T. Rex i Globen
Nej, det är inte Marc Bolan som återuppstått och inte är det en konsert jag varit på. Men på sätt och vis har T. Rex och resten av det gamla dino-gänget återuppstått efter hundra miljoner år eller nåt, tack vare BBC.
Av teveserien Walking with dinosaurs har man gjort en sorts teater med rörliga jätteödlor i naturlig storlek. Under en och en halv timme får man följa jordens avlägsna fornhistoria under eonerna då dinosaurier bokstavligen regerade.
En mänsklig aktör finns på scenen i form av en paleontolog som berättar hur man pusslat ihop kunskapen om dinosauriernas utseende och leverne med hjälp av fossila ben och förstenade fotavtryck. I finalen presenterar han tidernas väldigaste rovdjur, Tyrannosaurus Rex. I sanning inte en krabat man skulle vilja möta i en mörk gränd. Inte på ljusa dagen heller, för den delen.
Trots att den var så stor och farlig visade den moderskärlek till sin lilla unge.
Dom mellanstora ödlorna rör sig med hjälp av en mänsklig "motor" som krängt på sig ödlekostymen. Dom som är för små och för stora för det rör sig med hjälp av en diskret bottenplatta på hjul. Men det ser ut som om dom går på sina ben på riktigt. Dom har också en massa andra rörelser, som att svänga och böja på svans, hals och huvud. Tre personer behövs för att manövrera varje jätteödla. Det hela ser oerhört realistiskt ut, med naturtroget skinn och ögon som blinkar. Och tandförsedda munnar som nappar åt sig blad från träd eller köttbitar från ett byte.
Det är en spektakulär, naturtrogen och öronbedövande uppvisning man bjuds på (tur att vi hade hörselskydd med oss). Tack, Helena - det var en lysande födelsedagspresent!!
Jag har filmat några snuttar med stillbildskameran på T-Rexen, men kan inte få ihop det på lilla datorn på hotellet. Ska prova att peta ut det på Youtube senare, men risken är väl då att kontrollmekanismerna där sparkar bakut och skickar hotfulla mail om upphovsrättsintrång som skulle få FRA-anhängarna att jubla...
Av teveserien Walking with dinosaurs har man gjort en sorts teater med rörliga jätteödlor i naturlig storlek. Under en och en halv timme får man följa jordens avlägsna fornhistoria under eonerna då dinosaurier bokstavligen regerade.
En mänsklig aktör finns på scenen i form av en paleontolog som berättar hur man pusslat ihop kunskapen om dinosauriernas utseende och leverne med hjälp av fossila ben och förstenade fotavtryck. I finalen presenterar han tidernas väldigaste rovdjur, Tyrannosaurus Rex. I sanning inte en krabat man skulle vilja möta i en mörk gränd. Inte på ljusa dagen heller, för den delen.
Trots att den var så stor och farlig visade den moderskärlek till sin lilla unge.
Dom mellanstora ödlorna rör sig med hjälp av en mänsklig "motor" som krängt på sig ödlekostymen. Dom som är för små och för stora för det rör sig med hjälp av en diskret bottenplatta på hjul. Men det ser ut som om dom går på sina ben på riktigt. Dom har också en massa andra rörelser, som att svänga och böja på svans, hals och huvud. Tre personer behövs för att manövrera varje jätteödla. Det hela ser oerhört realistiskt ut, med naturtroget skinn och ögon som blinkar. Och tandförsedda munnar som nappar åt sig blad från träd eller köttbitar från ett byte.
Det är en spektakulär, naturtrogen och öronbedövande uppvisning man bjuds på (tur att vi hade hörselskydd med oss). Tack, Helena - det var en lysande födelsedagspresent!!
Jag har filmat några snuttar med stillbildskameran på T-Rexen, men kan inte få ihop det på lilla datorn på hotellet. Ska prova att peta ut det på Youtube senare, men risken är väl då att kontrollmekanismerna där sparkar bakut och skickar hotfulla mail om upphovsrättsintrång som skulle få FRA-anhängarna att jubla...
Böcker
Ja, dom är en omistlig del av mitt liv. Jag köper alltid böcker, lånar också, läser nästan jämt någon.
Men - köper man många böcker under lång tid så blir det till slut överfullt i bokhyllorna. Oundvikligen. Trots att jag klätt en hel korridorvägg med hyllor.
Och då måste man gallra. Det är svårt. Jag äger många böcker som jag inte har läst än, och många som jag vill läsa igen. Jag har plockat igenom alla i korridorhyllorna, och rensat ut såna som jag inte tror jag kommer att läsa igen. Det blev sju stora papperskassar.
Så nu blev det lite glesare i hyllorna. Jag har alltså plats för nya böcker. Ett tag.
Återstår att gå igenom hyllorna i sovrummet. Och i Helenas rum. Och i källaren. Det finns kartonger och kassar med böcker också. Både på vinden och i källaren.
Man kan ju inte kasta bort böcker. Än mindre bränna upp dom. Helt otänkbart. Dom är dyra att köpa men har inget andrahandsvärde.
Återstår att skänka mina sju kassar till något second hand-ställe, som kanske kan få in någon krona. Men varenda loppis man hamnar på har travar med Bra Böcker-böcker, som översvämmade dom svenska hemmen för tjugo år sen. Samma sortiment på alla loppisar, ungefär. Kostar nästan ingenting, men ingen verkar köpa dom.
Synd. Tänk vilken möda som lagts ner på varenda bok! Författaren har ägnat oräkneliga timmar åt att försöka formulera sina tankar till en berättelse i hopp om att någon vill läsa.
För mig finns det ingenting som går upp mot en bra bok, och tid att läsa den, gärna i lugn och ro på soffan.
Då mår jag bra.
Men - köper man många böcker under lång tid så blir det till slut överfullt i bokhyllorna. Oundvikligen. Trots att jag klätt en hel korridorvägg med hyllor.
Och då måste man gallra. Det är svårt. Jag äger många böcker som jag inte har läst än, och många som jag vill läsa igen. Jag har plockat igenom alla i korridorhyllorna, och rensat ut såna som jag inte tror jag kommer att läsa igen. Det blev sju stora papperskassar.
Så nu blev det lite glesare i hyllorna. Jag har alltså plats för nya böcker. Ett tag.
Återstår att gå igenom hyllorna i sovrummet. Och i Helenas rum. Och i källaren. Det finns kartonger och kassar med böcker också. Både på vinden och i källaren.
Man kan ju inte kasta bort böcker. Än mindre bränna upp dom. Helt otänkbart. Dom är dyra att köpa men har inget andrahandsvärde.
Återstår att skänka mina sju kassar till något second hand-ställe, som kanske kan få in någon krona. Men varenda loppis man hamnar på har travar med Bra Böcker-böcker, som översvämmade dom svenska hemmen för tjugo år sen. Samma sortiment på alla loppisar, ungefär. Kostar nästan ingenting, men ingen verkar köpa dom.
Synd. Tänk vilken möda som lagts ner på varenda bok! Författaren har ägnat oräkneliga timmar åt att försöka formulera sina tankar till en berättelse i hopp om att någon vill läsa.
För mig finns det ingenting som går upp mot en bra bok, och tid att läsa den, gärna i lugn och ro på soffan.
Då mår jag bra.
Höstrusk
En blick på regnradarn för en stund sen visar att man borde ha varit i Västerås...
Fast det var då det.
Fast det var då det.
