I väntsalen
Om tåget hemifrån är mer än en minut försenat till Borlänge missar jag anslutningen till Ludvika. Så var det i morse. Jag klev av och såg bakändan på Ludvikatåget rulla iväg söderut. Alltid lika kul.
Då går jag till väntsalen. Där finns som alltid ett sortiment av människotyper. Stamkunder är några så kallade A-lagare. Dom flesta är äldre män. En äldre kvinna och någon yngre man har jag sett. På morgonen är dom - liksom vi andra - oftast stillsamma och tystlåtna, sitter och tittar framför sig, halvdåsar. Men till skillnad från övriga ska dom ingenstans. Dom väntar kanske på bättre tider. Någon är lite rastlös och går en runda, tar en rök, kommer sen tillbaks och sätter sig.
Sen finns det några tjejer med en nyköpt kaffemugg. Kanske hanns ingen frukost med hemma. Alla unga tjejer messar jämt om dom är ensamma. Alla ungdomar har alltid musikproppar i öronen. En eller annan invandrare. Dom pratar oftast i sin mobil. Någon affärsresenär som läser Metro. Några personer som jobbar i närheten kommer in på fiket och köper en lunchsallad, försvinner sen hastigt igen.
Dom flesta resenärer försvinner ner till Stockholmståget kvart i åtta. Vi övriga väntar fem minuter till på att tåget förbi Ludvika mot Mjölby ska komma in.
Telia har gjort något dumt med sin fina surfzon på stationen, plötsligt går det inte att logga in. Det har fungerat i flera veckor. Irriterande. Bara tanken på att ringa deras support gör mig trött. Jag får väl jobba vidare med min dator ouppkopplad. Jag behöver jobba en timme på resan åt varje håll för att få ihop mina åtta dagliga. Som tur är kan jag göra rätt mycket av mitt jobb utan datorn uppkopplad.
Så går jag ner på perrongen till min nästa tåganslutning. En A-lagare gör till min överraskning detsamma. Kanske är han ingen A-lagare. Man är snabb att kategorisera människor.
Mitt oflyt fortsätter. Eftersom jag missade tidiga tåget går jag till Loxodonta, som ligger nära stationen, för att spara tid. Jag har mycket att göra. Men där funkar inte Internet. Efter en timmes krångel ger jag upp och traskar iväg på kvartspromenaden till min andra arbetsplats på ABB. Där funkar nätverk och allting. Jag brottas med en tekniskt svår nöt, att i min programmering simulera tangenttryckningar. Försöker plocka bitar ur exempel jag hittar på nätet, kan ju inget om Windows API-programmering.
Hemma på kvällen får jag till slut ihop pusselbitarna och den knepiga nöten är knäckt. Jag har haft den som surdeg sen före jul. (Nöt som surdeg...? Tjaa...)
Trots en jobbmässigt motig start på dagen slutade den bra!
Då går jag till väntsalen. Där finns som alltid ett sortiment av människotyper. Stamkunder är några så kallade A-lagare. Dom flesta är äldre män. En äldre kvinna och någon yngre man har jag sett. På morgonen är dom - liksom vi andra - oftast stillsamma och tystlåtna, sitter och tittar framför sig, halvdåsar. Men till skillnad från övriga ska dom ingenstans. Dom väntar kanske på bättre tider. Någon är lite rastlös och går en runda, tar en rök, kommer sen tillbaks och sätter sig.
Sen finns det några tjejer med en nyköpt kaffemugg. Kanske hanns ingen frukost med hemma. Alla unga tjejer messar jämt om dom är ensamma. Alla ungdomar har alltid musikproppar i öronen. En eller annan invandrare. Dom pratar oftast i sin mobil. Någon affärsresenär som läser Metro. Några personer som jobbar i närheten kommer in på fiket och köper en lunchsallad, försvinner sen hastigt igen.
Dom flesta resenärer försvinner ner till Stockholmståget kvart i åtta. Vi övriga väntar fem minuter till på att tåget förbi Ludvika mot Mjölby ska komma in.
Telia har gjort något dumt med sin fina surfzon på stationen, plötsligt går det inte att logga in. Det har fungerat i flera veckor. Irriterande. Bara tanken på att ringa deras support gör mig trött. Jag får väl jobba vidare med min dator ouppkopplad. Jag behöver jobba en timme på resan åt varje håll för att få ihop mina åtta dagliga. Som tur är kan jag göra rätt mycket av mitt jobb utan datorn uppkopplad.
Så går jag ner på perrongen till min nästa tåganslutning. En A-lagare gör till min överraskning detsamma. Kanske är han ingen A-lagare. Man är snabb att kategorisera människor.
Mitt oflyt fortsätter. Eftersom jag missade tidiga tåget går jag till Loxodonta, som ligger nära stationen, för att spara tid. Jag har mycket att göra. Men där funkar inte Internet. Efter en timmes krångel ger jag upp och traskar iväg på kvartspromenaden till min andra arbetsplats på ABB. Där funkar nätverk och allting. Jag brottas med en tekniskt svår nöt, att i min programmering simulera tangenttryckningar. Försöker plocka bitar ur exempel jag hittar på nätet, kan ju inget om Windows API-programmering.
Hemma på kvällen får jag till slut ihop pusselbitarna och den knepiga nöten är knäckt. Jag har haft den som surdeg sen före jul. (Nöt som surdeg...? Tjaa...)
Trots en jobbmässigt motig start på dagen slutade den bra!
Kommentarer
Trackback
