Assenza
När vi klev av färjan i Assenza på söndag kväll möttes vi av Liliana, värdinna för lägenhetshotellet Villa due Leone. Det var en välsignelse, för även om det bara var några hundra meter var det brant uppför. Hon körde upp hela sällskapet i flygande fläng och anvisade oss en lägenhet i markplanet, med fin uteplats mot den vackra trädgården. Och en inbjudande pool.
Marianne tittade upp mot de höga bergen bakom huset, pekade mot dem och utbrast "Fantastic!". Liliana, som hade rätt begränsade kunskaper i engelska, trodde hon pekade på terrassen utanför våningen ovanför, och erbjöd oss att ta den lägenheten i stället. Det blev bokstavligen ett lyft!
En egen terrass med stor rosenrabatt och en fantastisk utsikt över Gardasjön och tvärbranta klippor vid stranden mittemot.
Varje morgon klockan kvart i tio, när solen just kommit över bergen bakom huset, åt vi frukost ute på terrassen. Inte dumt alls.
Hela sluttningen i Assenza måste vara en gammal olivlund. Överallt växer olivträd, som man bevarat till trädgårdarna runt alla nybyggda hus. Ovanligt, och mycket vackert.
Vi tog det väldigt lugnt första dagen, efter allt resande. Badade i poolen (som också är omgiven av olivträd!) och gick mot kvällen ner till stranden. I backen finns många fina hus, prydliga och ofta med vackert blommande balkonger.
Strandpromenaden är angenäm i Assenza, precis som i de övriga små samhällena vi såg från båten i går.
Bra läge för en öl på en av de små serveringarna med brygga ut i vattnet.
Scenerierna över sjön växlar förstås med ljuset.
Vi avslutade med en mycket god pizza på en trevlig restaurang nära stranden.
(Detta inlägg skriver jag lördag kväll på nattåg från München till Köpenhamn, och hoppas kunna publicera så snart vi kommer in i Sverige i morgon).
