Det vete fåglarna
Lite åska blev det på torsdagkvällen, med flammande himmel över vyn av staden från hotellet Bayview Boulevard på William Street.
Fredagen började mulen, men solen kom fram och det blev varmt. Vi checkade ut från hotellet och lagrade bagaget där några timmar. Eva och jag promenerade norrut genom Royal Botanic Garden till operahuset, medan Helena begav sig till Austrian Airways kontor och äntligen lyckades boka om sin returbiljett till hemresa 4 februari. Mot 300 aussiedollar i tillägg, som mamma och pappa snällt betalade, fast det inte är säkert alls att hon verkligen åker hem då. Hon jobbar på att få sitt visum förlängt... Men nu vet i alla fall både vi och hon att hon k a n åka hem då.
Därefter begav sig Helena till en akuttandläkare och fick en visdomstand utdragen, för 300 dollar till, som mamma och pappa också snällt betalade. En australisk dollar är just nu värd ca 5,75 svenska kronor. Tur för en fattig backpacker att vi fanns i närheten en sån dag. Hon har haft ont i kinden några dagar, och det har blivit allt värre, så det var nödvändigt att få det fixat.
Nå. Under promenaden upp till botaniska trädgården hörde vi ivrigt skrikande australiska kråkor (de ser i alla fall ut så). Men här har de långt ifrån kommit i målbrottet, för de låter som ilskna katter eller aningen hesa spädbarn som skriker argt. De ljusa rösterna tar liksom udden av budskapet, som säkert är idel förolämpningar på kråkspråket här.
I botaniska trädgården spatserade en annan fågel, något större än en stare, med gul näbb och gula ben. Fanns ej i vår nyköpta fågelbok.
Rosor känner vi i alla fall igen, där de står med skyskraporna i bakgrunden.
Så glesnade träden och vi såg ett av världens mest berömda turistmål.
Här finns verkligen ett och annat att fotografera, för det finns vatten och broar runtom. Vi var ju inte direkt ensamma heller. Både en silvertärna och 138 japaner i skoluniform poserade villigt.
Här ser man ju Harbour Bridge också. Och fler tärnor. På bron stretar en del sig upp, för en hutlös avgift. Jag skulle inte gå upp där om jag fick massor av betalt för det...
Vid Maquarie Street, vid norra änden av Hyde Park, ligger ett stadshus med bistra symboler för detta land på väggen.
I Hyde park finns också en del saker man inte väntar sig.
T ex en staty som är högre än St Mary's Cathedral. Eller...?
Mittgången kantas av höga träd så man går som i en grön katedral. Riktigt mäktigt.
Där satt för övrigt banderoller om tändning av Christmas Trees i slutet av november. Redan nu stiger temperaturen mot 30 grader, så nån snö lär de inte få att förhöja julstämningen med.
Vi älskar de träd som är översållade med blå blommor och som finns överallt i staden.
Och i parken går ibisar och pickar med sina långa näbbar bland skräp i hopp om godbitar. Ingen reagerar, utom vi, som inte tycker det ser särskilt normalt ut.
På eftermiddagen hämtade vi vårt bagage, fick med viss möda en taxi och for till Metro Apartments vid Sussex Street, där vi ska bo våra sista fem dagar i Australien.
Lägenheten var bra men utsikten mot Darling Harbour lite begränsad eftersom fönstren är åt sidan. Nu fick vi i alla fall tillgång till tvättmaskin. Utsikten ner i den är också lite annan än man väntat sig.
Den ser ut som en övergödd matberedare. Och torktumlaren på väggen ovanför... jag har visst nämnt att mycket här är upp och ner, och det gäller även sagda torktumlare.
Råkade inköparen beställa en modell med knapparna upptill, eller... ? Oavsett hur den var vänd så fungerade den inte, vilket vi upptäckte när vi lyckliga över att äntligen ha fått tvätta stoppade in de fuktiga plaggen. Den snurrade och dånade, men någon värme blev det inte. Vi fick hänga tvätten på tork över natten på ledstängerna upp till loftet i stället.
Det blev åska och regn igen på eftermiddagen, lagom tills Eva och jag skulle gå ut och inhandla förnödenheter till köket. Helena orkade bara ligga på soffan och se på teve. Hon var faktiskt lite darrig efter bedövningen.
Vi stretade i uppförsbacke till Woolworths några kvarter bort, lassade flingor, färdig lasagne och en del annat oundgängligt i allt tyngre kundkorgar (kundvagnar verkar inte ha blivit uppfunna här ännu) för 90 dollar. Här packar kassörskan det man handlar i ett otal små plastkassar, ungefär som fruktpåsarna hemma. Dessa kånkade vi tillbaka till lägenheten med. Det hade i alla fall slutat regna nu. Och lasagnen var god.
Däremot fick jag inte kontakt med det trådlösa nätverk som påstods ska finnas här. Skrev ovanstående i Word på fredagkvällen. Nu är det lördagkväll och jag fick plötsligt igång Internetkopplingen från lägenheten. Teknikens under. Så nu har jag bara kopierat det jag skrev i går hit till bloggen och snyggat till layouten lite.
Nästa inlägg kommer att handla om dagens färjetur till Manly, och hur det var att bada i Stilla Havets bränningar!
