Heldag i storstad
Att göra Rom på en dag kräver sin man. Och kvinna. Vi är bra trötta i benen nu, efter 12 timmar på stan.
På morgonen hördes käcka tutanden nerifrån gränden utanför hotellet, och vi fick ett levande bevis på den parkeringsanarki som råder i italienska huvudstaden.
Efter en kontinental hotellfrukost som höll mer än den lovade tog vi oss via en stadsbuss tillbaka till centralstationen Roma Termini, inhandlade tågbiljetter till i morgon och ett endagskort för turistrundtur.
Denna skedde i en dubbeldäckare utan tak, vilket passade utmärkt i det strålande sommarvädret, helt av god svensk klass med ca 24 grader på eftermiddagen.
Bussen tog oss först till Colosseum, där vi hakade på en guide som tog oss förbi köerna på en vandring i detta märkliga och mäktiga monument från svunna tider.
Mycket sevärt. En eller annan övervintrad legionär kunde ses vandra omkring utanför till turisternas förtjusning. Och när jag videofilmade med stativ kom en annan turist fram och frågade vad det kostade att få ett kort taget. Roligt att man ser professionell ut...
Under vår vidare färd passerade vi en annan buss som stod stilla i den täta trafiken. Satt föraren och svor och tutade? Nej, han löste korsord.
Nästa anhalt var Vatikanstaten. Där var inte mycket till gränskontroll, men kön in till Peterskyrkan var lång pga av säkerhetskontroll. Vet inte vad dom letade efter. Vapen att skjuta påven med, kanske.
Det var förresten en likadan säkerhetskontroll för att komma in på Colosseum också. Där är det svårare att förstå vad dom var ute efter. Caesar själv är ju mördad för längesen. Sprayburkar, föreslog Helena.
Nå, det fanns också upprepade skyltar som förkunnade hur lite man minst måste vara påklädd för att släppas in. Bikinibrudar göre sig ej besvär. Inte enbenta brudar heller, enligt denna skylt. 
Katolska kyrkan har nog en rätt förlegad kvinnosyn när allt kommer omkring.
Peterskyrkan är verkligen imponerande stor. En intressant detalj var en kö av folk som gick förbi en jesusstaty och lät sig fotograferas när dom tog honom på fötterna. Jag förstår inte riktigt denna rit.
Eva och jag var nu rejält trötta i fötterna, så vi hittade en plats i skuggan utanför kyrkan medan Helena piggt knatade uppför en extremt trång spiraltrappa till tornet på kyrkan.
Dagen avslutades med en del irrande i centrala Rom på jakt efter Spanska trappan och Fontana di Trevi. Trappan hittade vi och den var... ja, en stor trappa. Anita Ekbergs fontän var svårare att finna, och sista biten dit gick motströms genom hela italienska cykelfrämjandet som kom vällande i gränden, alla på mountainbike och i moderiktiga cykeldressar.
Själva fontänen var nästan lika tjusig som något liknande jag såg i Las Vegas förra året. Undrar vem som apat efter vem...
Efter en utemiddag som var mer dyr än god blev det taxi hem till hotellet. Jag angav att och vart vi ville åka på italienska som var tillräckligt bra för att inbilla chauffören att jag kunde språket, så han började prata långa haranger och jag fick skamset klämma fram ett "non capisco".
I morgon blir det 70 mils tågresa till syditalien!
