Peters funderingar

Nu är vår lilla familj spridd över tre världsdelar, och jag är längre hemifrån än jag någonsin varit. Drygt 1000 mil, tror jag.

Det blev en lång resdag i går. Upp 3 på morgonen, hämtade Anders och Johannes i Borlänge kl 4. Buss från Ludvika kl 5.  På Arlanda förevisade Fredrik stolt sitt dollarinnehav.


SAS-planet lyfte från Arlanda 10:25. Flygningen till Chicago tog 8,5 timmar, men det gick bättre än jag trott tack var en del aktiviteter, som trerätters lunch, videoskärm i stolsryggen framför, och en del enkäter och liknande med arbetskompisarna.


I Chicago var det tur vi hade tid på oss till nästa plan. Det är inte enkelt att komma som utlänning till USA. Först inresekontroll med långa köer. Varje person ska lämna fingeravtryck och fotograferas, och frågas varför man kommer till USA. Har man inget bra skäl blir man förmodligen inte insläppt.

Efter det fick vi hämta ut vårt incheckade bagage, ta det genom tullen, och lämna in det igen. Mattias P åkte in på noggrann genomgåäng och utfrågning, eftersom dom tyckte han hade för stor väska för att resa ensam.

Som kronan på verket ny säkerhetskontroll. Av igen med bälte, klocka, plånbok, telefon och t o m skor. Alltihopa tog två timmar, inklusive köande. Flyget från Chicago till Las Vegas var trist. Usel service, ingen mat ens att köpa ombord (vi var rejält hungriga), och den biten tog tre och en halv timme. Vi landade halv tre på natten svensk tid, och då hade jag nästan varit igång ett dygn. Mycket sova på flyget blev det inte.

I Las Vegas klev vi av i 36-gradig värme (på morgonen hade jag skrapat is från bilrutan hemma) och Fredrik började genast försöka göra något av sin dollarkassa.


 Vi fick hyrbussskjuts till Ceasars Palace. Där tog det en bra stund att checka in hela vårt sällskap på 18 personer. Dusch och samling för en suveränt god middag på Neros. Oxfilen satt bra, men nog höll man på att somna några gånger. Det var ju egentligen frukosttid...

På torsdag morgon gick jag ner till frukostrestaurangen Augustus strax efter nio för att hinna äta frukost till en samling vi skulle ha klockan tio. Det visade inte alls vara den lyxiga frukostbuffe jag hade väntat mig, utan fullt restaurangpådrag med väntan vid ingången på ledigt bord, sen placering av hovmästare, menyer och beställning.

Fyra till av oss Loxisar kom samtidigt, vilket var bra. Menyn innehåll mest ägg, korv, bacon, pannkaka och annat som amerikaner tycks anse utgöra frukost. Jag beställde ett fat rökt lax med tomat och gurka. Sen tog det lång tid innan vi fick in maten, och klockan hann bli strax före tio. Så vi kom försent till mötet, och alla andra hade suttit och väntat på oss. Inte så kul.

Hursomhelst, sen var eftermiddagen ledig, och jag gick ut i värmen och tog lite bilder på Ceasars Palace, som är ett mycket stort komplex av byggnader med tema romartiden. Mycket tjusigt, men ibland balanserar man nära gränsen till smaklöshet när marmorstatyerna blandas med blinkande ljus och spelautomater.




Receptionen är väldigt stilig, men sen tar spelhallarna vid, uppblandade med restauranger.



I anslutning till Ceasars Palace finns ett gigantiskt shoppingcenter som heter Forum, där det bara verkar finnas lyxiga affärer där man strövar fram under en konstgjord kvällshimmel. Riktigt stämningsfullt, faktiskt.
 


Fullt med romarstatyer även här.

"Poolen" på Caesars Palace är ett helt område som förutom plaskdammar även vimlar av skulpturer. Och en och annan som vågar ligga i den bokstavligt stekheta solen.


Här hittade jag större delen av gänget från jobbet som gjorde just detta. Dvs utsatte sig för sol och i någon mån bad. Såg skönt ut, men jag har ju feber och hosta, så jag hoppas det blir fler chanser.


På kvällen åt vi en fin kinamiddag på restaurang Fin (jo, den heter så!!) i det intilliggande hotellet Mirage. Där fanns också en av magikern Roys (han med Siegfrid) vita tigrar.


På Mirage såg vi sedan showen Love med Beatlesmusik. Här är ingången.


Tyvärr fick man förstås inte fotografera. Det här är utan tvekan det bästa jag någonsin sett! Vilken upplevelse!! Förutom det mäktiga i att höra beatleslåtarna med hög volym, var det ett femtiotal dansare och akrobater som fyllde inte bara scenen utan hela luftrummet i den jättelika kupol där vi satt. Det fanns folk överallt! Dom kom in från alla håll, inklusive underifrån och uppifrån, for omkring i fantastiska utstyrslar i ett myller som ibland verkade kaotiskt men som fungerade perfekt hela tiden. Som sagt, helt fantastiskt!!!

Sen var det bara att hoppa i säng fortast möjligt. I morgon ska vi upp fem... Avslutar med en "Las Vegas by night".