När vinter blir vår
Äntligen, säger vi nog alla. Snön är nästan borta. Sista veckorna har den krympt undan fort. Bara försvunnit!
Så här såg det ut nedanför trappan för en dryg månad sen, efter en dryg skottning av verandataket.
Observera skymten av soffan till höger. Och så här såg det ut idag.
Snöhögen till vänster är vad som återstår av takskottningsmödorna.
I vår lilla blåsippstuva skymtar dom första små, små knopparna.
Jag tror jag ska ta en bild varje dag och publicera på Facebook, så kan världen häpet följa undret när knopparna slår ut.
I förrgår gick isen upp i strömfåran på älven, och i dagens nordvind sprack det upp på hela fjärden.
Tog ett panorama över hela fjärden också. Blir lite större om man klickar på det.
Katterna är lyckliga över att det är vår och kommer ivrigt hembärande på sorkar (Agaton) och möss (Timjan). Agaton äter oftast ute, lyckligtvis, men Timjan har sista dagarna tagit in flera levande möss som han släppt för att leka med. Katten jagar musen, och vi jagar katten. Första gången fick jag tag på Timjan, stängde in honom i badrummet, lyckades få tag på den dödsförskräckta musen och släppa ut.
I går kom han in med en till. Jag lyfte ut katten med mus och allt. Vi såg att musen smet in i syrenhäcken och försökte klättra upp utom räckhåll. Det gick inte så bra. Jag fick tag på Timjan. Han fick vara inne tills vi sett att musen skuttat iväg ner i älvbacken. När Timjan kom ut igen letade han ivrigt i häcken, klättrade två meter upp och spanade.
Senare kom han in med en död mus. Vet inte om det var samma. I mina ögon ser alla möss likadana ut. Jag lyckades ta ifrån honom den och förpassa den till komposten. Han var rätt gramse på mig sen.
Utöver det har jag några gånger den här veckan fått skrubba bort rester av musmåltider i ett hörn av vardagsrummet. Blod och mage ligger fasttorkade på golvet på morgonen. Någon gång en svans. Ger god aptit till frukosten.
Idag förmanade jag honom mycket allvarligt att det måste bli en musfri dag. Nu är det snart midnatt och än så länge har han hållit sitt påtvingade löft....
Hoppsan. Kattluckan smäller och jag hör ett dämpat jamande. Som en katt som har munnen full av något. I sitt mathörn i vardagsrummet har Timjan redan bitit huvudet av musen. Jag bär ut kattskrället med musen hängande från rovdjursgapet, och går sen efter kameran.
Denna bild, mina vänner, är rykande färsk! Tagen för bara några minuter sen när jag skriver det här. Nästan direktsändning i bloggen.
Det tar knappt en minut att äta en mus, vet jag nu.
Om man är katt, alltså.
Och Timjans klocka kanske går lite före...
