Med bil och båt
Dag 2 i fjärran Australien var kyligare och blåsigare men fortfarande solig. Med spänd förväntan gick vi ner i foajen och inväntade vår vän Shane. Han var i Sverige ett knappt år 1984-85 och jobbade som praktikant på ABB, och vi lärde känna den trevlige unge mannen väl. Vi har inte träffat honom sen dess.
22 år senare kom han nu in genom hotelldörrarna, i en något mognare version (samma gäller väl oss...) och det blev ett kärt återseende! Han hade sin mamma med sig, en pigg dam på 80+, som skickade en fin klänning till vår ettåriga Helena.
Shane tog oss med på en trevlig tur ner längs östra sidan av Port Phillip Bay, den stora bukt som ligger söder om Melbourne. Det var bortåt 10 mil ner till udden, där vi stannade och intog förfriskningar bestående av iskall öl och riktigt goda fish and chips. Flera fisksorter, bl a haj! Delikat. Dett gjorde vi på Portsea hotel med magnifik havsutsikt.
Sen ombord på katamaranfärjan från Sorrento (man märker stort italienskt inflytande i Australien! Här är det land utanför Italien där det bor flest italienare) till Queenscliff, alltså över buktens smala öppning.
Det blåste som sagt rejält, trots lä av udden, så det var svårt att stå stadigt ute på däck. Och det gungade lite... Överfarten tog 45 minuter och under sista delen börjad folk ropa och peka ner i vattnet. Där simmade en liten flock delfiner! Vilken fantastisk upplevelser att se sådana i full frihet, lekfullt simmande och hoppande längs färjan!!!
Färden tillbaka upp längs västra sidan av bukten präglades av att vi hade en tid att passa. Kl 18 skulle Helena på sitt tredje träningspass inför jobbet som mottagare av satsade pengar på kommande stora hästkapplöpningar. Det fick hon inte missa. Shane försökte läsa kartan (Melbourne är stort!!!) vid varje trafikljus för att snabbast hitta till Abbot Road dit Helena skulle. Det gick bra, med en kvarts marginal.
Och vi återkom till centrum i skymningen efter en innehållsrik och trevlig dag. Vi kommer att träffa Shane mycket mera, för på torsdag ska vi flytta hem till honom och han pratar redan om ett party där vänner och släkt kommer för att träffa oss exotiska nordbor.
22 år senare kom han nu in genom hotelldörrarna, i en något mognare version (samma gäller väl oss...) och det blev ett kärt återseende! Han hade sin mamma med sig, en pigg dam på 80+, som skickade en fin klänning till vår ettåriga Helena.
Shane tog oss med på en trevlig tur ner längs östra sidan av Port Phillip Bay, den stora bukt som ligger söder om Melbourne. Det var bortåt 10 mil ner till udden, där vi stannade och intog förfriskningar bestående av iskall öl och riktigt goda fish and chips. Flera fisksorter, bl a haj! Delikat. Dett gjorde vi på Portsea hotel med magnifik havsutsikt.
Sen ombord på katamaranfärjan från Sorrento (man märker stort italienskt inflytande i Australien! Här är det land utanför Italien där det bor flest italienare) till Queenscliff, alltså över buktens smala öppning.
Det blåste som sagt rejält, trots lä av udden, så det var svårt att stå stadigt ute på däck. Och det gungade lite... Överfarten tog 45 minuter och under sista delen börjad folk ropa och peka ner i vattnet. Där simmade en liten flock delfiner! Vilken fantastisk upplevelser att se sådana i full frihet, lekfullt simmande och hoppande längs färjan!!!
Färden tillbaka upp längs västra sidan av bukten präglades av att vi hade en tid att passa. Kl 18 skulle Helena på sitt tredje träningspass inför jobbet som mottagare av satsade pengar på kommande stora hästkapplöpningar. Det fick hon inte missa. Shane försökte läsa kartan (Melbourne är stort!!!) vid varje trafikljus för att snabbast hitta till Abbot Road dit Helena skulle. Det gick bra, med en kvarts marginal.
Och vi återkom till centrum i skymningen efter en innehållsrik och trevlig dag. Vi kommer att träffa Shane mycket mera, för på torsdag ska vi flytta hem till honom och han pratar redan om ett party där vänner och släkt kommer för att träffa oss exotiska nordbor.
Kommentarer
Trackback
