Ligurisk summering
Det var inte så lätt att hinna ifatt sig själv denna vecka, med möte på jobbet samma kväll vi kom hem, sen jobb tre dagar och igår en uppblommande förkylning som förtog lusten till det mesta. Har inte förvärrats idag, dock, snarare förbättrats.
I kväll har vi skilts från pianot, som vi bjöd ut till bortskänkning på Blocket för en månad sen. En man från Insjön kom tillsammans med två till och vi lyckades baxa ut det och ner på hans släpvagn. En inte helt enkel övning, men det stod kvar på släpvagnen tills dom försvann ur sikte i alla fall. Hoppas de tog det lugnt i kurvorna och kom lyckligt hem med det.
Men jag skulle avrunda med några sista bilder och ord från Italien och Ligurien.
Lördagkvällen avslutade Eva och jag med Tina, Marit (från Norge) och Leif, Lonni och Frans (från Danmark) med några vinflaskor runt ett bord utanför restaurang Ivano i San Remo.
Förutom mig och Eva ser vi här Tina och Leif. Det var en trivsam avrundning på denna innehållsrika vecka.
Söndagen inleddes med en efterlängtad sovmorgon. Första gången på resan vi inte tvingats upp halv sju!! Solen sken, vi gick ut på strandpromenaden och kände att man kunde tänka sig att stanna några dagar till...
Vi gick tillbaka till föregående kvälls restaurang Ivano och åt en utmärkt lunch med maffiga antipasti bestående av Caprese och Prosciutto, dvs tomat med mozarella och skinka med melon.
Den åtföljande primo piatton, Risotto con frutti del mare, var inte dum den heller.
Mycket belåtna med detta var det dags för oss att gå till bussen för färden till Nice och flyget hem.
Denna vy mot San Remo med typiska växthus i förgrunden får avsluta den här italienska lilla reseskildringen. Detta var första gången vi åkte med Temaresor, men alldeles säkert inte den sista, för vi är helnöjda! Utomordentligt arrangerat, mycket bra och kunnig reseledare och ett innehållsrikt och varierat program.
Vädret var ovanligt svalt och ostadigt under vår vecka i Italien. Veckorna innan hade det varit runt 30 grader. Tur vi slapp det...
Nu stundar en Stockholmsweekend med teaterbesök i morgon kväll, och på lördag släktmiddag med Evas syskon och mamma för firande av diverse jämna födelsedagar. Och om en vecka är jag i Las Vegas... Det finns säkert anledning att återkomma med mer om detta i denna blogg.
Tills dess, ha det bra!
Peter
I kväll har vi skilts från pianot, som vi bjöd ut till bortskänkning på Blocket för en månad sen. En man från Insjön kom tillsammans med två till och vi lyckades baxa ut det och ner på hans släpvagn. En inte helt enkel övning, men det stod kvar på släpvagnen tills dom försvann ur sikte i alla fall. Hoppas de tog det lugnt i kurvorna och kom lyckligt hem med det.
Men jag skulle avrunda med några sista bilder och ord från Italien och Ligurien.
Lördagkvällen avslutade Eva och jag med Tina, Marit (från Norge) och Leif, Lonni och Frans (från Danmark) med några vinflaskor runt ett bord utanför restaurang Ivano i San Remo.
Förutom mig och Eva ser vi här Tina och Leif. Det var en trivsam avrundning på denna innehållsrika vecka.
Söndagen inleddes med en efterlängtad sovmorgon. Första gången på resan vi inte tvingats upp halv sju!! Solen sken, vi gick ut på strandpromenaden och kände att man kunde tänka sig att stanna några dagar till...
Vi gick tillbaka till föregående kvälls restaurang Ivano och åt en utmärkt lunch med maffiga antipasti bestående av Caprese och Prosciutto, dvs tomat med mozarella och skinka med melon.
Den åtföljande primo piatton, Risotto con frutti del mare, var inte dum den heller.
Mycket belåtna med detta var det dags för oss att gå till bussen för färden till Nice och flyget hem.
Denna vy mot San Remo med typiska växthus i förgrunden får avsluta den här italienska lilla reseskildringen. Detta var första gången vi åkte med Temaresor, men alldeles säkert inte den sista, för vi är helnöjda! Utomordentligt arrangerat, mycket bra och kunnig reseledare och ett innehållsrikt och varierat program.
Vädret var ovanligt svalt och ostadigt under vår vecka i Italien. Veckorna innan hade det varit runt 30 grader. Tur vi slapp det...
Nu stundar en Stockholmsweekend med teaterbesök i morgon kväll, och på lördag släktmiddag med Evas syskon och mamma för firande av diverse jämna födelsedagar. Och om en vecka är jag i Las Vegas... Det finns säkert anledning att återkomma med mer om detta i denna blogg.
Tills dess, ha det bra!
Peter
Den liguriska cirkeln sluts
Åter i San Remo, där vår rundtur startade i måndags. Nu är det sista kvällen i Italien för denna gång. Det blir nog flera gånger...
Tre dagar sen jag skrev här sist. Datorn på hotellet i går var en Mac, vars Safari-webbläsare kraschade direkt när jag klickade på Nytt inlägg.
Hursomhelst. Temaresors resor är sannerligen innehållsrika, och det finns mycket att berätta. Jag ska lägga in mer bilder än text nu. Jag har en timme på mig, före avslutningsmiddagen med gruppen.
Vi åkte från Alba i Piemonte i förrgår morse, torsdag 3 maj. Ganska snart övergick slättlandet till kullar som blev berg som blev kustalper. Motorvägen löpte oförskräckt rakt igenom dessa, men ibland var det snirkligt värre och en gång gick var fil i en ögla. Körriktningarna är ibland dragna på helt olika ställen, ibland på "fel" sida om varandra. Fascinerande vägbyggnadskonst. Principen är enkel: Bro-tunnel-bro-tunnel-bro-tunnel osv. På så sätt kan man dra en ganska jämn väg genom ett ytterst kuperat landskap. Det måste kosta en del pengar att bygga, men å andra sidan kostar det pengar att åka på motorvägarna också.
Helt plötsligt var vi vid kusten vid staden Savona, åkte förbi Genua och fortsatte på mindre, slingrande vägar mot Rapallo. Östra delen av Ligurien har om möjligt ännu brantare berg ända ner till vattnet än västra.
I Rapallo var vi in på en familjerestaurang där signore och hans dotter demonstrerade hur man tillverkar olika sorters pasta. Ravioli: Ut med en platt deg, bred på fyllning på halva, vik, dra med specialkaveln tvärsöver, sporra isär kuddarna. Klart! Vi fick prova på handgreppen själva.
Och sen smaka på det hela. Det smakade bra. Inte minst pannacottan till efterrätt!
Sen blev det en halvtimmes båttur till Portofino, en lyxort som är tillhåll för Italiens förmögna kändisar. En kopp glass kostade 80 kr. Det gav inte mersmak.
Efter övernattning på hotell i Chiavari skulle vi på fredagen ut på det jag sett fram emot mest under denna resa: En båttur förbi Cinque Terre, de fem byarna som ligger fastklamrade på de branta kustklipporna.
Tyvärr var det "norgeväder", dvs gråmulet och ihärdigt regn. Båtturen blev inställd pga av orolig sjö. I stället blev det tåg till Monterosso, den nordligaste av de fem byarna.
Där var det skönt att kliva in på en restaurang och åse hur signorina tillagade äkta pesto, ett mattillbehör som faktiskt kommer just från denna plats.
Naturligtvis fick vi smaka sen, och naturligtvis var det fantastiskt gott! Vi fick även en rejäl lunch bestående av hemlagad lasagne, med traktens vin, och efterrätt med traktens efterrättsvin. Inte illa!
Nar vi ätit hade det slutat regna, och solen bröt igenom. Allt blev så fantastiskt som jag hoppats. Vi kunde gå omkring i området en bra stund, våga oss upp en bit på vandringsleden (min höjdrädsla övervanns i alla fall en bit upp innan det blev för tufft). Men vad sugen man blir att åka tillbaka till detta område, som har allt det jag gillar mest: Berg, hav, lagom mycket folk, små fina restauranger.
Här ser man åt sydost. Monterosso är den översta av Cinque Terre, och sen kommer Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore.
Stigen börjar genast hänga på klippväggen, men jag klarade att gå en bit på den i alla fall.
Fortsätter man kommer man till Vernazza och sen Corniglia och Manarola, som syns på bilden nedan (12 x tele i kameran förstås...).
Detta ställe, tillsammans med restaurang Conterosso i Alba häromkvällen, var resans höjdpunkter för min del!
När vi lagt oss och släckt i går kväll fladdrade en lysande grön punkt under rumstaket. Det var en sorts eldfluga! Den damp ner på Evas säng och skrämde henne. En drygt 1 cm lång liten tingest, med ett parti i rumpan som såg ut och fungerade som en lysdiod, alltså blinkade med ett kraftigt grönt sken. Jag har aldrig sett något sådant! Sen på natten till idag vaknade vi av åskregn.
Idag har det varit skurar. Vi åkte till Genua, där huvudattraktionen var akvariet, som vi rätt hastigt gick igenom. Absolut vart ett långt besök.
Därefter en rejäl stadsvandring där vår reseledare Eva lika kunnigt som vanligt berättade om i stort sett allt vi såg. Det här palatset vid hamnen har restaurerade målningar i trompe l'oeui-teknik. Det är inte tredimensionellt, men ögat luras att tro det.
Kristoffer Columbus växte for övrigt upp i Genua, och vi såg hans hus.
På vägen tillbaka till San Remo bjöd vår trevlige busschaufför Roberto på limoncello, som hans fru gjort. Ett uppskattat inslag.
Och nu är vi som sagt tillbaka på samma hotell som första nätterna i San Remo. Men nu bor vi på femte våningen, med fin utsikt över kasinot (till höger) och strandpromenaden.
Så resan närmar sig sitt slut. I morgon ska vi hem, och själva hemresan är inget att se fram emot. Det är inte särskilt kul att flyga. Däremot blir det skönt att komma hem, som alltid. Till katter och egen säng, hotell i all ära.
Men detta har varit en suverän resa, perfekt arrangerad och egentligen utan något alls att klaga på. Det skulle vara de tidiga väckningarna då... Men i morgon har vi sovmorgon!
Arrivederci!
Peter
Tre dagar sen jag skrev här sist. Datorn på hotellet i går var en Mac, vars Safari-webbläsare kraschade direkt när jag klickade på Nytt inlägg.
Hursomhelst. Temaresors resor är sannerligen innehållsrika, och det finns mycket att berätta. Jag ska lägga in mer bilder än text nu. Jag har en timme på mig, före avslutningsmiddagen med gruppen.
Vi åkte från Alba i Piemonte i förrgår morse, torsdag 3 maj. Ganska snart övergick slättlandet till kullar som blev berg som blev kustalper. Motorvägen löpte oförskräckt rakt igenom dessa, men ibland var det snirkligt värre och en gång gick var fil i en ögla. Körriktningarna är ibland dragna på helt olika ställen, ibland på "fel" sida om varandra. Fascinerande vägbyggnadskonst. Principen är enkel: Bro-tunnel-bro-tunnel-bro-tunnel osv. På så sätt kan man dra en ganska jämn väg genom ett ytterst kuperat landskap. Det måste kosta en del pengar att bygga, men å andra sidan kostar det pengar att åka på motorvägarna också.
Helt plötsligt var vi vid kusten vid staden Savona, åkte förbi Genua och fortsatte på mindre, slingrande vägar mot Rapallo. Östra delen av Ligurien har om möjligt ännu brantare berg ända ner till vattnet än västra.
I Rapallo var vi in på en familjerestaurang där signore och hans dotter demonstrerade hur man tillverkar olika sorters pasta. Ravioli: Ut med en platt deg, bred på fyllning på halva, vik, dra med specialkaveln tvärsöver, sporra isär kuddarna. Klart! Vi fick prova på handgreppen själva.
Och sen smaka på det hela. Det smakade bra. Inte minst pannacottan till efterrätt!
Sen blev det en halvtimmes båttur till Portofino, en lyxort som är tillhåll för Italiens förmögna kändisar. En kopp glass kostade 80 kr. Det gav inte mersmak.
Efter övernattning på hotell i Chiavari skulle vi på fredagen ut på det jag sett fram emot mest under denna resa: En båttur förbi Cinque Terre, de fem byarna som ligger fastklamrade på de branta kustklipporna.
Tyvärr var det "norgeväder", dvs gråmulet och ihärdigt regn. Båtturen blev inställd pga av orolig sjö. I stället blev det tåg till Monterosso, den nordligaste av de fem byarna.
Där var det skönt att kliva in på en restaurang och åse hur signorina tillagade äkta pesto, ett mattillbehör som faktiskt kommer just från denna plats.
Naturligtvis fick vi smaka sen, och naturligtvis var det fantastiskt gott! Vi fick även en rejäl lunch bestående av hemlagad lasagne, med traktens vin, och efterrätt med traktens efterrättsvin. Inte illa!
Nar vi ätit hade det slutat regna, och solen bröt igenom. Allt blev så fantastiskt som jag hoppats. Vi kunde gå omkring i området en bra stund, våga oss upp en bit på vandringsleden (min höjdrädsla övervanns i alla fall en bit upp innan det blev för tufft). Men vad sugen man blir att åka tillbaka till detta område, som har allt det jag gillar mest: Berg, hav, lagom mycket folk, små fina restauranger.
Här ser man åt sydost. Monterosso är den översta av Cinque Terre, och sen kommer Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore.
Stigen börjar genast hänga på klippväggen, men jag klarade att gå en bit på den i alla fall.
Fortsätter man kommer man till Vernazza och sen Corniglia och Manarola, som syns på bilden nedan (12 x tele i kameran förstås...).
Detta ställe, tillsammans med restaurang Conterosso i Alba häromkvällen, var resans höjdpunkter för min del!
När vi lagt oss och släckt i går kväll fladdrade en lysande grön punkt under rumstaket. Det var en sorts eldfluga! Den damp ner på Evas säng och skrämde henne. En drygt 1 cm lång liten tingest, med ett parti i rumpan som såg ut och fungerade som en lysdiod, alltså blinkade med ett kraftigt grönt sken. Jag har aldrig sett något sådant! Sen på natten till idag vaknade vi av åskregn.
Idag har det varit skurar. Vi åkte till Genua, där huvudattraktionen var akvariet, som vi rätt hastigt gick igenom. Absolut vart ett långt besök.
Därefter en rejäl stadsvandring där vår reseledare Eva lika kunnigt som vanligt berättade om i stort sett allt vi såg. Det här palatset vid hamnen har restaurerade målningar i trompe l'oeui-teknik. Det är inte tredimensionellt, men ögat luras att tro det.
Kristoffer Columbus växte for övrigt upp i Genua, och vi såg hans hus.
På vägen tillbaka till San Remo bjöd vår trevlige busschaufför Roberto på limoncello, som hans fru gjort. Ett uppskattat inslag.
Och nu är vi som sagt tillbaka på samma hotell som första nätterna i San Remo. Men nu bor vi på femte våningen, med fin utsikt över kasinot (till höger) och strandpromenaden.
Så resan närmar sig sitt slut. I morgon ska vi hem, och själva hemresan är inget att se fram emot. Det är inte särskilt kul att flyga. Däremot blir det skönt att komma hem, som alltid. Till katter och egen säng, hotell i all ära.
Men detta har varit en suverän resa, perfekt arrangerad och egentligen utan något alls att klaga på. Det skulle vara de tidiga väckningarna då... Men i morgon har vi sovmorgon!
Arrivederci!
Peter
Bokstavlig berg- och dalbana
Här på det fina hotellet i Alba finns en lättillgängligare och billigare men långsammare dator. So here we go again...
I går morse kördes vi upp igen samma brutala tid och fraktades iväg med bussen i arla morgonstund. Nu vek vi av i Imperia upp över Liguriens kustalper, och vägen gick verkligen brant uppåt i många slingor. Högsta punkten var på drygt 900 m. Där såg det ut som i Norge på Vestlandet, med ljusgrönt nyutsprungna löv på björkarna, branta bergssidor och en forsande älv längs vägen i dalgången.
Vi rastade i den lilla staden Ormea, där det fanns massor av blåregn längs husväggarna.
Därifrån ner mot Ceva gick en BRANT smalspårig järnväg längs bilvägen. Den skulle vara spännande att åka!
I Cuneo är det marknad alla tisdagar på det stora torget. Utom första maj, märkte vi. Nu var där folktomt, så gott som. Med viss möda hittade vi ett öppet ställe for lunchmat, och en gelateria med fullkomligt fantastisk glass.
Färden fortsatte norrut längre in i Piemonte. Landskapet förändrades helt och blev Toscanalikt (jag har aldrig varit där men många andra i gruppen intygade det). Landskapet är kuperat med mjuka kullar och rader av noggrant spaljerade vinrankor på nästan alla sluttningar.
Vi åkte genom vindistrikten till en gård i Grinzane Cavour strax söder om Alba. Här framställer man några av Italiens bästa viner, med Barolo som flaggskepp. Vi fick veta mycket om det oerhörda jobb som krävs för vinodling. Det där med att dra sig tillbaka som pensionär till Sydeuropa och ha en liten vingård är helt orealistiskt! Vinstockarna har t ex 15 meter djupa rötter som måste grävas upp helt innan man kan plantera nya...
När vi klivit av bussen uppe på en av kullarna träffade vi i en hund och en katt.
Sen var det dags för stor vinprovning. Stämningen och ljudnivån steg faktiskt märkbart för varje sort vi provade. Eva spillde en del av sitt vin över mina byxor, men hon var glad ändå. Och, faktiskt - jag med. Detta evenemang var riktigt trevligt.
Efter detta nära umgänge med fina viner blev nejden om möjligt ännu vackrare.
När vi åkte därifrån kunde vi skönja borgen på toppen av kullen där vi varit, i soldiset bland kullarna. Vackert!
Orten Alba där vi skulle bo i två nätter är centrum för vin, tryffel och - choklad!! Hotellet ligger i närheten av en jättelik chokladfabrik, Ferrero, som är den mest ursprungliga och finaste i landet. Efter några smakprov kan vi konstatera att Marabou och gänget kan slänga sig i väggen.
Temaresor bjöd på (nåja, det torde vara inräknat i resans pris) en mycket god trerätters middag i hotellmatsalen, och sen var det bokstavligen godnatt. Det här är verkligen ingen slapparresa, så man är trött på kvällen.
Idag var det grått, regnigt och + 10 grader. Som en typisk svensk sommardag, så det kändes som hemma. Dagens utfärd gick norrut till Turin, som inte alls bara har bilindustrier utan gott om gammal kultur. Trots köerna vid infarten tog vi oss fram så sakta och såg floden Po, som rinner upp i alperna väster om Turin.
Vi fick försiktigt tassa efter vår guide igenom kungapalatset (där man tyvärr inte fick fotografera).
Efter det känns vår egen bostad, trots pågående renovering, en smula enkel...
Vi gick på ett mycket lyxigt cafe där alla som kom ut hade slips och kostym. Vi fick sitta utanför för att dricka vår Bicerin 'd Cavour, en speciell kaffedrink med den goda chokladen och vispgrädde. Dyr (5:15 euro) men enormt god.
Tillbaka i Alba hade det slutat regna och vi strövade på stan i, till en början, fåfängt sökande efter lämplig restaurant for kvällsmat. Vi slog följe med Tina och Marit som var i samma predikament. Till slut råkade vi se något i en liten gränd och hamnade på den lilla restaurangen Conterosso pa Via Belli (alltså restaruang Röda Greven på Vackra gatan).
VILKEN PÄRLA! Jag har nog aldrig ätit så gott på en sån omsorgsfullt och vackert inredd restaurang, med personal som till 100 % verkade vinnlägga sig om att ge oss den perfekta måltiden. Se bara på faten!
Vi åt rätter som vi knappt begrep vad dom betydde, annat att vi för ett tillägg på 8 Euro fick några flingor av äkta vit tryffel strödda över pastan.
Men gott var det, och smaken försämrades inte av en 350-kronors-flaska av det berömda Barolovinet (som vi provsmakade i går på vingården). Och efter det en dessert som jag heller aldrig sett maken till - jordgubbar i mascarponekräm, i en korg av smält socker.
Om det var dyrt? Nja... knappt 400 kr per person. Värt varenda krona! Detta var en matupplevelse som återställt och avsevärt höjt vårt förtroende för vad italienarna verkligen kan när det gäller mat och hur den ska serveras. Jag har aldrig varit på en restaurang som denna! Fantastisk! Och pricken över i var vårt trevliga sällskap.
Och i vårt hotellrums badrum finns en liten förstorande del i spegeln, som chockar en svårt om man råkar titta i den det första man gör på morgonen.
Tänk er själva om man inte är beredd på detta... Och på den här bilden är det ändå kväll.
I morgon åker vi till kusten igen, för att utforska östra delen av Ligurien. På fredag blir det Cinque Terres och på lördag akvariet i Genua.
Om nästa hotell medger det ska jag försöka skriva en gång till under resan.
I går morse kördes vi upp igen samma brutala tid och fraktades iväg med bussen i arla morgonstund. Nu vek vi av i Imperia upp över Liguriens kustalper, och vägen gick verkligen brant uppåt i många slingor. Högsta punkten var på drygt 900 m. Där såg det ut som i Norge på Vestlandet, med ljusgrönt nyutsprungna löv på björkarna, branta bergssidor och en forsande älv längs vägen i dalgången.
Vi rastade i den lilla staden Ormea, där det fanns massor av blåregn längs husväggarna.
Därifrån ner mot Ceva gick en BRANT smalspårig järnväg längs bilvägen. Den skulle vara spännande att åka!
I Cuneo är det marknad alla tisdagar på det stora torget. Utom första maj, märkte vi. Nu var där folktomt, så gott som. Med viss möda hittade vi ett öppet ställe for lunchmat, och en gelateria med fullkomligt fantastisk glass.
Färden fortsatte norrut längre in i Piemonte. Landskapet förändrades helt och blev Toscanalikt (jag har aldrig varit där men många andra i gruppen intygade det). Landskapet är kuperat med mjuka kullar och rader av noggrant spaljerade vinrankor på nästan alla sluttningar.
Vi åkte genom vindistrikten till en gård i Grinzane Cavour strax söder om Alba. Här framställer man några av Italiens bästa viner, med Barolo som flaggskepp. Vi fick veta mycket om det oerhörda jobb som krävs för vinodling. Det där med att dra sig tillbaka som pensionär till Sydeuropa och ha en liten vingård är helt orealistiskt! Vinstockarna har t ex 15 meter djupa rötter som måste grävas upp helt innan man kan plantera nya...
När vi klivit av bussen uppe på en av kullarna träffade vi i en hund och en katt.
Sen var det dags för stor vinprovning. Stämningen och ljudnivån steg faktiskt märkbart för varje sort vi provade. Eva spillde en del av sitt vin över mina byxor, men hon var glad ändå. Och, faktiskt - jag med. Detta evenemang var riktigt trevligt.
Efter detta nära umgänge med fina viner blev nejden om möjligt ännu vackrare.
När vi åkte därifrån kunde vi skönja borgen på toppen av kullen där vi varit, i soldiset bland kullarna. Vackert!
Orten Alba där vi skulle bo i två nätter är centrum för vin, tryffel och - choklad!! Hotellet ligger i närheten av en jättelik chokladfabrik, Ferrero, som är den mest ursprungliga och finaste i landet. Efter några smakprov kan vi konstatera att Marabou och gänget kan slänga sig i väggen.
Temaresor bjöd på (nåja, det torde vara inräknat i resans pris) en mycket god trerätters middag i hotellmatsalen, och sen var det bokstavligen godnatt. Det här är verkligen ingen slapparresa, så man är trött på kvällen.
Idag var det grått, regnigt och + 10 grader. Som en typisk svensk sommardag, så det kändes som hemma. Dagens utfärd gick norrut till Turin, som inte alls bara har bilindustrier utan gott om gammal kultur. Trots köerna vid infarten tog vi oss fram så sakta och såg floden Po, som rinner upp i alperna väster om Turin.
Vi fick försiktigt tassa efter vår guide igenom kungapalatset (där man tyvärr inte fick fotografera).
Efter det känns vår egen bostad, trots pågående renovering, en smula enkel...
Vi gick på ett mycket lyxigt cafe där alla som kom ut hade slips och kostym. Vi fick sitta utanför för att dricka vår Bicerin 'd Cavour, en speciell kaffedrink med den goda chokladen och vispgrädde. Dyr (5:15 euro) men enormt god.
Tillbaka i Alba hade det slutat regna och vi strövade på stan i, till en början, fåfängt sökande efter lämplig restaurant for kvällsmat. Vi slog följe med Tina och Marit som var i samma predikament. Till slut råkade vi se något i en liten gränd och hamnade på den lilla restaurangen Conterosso pa Via Belli (alltså restaruang Röda Greven på Vackra gatan).
VILKEN PÄRLA! Jag har nog aldrig ätit så gott på en sån omsorgsfullt och vackert inredd restaurang, med personal som till 100 % verkade vinnlägga sig om att ge oss den perfekta måltiden. Se bara på faten!
Vi åt rätter som vi knappt begrep vad dom betydde, annat att vi för ett tillägg på 8 Euro fick några flingor av äkta vit tryffel strödda över pastan.
Men gott var det, och smaken försämrades inte av en 350-kronors-flaska av det berömda Barolovinet (som vi provsmakade i går på vingården). Och efter det en dessert som jag heller aldrig sett maken till - jordgubbar i mascarponekräm, i en korg av smält socker.
Om det var dyrt? Nja... knappt 400 kr per person. Värt varenda krona! Detta var en matupplevelse som återställt och avsevärt höjt vårt förtroende för vad italienarna verkligen kan när det gäller mat och hur den ska serveras. Jag har aldrig varit på en restaurang som denna! Fantastisk! Och pricken över i var vårt trevliga sällskap.
Och i vårt hotellrums badrum finns en liten förstorande del i spegeln, som chockar en svårt om man råkar titta i den det första man gör på morgonen.
Tänk er själva om man inte är beredd på detta... Och på den här bilden är det ändå kväll.
I morgon åker vi till kusten igen, för att utforska östra delen av Ligurien. På fredag blir det Cinque Terres och på lördag akvariet i Genua.
Om nästa hotell medger det ska jag försöka skriva en gång till under resan.
En innehållsrik utgångspunkt i San Remo
Så är vi, ganska hux flux, i Italien, i nordvästra hörnet i landskapet Ligurien, staden San Remo. Där bor vi granne med kasinot. Vi var in där, men det kostade 75 kr bara att gå in och titta, så det blev i stort sett en helomvändning i porten. Jag har ju Las Vegas som backup...
Hursomhelst, resan påbörjades med tåg hemifran kl 9 i går morse. Flyg fran Arlanda till Nice på eftermiddagen, ankomst till Nice framåt sju pa kvällen. Jag som aldrig varit i Frankrike! Tittade ut genom flygplatsdörren och tog några bilder i alla fall. Jag har varit i Frankrike!
Sen Temaresors buss till hotellet i San Remo. Det blev en ganska lång dag, så det var bara att lägga sig. Guiden hotade med att köra upp oss halv sju nästa morgon.
Hotet verkställdes. Det var ett bra hotell, och den tidiga frukosten till trots var den flera snäpp över kontinental-typen, med riklig buffe och mycket att välja på.
Dagen inleddes med en stadspromenad förbi kasinot och ryska kyrkan. Allt lutar i den här delen av Italien, backar upp och ner vart man ser. Alperna går ner till vattnet. Motorvägen från Nice till San Remo går omväxlande i tunnlar och på skyhöga broar. Otroliga panoraman svischar förbi! Det var mörkt nar vi åkte där i går kväll, men vi såg t ex hela furstendömet Monaco, oerhört upplyst, nästan i fågelperspektiv från bergsbranten.
I alla fall, dagens aktiviteter i San Remo fortsatte med ett besök i Alfred Nobels hus, som är pampigt med en park ner mot havet.
Huset är normalt inte öppet for allmänheten, men vi fick gå in pa en specialbeställd visning. Intressant med en utställning om allt vad vännen Alfred haft för sig. Inte bara dynamit, visade det sig. Han hade 85 patent. Tyvärr var alla texter på italienska. Men det var mycket bilder, och små miljöer från hans laboratorium. Verkade livsfarligt.
Hans grannar lär ha sålt sitt hus och flyttat av rädsla for explosioner. Man kan möjligen förstå det...
Bussen tog oss så på en mindre väg inåt landet i en dalgång till Isolabona, där vi hälsade på hos ett litet familjeföretag och fick provsmaka deras produkter: Oliver, pesto, ett antal viner, chokladgodis med vinsmak (!), en rad honungssorter.
Trevligt och gott, och en mycket omsorgsfullt inredd butik. Få se om den vackra limoncelloflaskan vi köpte klarar hemtransporten (det gjorde den! Förf:s anm 070507).
På väg tillbaka stannade vi i medeltidsstaden Dolceaqua, som mycket riktigt hade rejält gamla hus, med på många ställen smala och till och med överbyggda gränder mellan dem, så det blev som tunnlar. Bågbron är berömd och lär ha inspirerat målaren Monet.
Sista besöket for dagen var i Hanburys botaniska trädgård, som ligger ett par tre kilometer från franska gränsen och sluttar brant ner mot havet. Dar finns ca 6000 växtarter. Jag ska inte räkna upp alla, men det var en fascinerande upplevelse att vandra omkring omgiven av idel tropiska och i de flesta fall okända vaxter. Oerhört vackert!
Den lilla kustvägen vi åkte bjöd på sagolika utsikter på många ställen. Trakten är mestadels bebyggd med ibland oerhört lyxiga villor, och däremellan stora växthus för blomsterodlingar, som är traktens specialitet. Blommorna till Nobelfesten kommer ju från San Remo.
På kvällen blev det en liten promenad i San Remo på jakt efter en restaurang. Efter det besök på en glassbar. Det verkar vara full fart på en sån här resa, med mycket aktiviteter och åtföljande intryck. I morgon ska vi upp över alperna till Piemonte och prova några av Italiens bästa viner. Det låter lovande. Men det är väckning halv sju igen, så det är väl bäst att komma i säng snart. Medelåldern är rätt hög på ressällskapet - Eva och jag tillhör dom yngre - så det är inget hålligång på kvällarna. Desto mer på dagarna... Riktigt skönt faktiskt!
Vädret har haft en behaglig temperatur på drygt 20 grader, men inåt landet regnade det lite i dag. Men det gick bra ändå.
Godnatt! Ska återkomma under resans gång om jag kommer åt.
Peter
Hursomhelst, resan påbörjades med tåg hemifran kl 9 i går morse. Flyg fran Arlanda till Nice på eftermiddagen, ankomst till Nice framåt sju pa kvällen. Jag som aldrig varit i Frankrike! Tittade ut genom flygplatsdörren och tog några bilder i alla fall. Jag har varit i Frankrike!
Sen Temaresors buss till hotellet i San Remo. Det blev en ganska lång dag, så det var bara att lägga sig. Guiden hotade med att köra upp oss halv sju nästa morgon.
Hotet verkställdes. Det var ett bra hotell, och den tidiga frukosten till trots var den flera snäpp över kontinental-typen, med riklig buffe och mycket att välja på.
Dagen inleddes med en stadspromenad förbi kasinot och ryska kyrkan. Allt lutar i den här delen av Italien, backar upp och ner vart man ser. Alperna går ner till vattnet. Motorvägen från Nice till San Remo går omväxlande i tunnlar och på skyhöga broar. Otroliga panoraman svischar förbi! Det var mörkt nar vi åkte där i går kväll, men vi såg t ex hela furstendömet Monaco, oerhört upplyst, nästan i fågelperspektiv från bergsbranten.
I alla fall, dagens aktiviteter i San Remo fortsatte med ett besök i Alfred Nobels hus, som är pampigt med en park ner mot havet.
Huset är normalt inte öppet for allmänheten, men vi fick gå in pa en specialbeställd visning. Intressant med en utställning om allt vad vännen Alfred haft för sig. Inte bara dynamit, visade det sig. Han hade 85 patent. Tyvärr var alla texter på italienska. Men det var mycket bilder, och små miljöer från hans laboratorium. Verkade livsfarligt.
Hans grannar lär ha sålt sitt hus och flyttat av rädsla for explosioner. Man kan möjligen förstå det...
Bussen tog oss så på en mindre väg inåt landet i en dalgång till Isolabona, där vi hälsade på hos ett litet familjeföretag och fick provsmaka deras produkter: Oliver, pesto, ett antal viner, chokladgodis med vinsmak (!), en rad honungssorter.
Trevligt och gott, och en mycket omsorgsfullt inredd butik. Få se om den vackra limoncelloflaskan vi köpte klarar hemtransporten (det gjorde den! Förf:s anm 070507).
På väg tillbaka stannade vi i medeltidsstaden Dolceaqua, som mycket riktigt hade rejält gamla hus, med på många ställen smala och till och med överbyggda gränder mellan dem, så det blev som tunnlar. Bågbron är berömd och lär ha inspirerat målaren Monet.
 |  |
Den lilla kustvägen vi åkte bjöd på sagolika utsikter på många ställen. Trakten är mestadels bebyggd med ibland oerhört lyxiga villor, och däremellan stora växthus för blomsterodlingar, som är traktens specialitet. Blommorna till Nobelfesten kommer ju från San Remo.
På kvällen blev det en liten promenad i San Remo på jakt efter en restaurang. Efter det besök på en glassbar. Det verkar vara full fart på en sån här resa, med mycket aktiviteter och åtföljande intryck. I morgon ska vi upp över alperna till Piemonte och prova några av Italiens bästa viner. Det låter lovande. Men det är väckning halv sju igen, så det är väl bäst att komma i säng snart. Medelåldern är rätt hög på ressällskapet - Eva och jag tillhör dom yngre - så det är inget hålligång på kvällarna. Desto mer på dagarna... Riktigt skönt faktiskt!
Vädret har haft en behaglig temperatur på drygt 20 grader, men inåt landet regnade det lite i dag. Men det gick bra ändå.
Godnatt! Ska återkomma under resans gång om jag kommer åt.
Peter
