Fylgia
Jag skrev i slutet av augusti om vår stora sorg när vi miste vår katt Felix. Nu har Jan och Annsofi drabbats av att förlora en av sina älskade hundar.
Fylgia måste för en tid sedan ha fått i sig något väldigt olämpligt. Det skadade hennes lever, och det var tydligen obotligt trots försök med medicin och skonsam kost. Hon blev bättre först, men för några dagar sen snabbt sämre.
Och natten till i går tog hon till slut farväl av sin familj och fortsatte till andra och sälla jaktmarker. Jag är alldeles säker på att det är bra för henne där, även om hon förstås saknar husse och matte och alla andra som hon tyckte om och som älskade henne.
I hundarnas himmel finns brevlådor som alltid innehåller en tidning att hämta, och jättegoda smörgåsar som belöning. Man får väldigt ofta slicka av gräddvispar. Det är gott om skor att bära omkring, man får springa så mycket man vill i fina skogar med spännande saker att lukta på, och man behöver bara titta upp så får man en klapp och en smekning. Där är man alltid både duktig och fin hund! Där finns Fredman också, som man kan resonera med om hur bra det var att bo på Björkbacken i Klingsta.
Och lilla Findus, som hör bra igen, kommer tassande från katternas himmel ibland, och håller med.
Fylgia måste för en tid sedan ha fått i sig något väldigt olämpligt. Det skadade hennes lever, och det var tydligen obotligt trots försök med medicin och skonsam kost. Hon blev bättre först, men för några dagar sen snabbt sämre.
Och natten till i går tog hon till slut farväl av sin familj och fortsatte till andra och sälla jaktmarker. Jag är alldeles säker på att det är bra för henne där, även om hon förstås saknar husse och matte och alla andra som hon tyckte om och som älskade henne.
I hundarnas himmel finns brevlådor som alltid innehåller en tidning att hämta, och jättegoda smörgåsar som belöning. Man får väldigt ofta slicka av gräddvispar. Det är gott om skor att bära omkring, man får springa så mycket man vill i fina skogar med spännande saker att lukta på, och man behöver bara titta upp så får man en klapp och en smekning. Där är man alltid både duktig och fin hund! Där finns Fredman också, som man kan resonera med om hur bra det var att bo på Björkbacken i Klingsta.
Och lilla Findus, som hör bra igen, kommer tassande från katternas himmel ibland, och håller med.
Kommentarer
Trackback