Peters funderingar

Helena har bokat sin hemresa!! Hon kommer i början av juni. Det ser vi fram emot. Lite jobbigt kändes det ju när hon skaffade visum för ett år till...  Nu kommer hon lagom till sommaren, och det finns förstås en tanke med det. Att resa från australisk högsommar till Sverige i februari hade säkert känts som att byta ner sig. Nu blir det från senhöst till försommar i stället. Välkommen hem, älskling!! Vi längtar så vi längtar...  Snart två månader kvar bara.

Alla trodde nog att efter en mild och mesig vinter skulle det bli en tidig och härlig vår. Jag såg ju en fjäril redan i februari. Sen blev påsken vinterns kallaste nätter. Vädret vet man aldrig var man har.


Men några dagar i taget har det varit lite vinter och det har blivit en promenad då och då.

Och vad är då det här, kan man undra?


Svar: Katten Agaton, som inte tycker om vintern men har hittat en ny favoritplats på ryggdynan till våra nya soffor. 

Ett trevligt sätt att markera att våren är på gång är med ett knippe tulpaner. 


En tur till Norrland är aldrig fel, så i början av mars for vi till brorsan i Klingsta, utanför Sundsvall. Mat brukar man alltid få där, god, så även denna gång. Dessutom firade vi Matildas 20-årsdag lite i förväg.


Det finns ju fler djur än människor i detta hus, även när Eva och jag räknas med. Fem katter och två hundar. Äldst är katten Selma med sina femton år. Hon hade just - helt oväntat - fött en ensam unge. Men den var klen och överlevde inte, tråkigt nog. Hon är allt i äldsta laget för att kättla.

Men Cores ungar från förra våren finns kvar och har blivit vackra, fullvuxna katter.


Tiramisu är en riktig skönhet. Och Rosso, som jag blev blixtförälskad i vid första anblicken i höstas, är stor och cool med sina fantastiska bärnstensögon.



Minstingen Tassa är yngst, men störst av husets fyrbeningar.


Som alla barn har hon mycket energi och har för det mesta något intressant på gång. Blir det för tråkigt öppnar hon ytterdörren och går ut. Eller också leker hon med Rosso,


som finner sig - till en viss gräns.

En skogspromenad med vovvarna visade att det faktiskt var betydligt mer snö i Sundsvall än hemma.


Åter på hemmaplan dröjde det inte så länge innan vi hittade några trevliga vårtecken i omgivningen.


VIdekissarna blev fina prydnader ihop med små påskliljor i en kruka.


Och en bit upp längs älven såg jag de första svanarna för säsongen.

Jag kan inte undanhålla någon en bild som skulle ha varit med i höstas. På Sunday Market på Southbank i Melbourne köpte vi ett hemmagjort lapptäcke av en dam. En härlig souvenir med sin provkarta över typiska djur.


Det kommer snart mera här, men jag får sluta för i kväll.