Från Echuca till Sydney
På sina ställen var landskapet så platt att man såg horisonten. Det brukar man bara kunna göra över havet annars. Svårt att fånga på bild från en skumpande buss, men jag försöker ju ta bilder i alla lägen oavsett oddsen.
Nå, i Wagga Wagga intog vi en nygjord baguette på Subway vid stationen, sen klev vi på ett rätt modernt tåg för ytterligare nära sju timmars färd till Sydney. Slätterna övergick allteftersom till kuperad terräng, Eva och Helena (men inte jag) såg vilda kängurur flera gånger, och det började regna. Hela denna dagsetapp var ca 75 mil. En liten bit nere i högra hörnet hade vi åkt, men Australien är stoooort.
Gråvädret fortsatte i dag torsdag, men vi gick ut framåt lunch och det kom bara några stänk. Och det var rätt varmt. Från hotellet på William Street promenerade vi genom Hyde Park. Vissa träd är just nu översållade med blå blommor.
Så småningom kom vi till Darling Harbour, och vyerna vidgade sig vackert.
Vi gick in på akvariet. Genom en stor hajkäft, där en och annan stannade för att låta sig fotograferas.
Det första vi såg därinne var en tank med näbbdjur, som var svåra att fotografera men som gick bra att filma. Söta små ena!
Akvariet var stort och fantastiskt vackert med enorma tankar innehållande alla möjliga vattendjur. Sälarna poserade gärna.
På botten av sältanken (och hajtanken!) fanns glastunnlar där man kunde se aktiviteterna underifrån. Spännande!
Flera timmar senare, och rejält trötta i benen, promenerade vi ut i den ljumma skymningen, runt hamnbukten till en av alla restauranger som finns där.
Vi åt saltimbocka respektive kängurufile, med ett gott rödvin till.
Kvällen fortsatte att vara ljum, och vi promenerade sakta hem till William Street i denna livliga stad .
Och nu är jag ifatt nutid i bloggen! Vi bor på 23:e våningen med fin utsikt över stan, och på natthimlen flammar blixtar just nu. Första dagen i Sydney har gett många intryck. Det verkar lite hetsigare, eller livligare, än Melbourne (eller Mlbrn som innvånarna där själva uttalar det).
I morgon ska vi flytta till en lägenhet på Sussex Street nära Darling Harbour och bo där återstående 5 dygn. Med förhoppningar om Internettillgång även där återkommer jag så snart jag kan!
Hej!
Jag är så imponerad o glad över era upplevelser. Jag har läst o tittat igenom hela din trevliga blogg. Jag önskar Er fortsatta härliga upplevelser. Puss o Kram till Er alla. Monica hälsar förstås
Hej på er alla !
En panoramabild tagen inifrån den vik, där färjeläget ligger, ut mot vattnet, önskas !!! Där kan man äta lite enklare och ta ett glas vitt Jacobs Creek. Att sitta där gör man för att det är så trevligt att titta på folklivet runt den kommunala färjetrafiken. Vill man låta sig exponeras av solen, går man en bit längre ut på kajen mot operahuset. Där kan man nöja sig med att ta en drink, maten blir dyrare ju längre ut på kajen man kommer. Affärerna längs kajen är också dyra turistfällor, men det kostar inget att titta bara. Här hemma i Sverige lunkar allt på som vanligt. Novemberdimman har redan kommit. Härommorgonen när jag skulle hem från jobbet hade jag behövt en GPS, om jag inte hade känt vägen så väl. Den största dramatik på det personliga planet är att man tagit bort mina favoriter i Bridgblandningen,( långa, runda gröna med lakritsfyllning) Nu är skalet också lakrits, tjockt och hårt så det blir inte samma mjuka tuggmotstånd. Kan jag fresta lite med dagens rätt härhemma? Sjömansbiff med en kall öl.. Det har ni inte på era menyer, med kängurufilee.och sånt makabert. Det måste väl ändå vara som att beställa nötkött i Indien. !?
När Lasse och jag var down under, klättrade vi på BRON. Tänker ni göra det måste ni veta innan, att börjar man finns ingen återvändo. Uppför klättrar man på smala järnstegar rakt upp en bra bit. Det är det jobbigaste, väl uppe vid brobågens början, är det inte så jobbigt längre. Men man får en fin utdelning på sin insats. Utsikten och perspektivet är hänförande. Att bada vid Bondibeach är också ett tips. Dit tar man spårvagnen eller taxi. Förutom vattnet finns också möjligheten att äta och dricka gott, naturligtvis. Ni får inte glömma Blue Montain Bästa sättet att ta sig dit är med hyrd bil och en utflycktskorg. Törstig blir man och det är glest mellan "vattenhålen"
Kram ! Annelie
Kul att få kommentarer! Panoramabilder gör sig tyvärr dåligt i den här bloggen, som har så begränsad bildbredd. Och nog var det med viss vånda jag åt kängurukött... Men grisarna och korna därhemma är ju också söta.
Nej! Det blir INGEN broklättring för mig, med min höjdfobi.
