Ett år har gått
Men vi har ju faktiskt träffat henne, på plats down under, i oktober. På vårt livs resa, antagligen. Det var en upplevelse! Och det finns ju lite i bloggen om det. Nu några månader efteråt känns det avlägset och lite overkligt att vi har varit där, men samtidigt är det väldigt konkret eftersom jag sedan före jul håller på att klippa mig igenom 4,5 timmar videofilm från resan. Den får bli max 2 timmar för att bli uthärdlig att titta på och dessutom rymmas på en DVD. Just nu håller jag på med valsafarin och är på 1:45 i längd, så det ska nog gå bra. Från den sjöturen finns det många skakiga bilder på ett tomt hav att klippa bort. Kvar blir några lika skakiga scener på knölvalens puckel, och några enstaka på stjärtfenan just innan den dyker. Trots det tror jag det hela blir bra.
Det blev ju nästan mer resande för min del förra året än under hela mitt liv tidigare. Ligurien, Las Vegas, Östersund (!) och Australien. Inte i upplevelserangordning utan i kronologisk. Men alla turerna innhöll saker som man kommer att minnas. Och inga missöden, bara trevligheter
I år blir det inte lika mycket åkande. Jag ska till Prag med jobbet i början av maj, och i höst kanske vi ska fira Jannes och Pias jämna födelsedagar i Grekland. Men det är bara lösa planer än så länge. Nu gäller det att hålla sig frisk och glad och fortsätta göra roliga saker bara.
Mycket prat, så nu lite bilder. Vintern fortsätter att vara konstig. Stora delar av januari har känts som tidig vår (när solen skinit) eller kylig sommar (när det varit mulet). Agge är inte förtjust i någondera, och när han är vaken klänger han med oss. Särskilt när vi äter. Tur att han sover för det mesta.
Jag försöker förklara för honom att vi så sakta är på väg mot vår, men han verkar ha dåligt tålamod. Katter och tonåringar har visst inget sådant nuförtiden.
Jag gick i alla fall en runda på skogsvägen en fin dag.
På trädkvistarna satt det iskristaller som var tacksamma att försöka fota i motljus.
En eftermiddag när solen gått ner upptäckte jag praktfulla pärlemormoln.
Såna moln är sällsynta och består av iskristaller på 2 - 3 mils höjd. Därför lyser de av solljus långt efter solnedgången.
Praktfullt!
I går drog ett oväder in över södra Sverige. Här blev det inte så farligt, men sydvind och ca 1 dm blötsnö murade igen verandaingången, så det blev en timmes skottning.
Och sent i går kväll tittade jag ut från klädskåpet (verandan) och det såg väldigt "narnigt" ut.
Det är skönt att inte ha lika stora renoveringar framför oss i år. Golvet i datorrummet behöver göras om, förstås, och ett pannbyte närmar sig obevekligt. Men ändå. Hade tänkt vara lite duktigare i trädgården i stället. Den behöver renoveras!
Men det är ett tag dit. Först ska Australienfilmen bli klar. Sen finns det en del annat att plocka med, både i och utanför datorn. Om jag inte lägger mig på soffan med en god bok i stället. Det känns ofta mycket mer lockande.
Nu ska jag i alla fall sätta upp en lampa i korridoren. Det får väl bli dagens projekt. Sen kanske titta på en film (det är kul med stor teve och bioljud!).
Helena uppdaterade (äntligen) sin blogg i går och där finns bilder på koalaungen hon och Rory hittade på en väg nära Great Ocean Road. Har någon någonsin sett något sötare?
Ha det, som en del säger!
Peter
