I vår Herres hage
Hagarna här borta är lite annorlunda mot våra svenska. På den femte dagen vaknade vi upp till strålande sol och en sagolik utsikt från Shanes hus över den omgivande nejden.
Han jobbar med data men är månskensbonde med något hundratal körsbärsträd, som just hade blommat över när vi kom.
Nedanför körsbärslunden går hans två hästar i en hage. Hästarna ser normala ut men träden är annorlunda.
Och på baksidan av huset växer några små citrusträd. Praktiskt att kunna gå ut och plocka sig en citron eller grapefrukt.
Efter frukost på te och rostat bröd med Vegemite tog Shane oss med till Healseville Sanctuary, där man samlat alla djur som är typiska för Australien. Det var riktigt roligt, och vi blev där i åtskilliga timmar.
Koalorna var trötta och sov allihopa. Det är väl ansträngande och en aning enformigt att äta eukalyptusblad och bli betittad av turister, och förskolebarn i tyghattar, dagarna i ända.
Australien är ju känt för att hysa merparten av världens farliga djur, och här är ett av de farligaste.
Taipanen är 30 gånger giftigare än en kobra. Hujedanemej, hoppas glaset i buren håller!
Lika farlig är inte denna pyttekrokodil, knappt halvmetern lång. I alla fall inte förrän han blivit större.
Den här ödlan är ca en och en halv meter lång. Mäktig!
Vi såg en uppvisning av rovfåglar, med en buzzard (korp, tror jag) som lärt sig kasta sten på ägg för att knäcka skalet,
en falk som lätt fångade uppslängda godbitar i luften, och en enorm svart örn.
Förutom rovfåglar och pelikaner fanns det förstås massor av andra fåglar i olika färger och modeller. Och alla fågelljud här låter annorlunda än hemma! Ger verkligen en exotisk känsla. Om man sitter på en uteservering hemma kommer gråsparvar och andra småfåglar och försöker snappa åt sig smulor. Här var det ibisar med tre decimeter långa näbbar som vankade omkring och stod för snappandet.
Dagen var som sagt solig och jag hade bett Shane att få låna något att ha på huvudet. Så det gick som det gick.
Kängurur finns också i många varianter. Små heter wallabies. Vid de stora väntade jag en bra stund, innan de verkligen bestämde sig för att hoppa lite så jag kunde filma dessa märkliga djur.
Men man blir trött av att hoppa, det måste ju alla förstå!
På hemvägen åkte vi förbi flera av Yarra Valleys vingårdar, och stannade för provsmakning på en. Ja, man kan segla in, sätta sig vid en disk, och få smakprov serverade av ett antal olika vinsorter. Kostar inget. Men man känner ju förstås att man bör köpa en flaska efteråt. Det är dyrare än i affärerna, dvs väldigt kommersiellt inriktat.
Landskapet här i Yarra Valley är vänligt, stundtals frodigt och mycket vackert. I områdena med vinodlingar påminner det inte så lite om Piemonte i Italien. Skillnaden är att här inte finns några gamla borgar mitt i byarna.
Ett och annat får finns ju i Australien också.
På kvällen bjöd Shane och hans familj på en härlig middag, bestående av plockmat (t ex sausage rolls,, sushi) och mycket annat. Hans syster med familj var också där för att träffa oss fjärran gäster. 
Och till efterrätt - Pavlova med jordgubbar som inte bara var färska utan helt nyplockade hos grannen. I Oktober! Underbart!
Trevligt att få vara hemma hos en australisk familj. Mycket är som hos oss, men en hel del är det inte. Inga badrumsblandare, inga myslampor, inget matbord. Men massor av fönster på hela solsidan (åt norr!) och veranda runt tre sidor av huset.
Gemensamt är att vi alla har lätt för att skratta, och det är det viktigaste!
