En trevlig överraskning...

...fick jag som motvikt i kväll. Min bästa kompis ända från ungdomsåren ringde oväntat. Det är längesen vi träffades. Det blir gärna så när man bor på olika håll och var och en har sitt. Å andra sidan är det ju bara svepskäl. Det är inte svårare än att lyfta telefonen och slå numret.

Det gjorde Lars och det blev jag riktigt glad för. Vi bodde i samma hyreshus i Sundsvall i tonåren, och gick i samma skolor om än aldrig i samma klass. Vi hade en del påhitt för oss. Vi spelade in en egen James Bond-film med exploderande bilar och blodutgjutelse. Vi hade luftgevärskrig med lingonkart som ammunition (det gjorde ont att bli träffad!). Vi riggade en privat telefonlinje i form av koppartråd utanpå väggen mellan våning två och våning sex. Roligt var det.

Länge hade Lars' familj ett fantastiskt sommarställe utanför Leksand, och där sågs vi många gånger sen vi flyttat till Mockfjärd. Bara tre mil emellan. Bilden på Lars nedan, som inte riktigt stämmer med innevarande årstid, är därifrån.

My best friend from long ago
Vi har också paddlat i Vindelälven och från Ljördal i Norge till Vansbro (dock inte i sådana gummibåtar). Nyåret 1978, första sen vi flyttat till Mockfjärd, var det extremt kallt med -41 grader på nyårsafton. Lars hade åkt ensam med sin västgötaspets Zaiko i sin gamla Saab till sommarstället. Fast han eldade allt som gick i stugan tinade inte vattnet i hundens matskål. Hur han fick igång bilen förstår jag inte, men han kom till oss och fick tina upp.

Idag var vi rörande överens om att vi måste träffas snart, och att inga undanflykter godtas. Jag ser fram mot det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0