvänder.
Efter fem - sex rätter kommer en minimalistisk ostbricka med mängder av smak, och som kronan på verket en desserttallrik i samma klass som resten.
Efter denna upplevelse ber vi att få träffa "the chef" för att få tacka. In kommer en yngling i munkjacka.
Han är bara tjugo år! Imponeringsgraden ökar. Han har tagit av sig kockmunderingen innan han kommer in, men vi ber om en förnyad entre i rätt utstyrsel.
Här flankeras han av två kollegor som serverade oss.
Detta är mitt livs största kulinariska upplevelse i alla kategorier! Den slår förra årets all time high från restaurang Conterosso i Alba i Italien, och den var ändå något i särklass.
Klockan var nu midnatt och vad gör man efter detta, sista natten med gänget i Prag? Jo, hela styrkan vandrar ett par kvarter till en kubansk bar som några besökte föregående kväll.
Där serverades bland annat Mojitos i stora glas, eller snarare vaser, eller.... hinkar. Med långa sugrör som räckte till alla runt bordet.
Detta smakade inte alls dumt. Det tyckte inte jag heller.
Men här är det hög tid att sätta punkt för både bild och text. De ytterligare bilder som togs får vi allt hålla inom familjen, så att säga.
Jag kan bara tillägga att det blev en minnesvärd avslutning på Pragdagarna. Och att alla tyckte det var skönt att flygturen hem i går bara tog 1 t 40 m. Någon jet lag blev det inte heller, eftersom klockorna i Prag visar samma tid som hemma. Möjligen fattades det någon timmas sömn ändå för vissa. Eller... för alla, snarare.
Prag är absolut ett ställe att återvända till! En vacker stad som är trevligt bilfri att promenera i, och med mat och dryck av världsklass. Språket är fullständigt obegripligt men alla man som turist kommer i kontakt med verkar kunna hygglig engelska.
På återseende!
Shopping, flodtur och modellstudier
Ännu en fullmatad dag går mot sitt slut. På förmiddagen hastade jag till centrum på jakt efter något mer att investera mina återstående tjeckiska koruna i. Det blev sex vinglas av kristall, samt ett par chokladaskar vid denna marknad.
Att få med sig alla inhandlade objekt hem seglar nu upp som en allt större utmaning. Glas är skört och choklad kan smälta.
Men det blir ett bekymmer i morgon. Jag letade mig fram till den berömda astronomiska klockan framåt elva, för att - tillsammans med en miljon andra turister - se vad som händer när klockan slår.
Det var inte alldeles enkelt att förstå alla visare, men dom lär indikera allt annat än tid, såsom dag, månad, månfas, planeternas gång, väder, aktiekurser och vadvetjag.
När klockan blev elva öppnades de små luckaorna med stjärnor och ett antal kyrkliga figurer visade sig. Till höger om urtavlan fanns ett skelett som pinglade i en liten klocka.
Man skulle behöva en manual på annat språk än tjeckiska för att begripa alla funktionerna.
Jag fick lite bråttom att ta mig tillbaka till hotellet, där transport till dagens båttur skulle avgå 11:30. Jag vågade inte ens försöka ta mig närmaste vägen över Karlsbron i trängseln, utan satsade på bron norr därom. Strax före bron stod en ledig taxi och jag fick den ljusa idén att ta den. Under den korta färden satt jag och försökte räkna ihop mina tjeckiska mynt, som jag aldrig tittat på förut. Dom hade valörer 50 CK, 20 CK och neråt, så jag fick lätt ihop 126 koruna som resan till hotellet kostade. Ungefär 50 svenska kronor.
Så blev det flodtur med lunch på Moldau.
Lunchen ombord var en utmärkt buffé som inte uteslutande var viktväktarmat, vilket Pson påpekade. Men gott var det.
Efter lunchen var det rätt skönt att gå upp i solen på taket. En och annan öl kanske det blev också, även om det inte direkt syns på bilderna.
Mats satte försiktigtvis på sig en frälsarkrans.
På eftermiddagen samlades vi i the Imperial Suite i hotellets takvåning. Lars-Erik hade hyrt en karikatyrtecknerska som skulle avbilda hela gänget.
Stanislava var mycket skicklig. Varje teckning tog knappt tio minuter.
Här kommer en söt bild på Sofia.
Frågan är om jag ska utsätta eventuella läsare av denna blogg för bilden på mig. Men på nåt sätt har jag väl tagit A i båten och får ro B i land, så...
Inte fullt lika sött, kanske. Men klockrent, påstod några av mina obarmhärtiga arbetskompisar. Dessutom ritade hon dit en kamera som tillhygge utan att jag bad om det. Ännu mer klockrent, av kommentarerna att döma.
Pragresans avslutningsmiddag blir i kväll på restaurang Flambee, som lär ha tre stjärnor hos guide Michelin. Spännande.
Att få med sig alla inhandlade objekt hem seglar nu upp som en allt större utmaning. Glas är skört och choklad kan smälta.
Men det blir ett bekymmer i morgon. Jag letade mig fram till den berömda astronomiska klockan framåt elva, för att - tillsammans med en miljon andra turister - se vad som händer när klockan slår.
Det var inte alldeles enkelt att förstå alla visare, men dom lär indikera allt annat än tid, såsom dag, månad, månfas, planeternas gång, väder, aktiekurser och vadvetjag.
När klockan blev elva öppnades de små luckaorna med stjärnor och ett antal kyrkliga figurer visade sig. Till höger om urtavlan fanns ett skelett som pinglade i en liten klocka.
Man skulle behöva en manual på annat språk än tjeckiska för att begripa alla funktionerna.
Jag fick lite bråttom att ta mig tillbaka till hotellet, där transport till dagens båttur skulle avgå 11:30. Jag vågade inte ens försöka ta mig närmaste vägen över Karlsbron i trängseln, utan satsade på bron norr därom. Strax före bron stod en ledig taxi och jag fick den ljusa idén att ta den. Under den korta färden satt jag och försökte räkna ihop mina tjeckiska mynt, som jag aldrig tittat på förut. Dom hade valörer 50 CK, 20 CK och neråt, så jag fick lätt ihop 126 koruna som resan till hotellet kostade. Ungefär 50 svenska kronor.
Så blev det flodtur med lunch på Moldau.
Lunchen ombord var en utmärkt buffé som inte uteslutande var viktväktarmat, vilket Pson påpekade. Men gott var det.
Efter lunchen var det rätt skönt att gå upp i solen på taket. En och annan öl kanske det blev också, även om det inte direkt syns på bilderna.
Mats satte försiktigtvis på sig en frälsarkrans.
På eftermiddagen samlades vi i the Imperial Suite i hotellets takvåning. Lars-Erik hade hyrt en karikatyrtecknerska som skulle avbilda hela gänget.
Stanislava var mycket skicklig. Varje teckning tog knappt tio minuter.
Här kommer en söt bild på Sofia.
Frågan är om jag ska utsätta eventuella läsare av denna blogg för bilden på mig. Men på nåt sätt har jag väl tagit A i båten och får ro B i land, så...
Inte fullt lika sött, kanske. Men klockrent, påstod några av mina obarmhärtiga arbetskompisar. Dessutom ritade hon dit en kamera som tillhygge utan att jag bad om det. Ännu mer klockrent, av kommentarerna att döma.
Pragresans avslutningsmiddag blir i kväll på restaurang Flambee, som lär ha tre stjärnor hos guide Michelin. Spännande.
Stadsvandring
Prag fortsätter att stiga i min aktning, nu inte bara som en vacker och trevlig stad utan också för att det går att äta riktigt gott här.
Gårdagen avslutades med en bättre trerätters på restaurang Cest la vie.
Denna diné tog en stor del av kvällen men maten och servicen var utsökt, liksom vinet.
Och frukosten i morse var utmärkt den också. Till min lycka fann jag både fullkornsbröd och müsli. Mycket annat gott fanns det också.
Eftersom varken Adam eller jag svirade hela natten var vi först att gripa oss an detta utmärkta sortiment.
Det här är ju långtifrån bara en nöjesresa. Efter frukost bänkade vi oss i strålande förmiddagssol utanför hotellet för konferens och månadsmöte.
Rätt varmt blev det, så efter fullföljd sammankomst var det nära till hands att be hotellets utebar att öppna. Vi satt ju redan där.
Vice verkställande direktören är här mycket nära att bli på bra humör igen, efter att framgångsrikt ha dompterat friluftsmötet.
Det gick även att få White Russian för dom som glömde dricka mjölk till frukosten.
Därefter gav sig hela gänget ut på en liten promenad, som tog tre och en halv timme och leddes av Hanna, en guide som Lars-Erik hyrt in.
Hon berättade oerhört kunnigt om stadens historia och sevärdheter på excellent engelska.
Vi styrde i hennes kölvatten kosan mot Prags palats uppför branta trappor. Vi var inte de enda som kommit på denna idé, men det var fint däruppe, med mäktiga byggnader och utsikt över staden.
Efter en sådan vandring uppstår oundvikligt ett behov av vattenhål, och vid katedralens fot fanns sådana faciliteter som tur var.
Jo, det finns gott öl här, den saken är klar. Resterande vandring bestod delvis av individuella rusningar på jakt efter toalett. Med tiden kom vi till vårt nästa mål, en restaurang där vi åt lunch. I väntan på maten fanns det dom som tog sig en öl.
Vet inte varför Sofia gömmer sig bakom Tomas' sejdel. Vi får kolla bevakningsvideon senare..
Här åt jag Pilsner Gulasch, som var en riktig smaksensation. Otroligt gott. Alla andra var också mer än nöjda med maten, och rundade i allmänhet av med en Irish Coffee.
Vi hade nu hamnat en halvtimmes gångväg från hotellet, en bra bit öster om floden, i lite nyare stadsdelar. Här finns en hel del affärer. Inga med kläder (som tur var) men en del andra med intressantare innehåll. Glasprodukter är stort i det här landet. Det finns ett helt varuhus med tjeckiskt glashantverk. Många otroligt vackra saker.
Vid Kafkamuseet finns dessa två konstnärligt utformade skönheter.
Vi såg också en finurlig uppfinning. Tjeckerna har rationaliserat bort den mänskliga dörrvakten vid krogentren.
Exit och finish för nu. Fötterna vilar gärna en timme till innan vi ska vandra iväg till kvällens bättre middag. Huvudet likaså.
Jag har fått lite färg i ansiktet i dag. Förmiddagen var solig. Sen blev det tidvis molningare, och då lite kyligare. Vi hade alla klätt oss i sommarkläder, som var omväxlande sköna och huttriga att ha.
Na sdravi har jag lärt mig (tror jag).
Det betyder skål.
Gårdagen avslutades med en bättre trerätters på restaurang Cest la vie.
Denna diné tog en stor del av kvällen men maten och servicen var utsökt, liksom vinet.
Och frukosten i morse var utmärkt den också. Till min lycka fann jag både fullkornsbröd och müsli. Mycket annat gott fanns det också.
Eftersom varken Adam eller jag svirade hela natten var vi först att gripa oss an detta utmärkta sortiment.
Det här är ju långtifrån bara en nöjesresa. Efter frukost bänkade vi oss i strålande förmiddagssol utanför hotellet för konferens och månadsmöte.
Rätt varmt blev det, så efter fullföljd sammankomst var det nära till hands att be hotellets utebar att öppna. Vi satt ju redan där.
Vice verkställande direktören är här mycket nära att bli på bra humör igen, efter att framgångsrikt ha dompterat friluftsmötet.
Det gick även att få White Russian för dom som glömde dricka mjölk till frukosten.
Därefter gav sig hela gänget ut på en liten promenad, som tog tre och en halv timme och leddes av Hanna, en guide som Lars-Erik hyrt in.
Hon berättade oerhört kunnigt om stadens historia och sevärdheter på excellent engelska.
Vi styrde i hennes kölvatten kosan mot Prags palats uppför branta trappor. Vi var inte de enda som kommit på denna idé, men det var fint däruppe, med mäktiga byggnader och utsikt över staden.
Efter en sådan vandring uppstår oundvikligt ett behov av vattenhål, och vid katedralens fot fanns sådana faciliteter som tur var.
Jo, det finns gott öl här, den saken är klar. Resterande vandring bestod delvis av individuella rusningar på jakt efter toalett. Med tiden kom vi till vårt nästa mål, en restaurang där vi åt lunch. I väntan på maten fanns det dom som tog sig en öl.
Vet inte varför Sofia gömmer sig bakom Tomas' sejdel. Vi får kolla bevakningsvideon senare..
Här åt jag Pilsner Gulasch, som var en riktig smaksensation. Otroligt gott. Alla andra var också mer än nöjda med maten, och rundade i allmänhet av med en Irish Coffee.
Vi hade nu hamnat en halvtimmes gångväg från hotellet, en bra bit öster om floden, i lite nyare stadsdelar. Här finns en hel del affärer. Inga med kläder (som tur var) men en del andra med intressantare innehåll. Glasprodukter är stort i det här landet. Det finns ett helt varuhus med tjeckiskt glashantverk. Många otroligt vackra saker.
Vid Kafkamuseet finns dessa två konstnärligt utformade skönheter.
Vi såg också en finurlig uppfinning. Tjeckerna har rationaliserat bort den mänskliga dörrvakten vid krogentren.
Exit och finish för nu. Fötterna vilar gärna en timme till innan vi ska vandra iväg till kvällens bättre middag. Huvudet likaså.
Jag har fått lite färg i ansiktet i dag. Förmiddagen var solig. Sen blev det tidvis molningare, och då lite kyligare. Vi hade alla klätt oss i sommarkläder, som var omväxlande sköna och huttriga att ha.
Na sdravi har jag lärt mig (tror jag).
Det betyder skål.
Pragvår
Denna inföll 1968. Jag hade läst ryska tre år i gymnasiet och kursens höjdpunkt skulle bli en skolresa till Leningrad. Men ryssarna körde in en massa tanks i Prag och vi fick inte åka. Det ansågs för riskabelt.
Nu är jag själv i Prag. Och det är vår. Men inga tanks här, gudskelov. Däremot finns Internet, vilket är mer användbart.
Alltså. Klockan, eller klockorna, började väsnas kl 01:00 i natt. Jag tyckte jag nyss hade lyckats somna från fyrvererioväsendet.
01:25 Avfärd med bil till Borlänge
02:05 Upphämtning av tre arbetskompisar i Borlänge
02:37 Ankomst vårt kontor i Ludvika
03:01 Hela firman om 21 personer avreser med buss från Ludvika
05:29 Bussen anländer till Arlanda
Detta får väl sägas vara bildbevis för att vi faktiskt kom dit vid denna okristliga tidpunkt.
06:20 Alla genom säkerhetskontrollen och bänkade för morgonens första öl.
07:45 Embarkering på Czech Airlines plan till Prag
08:15 Take off
10:00 Landning i Prag
10:50 Förmiddagens första öl utanför hotellet
Efter incheckning i de fina sviter vi skulle dela på var det dags för lunch. I väntan på maten blev det en öl eller två.
Tro nu inte att det dricks för mycket öl i denna illustra skara. Så småningom åt vi nämligen mat också. Jag tog tjuren vid hornen och beställde Kachna pechena po starucescu, dusene cervene a bile zeli, s bramborovym a spekovym knedlikem (exklusive diverse konstiga fnuttar över många bokstäver. Hittar dom inte på mitt tangentbord). Visst låter det spännande och exotiskt? Äkta tjeckisk husmanskost när den är som bäst. Så här såg den ut.
Grillad anka med stuvad vitkål och rödkål, samt potatisklimpar och bröd med inbakade bacontärningar. Om det inte framgick på annat sätt. Gott? Tja, inte i klass med den grekiska maten förra veckan, men väl godkänt. En Irish Coffee uppepå gjorde susen.
Själv hade jag förstås inte alls druckit lika mycket öl som dom stora grabbarna, så medan dom hämtade sig efter maten gick jag en nyfiken upptäcktsfärd i stan.
Den som aldrig har varit i Prag har missat något, det insåg jag snabbt. Vilken härlig stad! Vårt hotell ligger centralt vid västra fästet för den klassiska Karlsbron. Jag gick över den, med viss möda, för den var överfylld av fotgängare (som bokstavligen verkade tala världens alla språk. Man kan alltså ana en eller annan turist här, förutom oss. Jag hörde norska, finska, danska, tyska, ryska plus ett stort antal obekanta språk) och kantad med försäljare av konst, inklusive karikatyrteckningar som görs nästan "on the fly".
Fantastiska scenerier åt alla håll, så mina kameror gick varma. Dessutom var det behagluigt försommarväder. Perfekt för flanering.
Kulturen är i hög grad närvarande, med många kristna symboler vid sidan av bron.
På höjderna bakom staden tronar Prags slott.
Och fåglarna behöver matas även här.
Nu är det snart dags att gå ut igen, och äta middag hela gänget. Jag vill dock inte undanhålla er denna lilla trafikgåta: Om man kommer farande med bil till detta vägskäl, vart ska man då styra kosan?
Jag får säkert anledning att återkomma inom kort från denna stad som jag redan blivit förtjust i.
Nu är jag själv i Prag. Och det är vår. Men inga tanks här, gudskelov. Däremot finns Internet, vilket är mer användbart.
Alltså. Klockan, eller klockorna, började väsnas kl 01:00 i natt. Jag tyckte jag nyss hade lyckats somna från fyrvererioväsendet.
01:25 Avfärd med bil till Borlänge
02:05 Upphämtning av tre arbetskompisar i Borlänge
02:37 Ankomst vårt kontor i Ludvika
03:01 Hela firman om 21 personer avreser med buss från Ludvika
05:29 Bussen anländer till Arlanda
Detta får väl sägas vara bildbevis för att vi faktiskt kom dit vid denna okristliga tidpunkt.
06:20 Alla genom säkerhetskontrollen och bänkade för morgonens första öl.
07:45 Embarkering på Czech Airlines plan till Prag
08:15 Take off
10:00 Landning i Prag
10:50 Förmiddagens första öl utanför hotellet
Efter incheckning i de fina sviter vi skulle dela på var det dags för lunch. I väntan på maten blev det en öl eller två.
Tro nu inte att det dricks för mycket öl i denna illustra skara. Så småningom åt vi nämligen mat också. Jag tog tjuren vid hornen och beställde Kachna pechena po starucescu, dusene cervene a bile zeli, s bramborovym a spekovym knedlikem (exklusive diverse konstiga fnuttar över många bokstäver. Hittar dom inte på mitt tangentbord). Visst låter det spännande och exotiskt? Äkta tjeckisk husmanskost när den är som bäst. Så här såg den ut.
Grillad anka med stuvad vitkål och rödkål, samt potatisklimpar och bröd med inbakade bacontärningar. Om det inte framgick på annat sätt. Gott? Tja, inte i klass med den grekiska maten förra veckan, men väl godkänt. En Irish Coffee uppepå gjorde susen.
Själv hade jag förstås inte alls druckit lika mycket öl som dom stora grabbarna, så medan dom hämtade sig efter maten gick jag en nyfiken upptäcktsfärd i stan.
Den som aldrig har varit i Prag har missat något, det insåg jag snabbt. Vilken härlig stad! Vårt hotell ligger centralt vid västra fästet för den klassiska Karlsbron. Jag gick över den, med viss möda, för den var överfylld av fotgängare (som bokstavligen verkade tala världens alla språk. Man kan alltså ana en eller annan turist här, förutom oss. Jag hörde norska, finska, danska, tyska, ryska plus ett stort antal obekanta språk) och kantad med försäljare av konst, inklusive karikatyrteckningar som görs nästan "on the fly".
Fantastiska scenerier åt alla håll, så mina kameror gick varma. Dessutom var det behagluigt försommarväder. Perfekt för flanering.
Kulturen är i hög grad närvarande, med många kristna symboler vid sidan av bron.
På höjderna bakom staden tronar Prags slott.
Och fåglarna behöver matas även här.
Nu är det snart dags att gå ut igen, och äta middag hela gänget. Jag vill dock inte undanhålla er denna lilla trafikgåta: Om man kommer farande med bil till detta vägskäl, vart ska man då styra kosan?
Jag får säkert anledning att återkomma inom kort från denna stad som jag redan blivit förtjust i.
