Limone
På tredje dagen uppståndna, nej, nedgångna till stranden igen för en sjöutflykt. Stranden består av vatten, strandpromenad, bilväg och en omåttlig massa nybyggda, mycket prydliga hus. Vår lägenhet ligger ett par hundra meter upp i backen. Och där bakom berg, berg, berg...
Vi satte lite ära i att klara hela resan utan att använda bil (nåja, bortsett från Lilianas blixtsnabba uppforsling av oss och vårt bagage till lägenheten i söndags kväll). Så vi ställde oss på bryggan kvart över tolv och väntade på färjan.
Första anhalten efter tio minuters båtfärd är Malcesine, som jag återkommer till i nästa inlägg.
Sen bar det av snett över till andra sidan sjön och samhället Limone, som bokstavligen ligger nedanför en hög och brant begsida.
Här var det mycket turister (läs tyskar) trots att säsongen är så gott som över i slutet av september. Fotomotiv fanns förstås också.
Och massor av serveringar. Vid ett litet torg hittade vi denna, bredvid hus med överdådigt blomstrande balkonger, även om också blomstersäsongen börjar gå mot sitt slut.
Vi tog oss vår vanliga lättlunch och Hans beställde varsin öl åt sig och Marianne. Ölen hette Whitebeer, tror jag. Den var grumlig och smakade fan, för att tala klarspråk. Marianne överlät nästan genast sin till sin käre make, som ju av princip aldrig lämnar något. Han klarade nästan att dricka upp även hennes. Glasen var rätt stora.
Efter denna prövning gick damerna för att shoppa. Vi män är föga intresserade av sådant, utan vandrade iväg längs stranden, där vi snart hittade en regelrätt badstrand. Man kan ju inte åka härifrån utan att ha badat i Gardasjön, sa vi oss.
Vattnet var kristallklart och faktiskt riktigt skönt, säkert uppåt 22 grader.
Avslutningsvis en bild upp mot norra änden av sjön.
Missa inte nästa reportage i serien, om Malcesine och lite höghöjdsträning!
