Peters funderingar

Upp fem var det. Lite före till och med, för att försöka hinna få frukost trots den omständliga restaurangen. Sen buss ett par mil utanför Las Vegas, till ett litet flygfält med en firma som tydligen flyger turister i Grand Canyon-området.

Vi fick väga oss vid incheckningen, och fast planet rymmer 19 personer fick bara 17 åka med. Undrar vad det beror på. De två som blev över fick använda plan 2, som lyfte några minuter efter vårt.

Vi flög österut på en trevlig höjd av ca 1000 m, vilket gör att man både har överblick och ser detaljer. Strax passerade vi den berömda Hooverdammen, som byggdes på 1930-talet och då var världens största.


Planet var trångt men hade stora fönster, så man såg neråt väldigt bra. Jag satt längst fram, alldeles bakom piloterna.


Och nej, propellern har inte stannat. I starkt ljus blilr kamerans slutartid väldigt kort.

Efter landningen på ett litet flygfält på högplatån bredvid Grand Canyon, forslades vi med buss till en IMax-biograf och fick se filmen om Grand Canyon. IMax är vad de har på Cosmonova i Stockholm, alltså en jättelik filmduk som täcker hela synfältet. Den här var inte lika stor som Cosmonovas, men räckte mer än väl. Jag har sett filmen förut, och fick ägna stor energi åt att bekämpa en fruktansvärd rethosta som satte igång under filmen. Förstås - när annars?

Så kom vi till den första av två utsiktspunkter. Det är hiskerligt stort! Och djupt... Jag vågade förstås inte gå för nära branterna, men det räckte bra ändå.


Här cirklade två kondorer (tror vi!) och jag lyckades fånga dem med mitt goda teleobjektiv.


Vi for till en annan berömd utsiktspunkt, där man fick gå några minuter från bussen. Men här var det behagligt varmt, ca 25 grader. 


Trots att man inte lyckats köpa det öl man törstade efter är minerna glada. Och nya scenerier bredde ut sig.




Naturligtvis var en timme vid varje utsiktspunkt alldeles för kort tid. Området är svårfotograferat, alltså nästan omöjligt att fånga storslagenheten på bild. Och ljuset har stor betydelse och kan förändra landskapet helt. Jag köpte en bunt vykort som visar detta.

Flygturen tillbaka blev bitvis ordentligt skumpig eftersom solen värmt igång termiken. Några av spypåsarna kom faktiskt till användning.

Och i Las Vegas stod det vid hotellet att lufttemperaturen är 44 grader...  Jag har satt mig i ett luftkonditionerat rum och skrivit det här. Nu ska jag vila lite, och sen hänga på resten av gänget för middag. Jag är handikappad av att ibland inte kunna prata - rösten sviker helt och det blir bara kraxande eller matta väsningar. Så jag får mest sitta tyst och se glad ut så gott det går. I morgon ska det shoppas, är det tänkt. VI har bara inplanerat middag och en till liten konsert på kvällen. Och sovmorgon blir det!