En fin avslutning
Sista dagen på Gotland åkte vi på loppis i Anga, och sen till Dunbodi i Dalhem. Det är en restaurerad gammal lanthandel från 1900-talets början, där en eldskäl restaurerat den ursprungliga inredningen och behållit gamla skyltar och förpackningar.
Därefter backade vi ytterligare många hundra år i tiden och tittade på kyrkoruinen i Bara. En plats som är samtidigt fridfull och spännande.
Sen hade vi turen att passera något vi alltid hoppas få se - ett fält med blomande vallmo. Tjusigt.
Lunch åt vi på campingrestaurangen vid Åminne, den fina badstrand där vi hyrde en stuga för nio år sen. Efter lunchen for vi några kilometer söderut mot Gothemshammar, där jag försökte mig på en stunds avkoppling i skuggan på klapperstensstanden. Även idag var vädret varmt och rätt soligt.
Så mycket sova blev det inte. Strandflugor satte sig då och då på något oskyddat ställe och kittlades.
På kvällen besökte vi ett musikevenemang i Västerhejde kyrka. Anspråkslöst och trevligt. Vi vågade oss till sist in i Visby - som inte var fullt så gyttrigt av medeltidsmarknadsdeltagare som vi befarat - och tog oss en enkel hamburgare och pizza. Rätt nöjda med dagen parkerade vi i incheckningskön till färjan vid niotiden.
Tre timmar senare kunde vi köra på färjan, hasta upp till hytten och försöka hinna sova en stund. Det blev drygt en timme för min del innan väckningen skrällde i högtalarna vid halv fyra på morgonen.
I Rosenhill mellan Nynäshamn och Södertälje finns ett långtradarfik som har gott kaffe och utmärkta mackor. Dom öppnar halv sex på morgonen. Vi anlände dit kvart i fem och slumrade i bilen en stund.
Två rejäla muggar kaffe, två mackor, och en bulle senare begav vi oss mot Dalarna. Den här gången gick det riktigt bra att hålla sig vaken, trots en hel del ackumulerad sömnbrist (efter tidiga morgnar vid Folhammar), men hjälpt på traven av kontinuerlig tillförsel av Coca-cola och choklad.
Vi kom hem halv tio på förmiddagen. Nu, på eftermiddagen, har tröttheten kommit ifatt och jag får nog ta en lur om jag ska orka se Montalbano i kväll. Denna italienska deckare tycker jag är av samma klass som brittiska deckare och skyhögt över amerikanska. Dessutom är det roligt med språket, som jag försöker lära mig lite. "Kom in" heter "avanti", har jag förstått. Det säger dom hela tiden.
Det här har varit en av våra bästa Gotlandsveckor någonsin!
Därefter backade vi ytterligare många hundra år i tiden och tittade på kyrkoruinen i Bara. En plats som är samtidigt fridfull och spännande.
Sen hade vi turen att passera något vi alltid hoppas få se - ett fält med blomande vallmo. Tjusigt.
Lunch åt vi på campingrestaurangen vid Åminne, den fina badstrand där vi hyrde en stuga för nio år sen. Efter lunchen for vi några kilometer söderut mot Gothemshammar, där jag försökte mig på en stunds avkoppling i skuggan på klapperstensstanden. Även idag var vädret varmt och rätt soligt.
Så mycket sova blev det inte. Strandflugor satte sig då och då på något oskyddat ställe och kittlades.
På kvällen besökte vi ett musikevenemang i Västerhejde kyrka. Anspråkslöst och trevligt. Vi vågade oss till sist in i Visby - som inte var fullt så gyttrigt av medeltidsmarknadsdeltagare som vi befarat - och tog oss en enkel hamburgare och pizza. Rätt nöjda med dagen parkerade vi i incheckningskön till färjan vid niotiden.
Tre timmar senare kunde vi köra på färjan, hasta upp till hytten och försöka hinna sova en stund. Det blev drygt en timme för min del innan väckningen skrällde i högtalarna vid halv fyra på morgonen.
I Rosenhill mellan Nynäshamn och Södertälje finns ett långtradarfik som har gott kaffe och utmärkta mackor. Dom öppnar halv sex på morgonen. Vi anlände dit kvart i fem och slumrade i bilen en stund.
Två rejäla muggar kaffe, två mackor, och en bulle senare begav vi oss mot Dalarna. Den här gången gick det riktigt bra att hålla sig vaken, trots en hel del ackumulerad sömnbrist (efter tidiga morgnar vid Folhammar), men hjälpt på traven av kontinuerlig tillförsel av Coca-cola och choklad.
Vi kom hem halv tio på förmiddagen. Nu, på eftermiddagen, har tröttheten kommit ifatt och jag får nog ta en lur om jag ska orka se Montalbano i kväll. Denna italienska deckare tycker jag är av samma klass som brittiska deckare och skyhögt över amerikanska. Dessutom är det roligt med språket, som jag försöker lära mig lite. "Kom in" heter "avanti", har jag förstått. Det säger dom hela tiden.
Det här har varit en av våra bästa Gotlandsveckor någonsin!
Kommentarer
Trackback
