Manly
Efter en välbehövlig sovmorgon utan utcheckning men med maklig egen frukost vandrade vi iväg vid lunchtid med siktet inställt på Circular Quay, där en massa stadsfärjor utgår mot olika delar av Sydneys omnejd.
Det var lördag, vädret var fint och många Sydneybor verkade sugna på att komma ut på sjön på ett eller annat sätt. Segelbåtar är inte direkt sällsynta i dessa vatten.
Färjan till Manly tog drygt en halvtimme och bjöd på många vackra vyer runt Port Jackson och North Harbour. Plötsligt visade sig klintar i bästa Gotlandsstil vid North Head, som är yttersta udden vid övre delen av viken in till Sydney.
Vi tog en promenad med utelunch längs den inbjudande gågatan ut till stora badstranden mot öppna havet i nordost.
Sandstranden är säkert bortåt två kilometer lång! Några människor badade, resten hade våtdräkt och surfbrädor. Badandet skedde på en smal remsa längst söderut på stranden, markerad med flaggor och med flera badvakter som blåste i visselpipor och viftade och pekade om man kom utanför flaggområdet.
Jag var väl från början inte så badsugen, men hade badbyxorna med utifall. Helena sa att här byter alla om i n n a n dom går till badstranden. Jag gömde mig på en provisorisk toalett, som var den minst rena jag hittills sett i Australien, och bytte med visst krångel om. Är man vid Söderhavet så...
Vattnet var ca 22 grader (och det är 27 oktober, mina vänner! Har ni badat utomhus idag?). En medbadande i våtdräkt sa huttrande något om "cool today". Helena badade inte. Hon kom till Sydney i februari när det var som varmast och har väl blivit bortskämd.
Hur som helst, det var inga svårigheter att doppa sig, eftersom bränningarna som svallade in ibland var över meterhöga och inte tog nån hänsyn till om man stod och gruvade sig. Vattnet var nästan lika ettersalt som i Medelhavet och sved i ögonen. Men sandbottnen var slät som ett golv, inga maneter eller hajar syntes till, och det var KUL att bada här!
Väl ute i svallet förstod man varför badning fick ske på en mycket begränsad, övervakad remsa av stranden. Dessa vågor var inte särskilt stora men nog var det svårt att stå upprätt i dem. När vågorna drog sig tillbaka var det starka strömmar åt olika håll, och längre ut där vågorna inte bryts kan strömmarna vara så starka att man kan svepas med.
Jag var ju långtifrån ensam i vattnet, även om jag försökt få det att se ut så på förra bilden.
Men som sagt, de allra flesta i vattnet hade surfbrädor och hanterade dem med varierande framgång och skicklighet.
Här hade man kunnat stanna länge till, men efter lite promenerande med Helena i vattenbrynet var det dags att färja tillbaka.
Det blev en fin tur med stadssilhuetten i motljus.
Nu är vi trötta i benen och ömma i fötterna efter mycket promenerande i flera dagar. Helena fick nys om att hennes kompis Alexander (från Arlanda 4 februari) är i Sydney. Så hon gav sig ut i lördagsnatten, följd av förmaningar från mamma och pappa. Hon lär ha gjort detta rätt många gånger tidigare som vi inte vet om... Megan (se tisdagen) messade också att hon just kommit till Sydney, och kanske ansluter.
Eva och jag la oss på sängen och vilade, och fick nån kommentar om "fartiga föräldrar" av Helena när hon kyttade mellan badrum och ryggsäck för att styla sig inför en lördagkväll i Sydney. Men uppmuntrad av fungerande Intenetkoppling lägger jag ut detta nu, och är därmed ifatt nutid i bloggen. Igen!
Helena och jag har bokat en halvdags valsafari i morgon. Min käre bror sa att han inte visste att det är val i Australien snart. Men det är det ju faktiskt!
Avslutningsvis för denna gång utsikten från vår lägenhets balkong i skymningen. Man får dock luta sig över räcket för att se den här vyn.
