Stockholmsweekend
Tusan att man ska vara förkyld när det är som minst lämpligt. Å andra sidan - finns det lämpliga tillfällen att vara förkyld...? Men just nu ska jag ju fara och flyga en hel del igen, och då vore det kul att känna sig helt OK.
Nåja. Vi träffade Jan och AnnSofie i gamla stan fredag eftermiddag, gick på Västerlånggatan och åt gott på Michelangelo.
Man kan ju undra om AnnSofie just fått syn på prislappen och Janne tittar efter tecken i skyn?
Sen såg vi "Gäckanden" på dramatens lilla sen. En underbart tragikomisk historia om en ensam, äldre dam, som blir uppsökt av en okänd kvinna som påstår sig ha hälsningar från hennes döde man. Tidvis sanslöst roligt, och fenomenalt skådespeleri av Marie Göransson och Gunilla Nyros.
På lördag tog jag det mest lugnt men gick ändå en sväng längs Kungsholms strand, vackert med ljusgröna blad överallt.
På ett ställe var det några som dök och fler än jag stirrade förvånat.
På kvällen var vi på trevlig middag hos Evas bror Göran, med alla syskon och mamma Ingrid närvarande. Några har ju fyllt rätt jämnt under våren. Utsikten från balkongen är helt OK.
Maten och sällskapet var utomordentliga. Vi slog på teven för att se ställningen i semifinalhockeyn mellan Canada och Sverige, såg ställningen 3-0 och knäppte snabbt av igen.
Vi gjorde ett nytt försök vid teven senare och tittade på Eurovisionsschlagerfestivalen från Helsingfors. Den var, milt uttryckt, framtung i östra kanten med ett oräkneligt antal länder som alla röstade uteslutande på varandra.
Ola Salo gjorde vad han kunde, men The worrying kind är inte en av the Arks bättre låtar, snarare tvärtom. Men det hade nog inte hjälpt om den varit det. Alla traditionella melodiländerna hamnade efter alla gamla öststatsländerna. Serbien vann med en fin powerballad, och jag älskade själv Bulgariens märkliga trumfrenetiska låt. Men nån kul röstning var det inte att åse när resultaten redovisades.
Annat var det 1991 när Carola vann efter att Tre Kronor just tagit VM-guld i hockey. Det var tider det...
Helst skulle jag vilja krypa ner och dra nåt gammalt över mig nu, men i morgon måndag är det två möten på jobbet och kl 5 på onsdag morgon ska jag åka till Las Vegas. Det blir kul, men ska jag vara riktigt ärlig ser jag just nu väldigt mycket fram emot 27.5 och en ledig helg hemma för första gången på en månad...
En aningen (res)trött
Peter
Nåja. Vi träffade Jan och AnnSofie i gamla stan fredag eftermiddag, gick på Västerlånggatan och åt gott på Michelangelo.
Man kan ju undra om AnnSofie just fått syn på prislappen och Janne tittar efter tecken i skyn?
Sen såg vi "Gäckanden" på dramatens lilla sen. En underbart tragikomisk historia om en ensam, äldre dam, som blir uppsökt av en okänd kvinna som påstår sig ha hälsningar från hennes döde man. Tidvis sanslöst roligt, och fenomenalt skådespeleri av Marie Göransson och Gunilla Nyros.
På lördag tog jag det mest lugnt men gick ändå en sväng längs Kungsholms strand, vackert med ljusgröna blad överallt.
På ett ställe var det några som dök och fler än jag stirrade förvånat.
På kvällen var vi på trevlig middag hos Evas bror Göran, med alla syskon och mamma Ingrid närvarande. Några har ju fyllt rätt jämnt under våren. Utsikten från balkongen är helt OK.
Maten och sällskapet var utomordentliga. Vi slog på teven för att se ställningen i semifinalhockeyn mellan Canada och Sverige, såg ställningen 3-0 och knäppte snabbt av igen.
Vi gjorde ett nytt försök vid teven senare och tittade på Eurovisionsschlagerfestivalen från Helsingfors. Den var, milt uttryckt, framtung i östra kanten med ett oräkneligt antal länder som alla röstade uteslutande på varandra.
Ola Salo gjorde vad han kunde, men The worrying kind är inte en av the Arks bättre låtar, snarare tvärtom. Men det hade nog inte hjälpt om den varit det. Alla traditionella melodiländerna hamnade efter alla gamla öststatsländerna. Serbien vann med en fin powerballad, och jag älskade själv Bulgariens märkliga trumfrenetiska låt. Men nån kul röstning var det inte att åse när resultaten redovisades.
Annat var det 1991 när Carola vann efter att Tre Kronor just tagit VM-guld i hockey. Det var tider det...
Helst skulle jag vilja krypa ner och dra nåt gammalt över mig nu, men i morgon måndag är det två möten på jobbet och kl 5 på onsdag morgon ska jag åka till Las Vegas. Det blir kul, men ska jag vara riktigt ärlig ser jag just nu väldigt mycket fram emot 27.5 och en ledig helg hemma för första gången på en månad...
En aningen (res)trött
Peter
Kommentarer
Trackback
