Peters funderingar

Idag gav jag mig ut på tussilagosafari. Låter inte så macho kanske, men så fort man ska åka och titta på nåt nuförtiden heter det ju safari. När jag var barn var safari något som företogs av väderbitna män med tjocka mustascher, vit tropikhjälm, bössa och en lång rad mörkhyande afrikaner med deras packning balanserande på huvudet, över djungel och savann, på jakt efter elefanter och noshörningar. Hoppas dom har slutat med det. Det är  tur att safari har en lite fredligare innebörd nuförtiden.

Som att titta på blommor i bästa Ferdinandstil. Här finns inga korkekar, och inte doftar tussilago nåt, men dom är så härligt kaxigt solgula när dom raskt tittar upp bland visset gräs så fort vårsolen visar sig.




Och hemma i rabatten, när vi rafsat undan förra årets vissnade stjälkar och gräs, är vår lilla blåsippstuva på gång också!


Siri är sällan ute själv, mer än korta stunder. Men när vi går ut är hon gärna med. En riktig sällskapskatt. Om det blir för ansträngande att titta på när vi krattar löv kan man alltid ta en liten vilopaus i tvättkorgen på verandabordet.



Korgens rundning passar precis hennes egen som hon brukar ha när hon rullar ihop sig och sover. Praktiskt.

Det blev mer gult än blått det här, men det jämnar väl ut sig till grönt när vi kommer lite längre fram. Idag har varit årets finaste dag så här långt, med sol, svag vind och omkring tolv grader i skuggan. I solen var det riktigt skönt. Nu ska jag gå ut och dra hårklipparen några varv runt huvudet, så spar jag bortåt 300 spänn. Lättförtjänta pengar.