Sommarbetraktelser
Här har det varit stiltje bra länge nu. Maj går alltid fortare än man hinner med. I år var det likadant i juni. Mycket som skulle hinnas med.
Och allt snuttifierande på Facebook tar också sin tid. Det är ju så mycket lättare att kasta in en fyndig kommentar här och där än att samla sig till att skriva något sammanhängande. På gott och ont. Man får ibland känslan att dom flesta idag varken orkar läsa eller skriva annat än enstaka meningar. Och då ska dom vara korta.
Men nu har jag semester och har tid och ork att vara käringen mot strömmen och sammanfatta dom senaste månaderna i ord och bild.
När allt blivit ljusgrönt i maj känner man hur ögonen kopplar in sig på just den nyansen och laddar tömda förråd i kroppen. Man kan inte få nog av det, efter en lång och kall vinter.
Grannarna har tagit bort en massa träd i älvbacken och gett även oss en glugg med fin utsikt.
En av planerna när jag går i pension om ett år är att påbörja röjning även nedanför vår tomt så man ser mer av den fina utsikten.
Och i slutet av maj kommer äppelblommen. Man njuter ikapp med insekterna.
Liljekonvaljerna är på gång samtidigt och doftar inte dumt dom heller.
Så plötsligt är det sommarsolstånd och allt vänder. Såna tankar försöker man förskjuta några veckor i alla fall, tills det inte går att förneka att halvljusa nätter börjar bli mörka igen. Jag tog mig ner till vår brygga i solnedgången på årets längsta dag.
Dagen före midsommarafton var mycket efterlängtad. Helena kom hem på vinterlov från plugget i Melbourne. Med sig hade hon Adam, som hon varit ihop med snart ett halvår.
Adam fick rivstarta med svenska traditioner och konstruerade en mer än godkänd blomsterkrans på midsommarafton.
Kransarna var dom snyggaste av alla vid Stuggu i Gagnef. Tyckte pappa i alla fall.
Oförskräckt kastade dom sig ut i "Swedish tribal dances" som Små grodorna och Vi äro musikanter.
Ska man besöka Sverige för första gången är midsommartid ett bra tillfälle.
Utsikten från Gagnefs minnesstuga ner mot älven och flottbron går inte av för hackor.
På midsommardagen begav vi oss norrut och stannade för fika vid hembygsgården i Ljusdal.
Hos min bror utanför Sundsvall hade just en ny familjemedlem anlänt.
Det här lilla underverket ska heta Stella eftersom hon har en vit stjärna på bröstet. Det finns en liten film när hon leker med Tassa.
En brant promenad upp till den fina utsikten på Prästhusberget blev det. Dit var det bara Tassa av hundarna som kunde gå med.
Adam har oförskräckt provat den ena svenska maträtten efter den andra. Sill och nubbe på midsommarafton klarade han utmärkt, men nu var det dags för mästarprovet: Surströmming.
Brorsan, som är stor entusiast när det gäller denna rysliga produkt, förklarade och instruerade noggrant. Adam åt därefter en hel surströmmingsklämma! Det kan inte vara så många tasmanier som klarat det...
Vi åkte upp på Norra Stadsberget för lite sightseeing, och där finns en enorm Skvader. Den som inte vet vad en skvader är rekommenderas att Googla, så slipper jag förklara.
Hemkomna till Dalarna igen var det dags för nästa aktivitet: Cirkus Maximum.
Vi blev bjudna av mitt jobb. Mycket trevligt. Det var längesen jag var på cirkus.
Några av dessa unga män var hyfsat vältränade, och man kunde höra vissa (kvinnliga) kommentarer om magrutor. Mina egna magrutor är omsorgsfullt emballerade för att jag ska slippa sådant.
Åter till naturen, där jag trivs allra bäst. På Älvudden i Djurås rinner Öster- och Västerdalälven ihop, och fortsätter bortåt i bild som Dalälven.
Och hemma i våra rabatter blommar nu riddarsporren.
Tur att man har några växter som är högre än ogräset.
Dom första två semesterdagarna har jag provat ut ett välfungerande schema: Sen och lång frukost, sedan bok i hammock eller verandasoffa. Det blir man sömnig av, så en powernap sitter bra. Därefter upp och se om det finns något ät- eller drickbart. Åter till bok och horisontalläge. Efter en stund - ny powernap. Osv osv.
Igår kväll cyklade jag dock till Myrholn, en av Mockfjärds förorter. Där arrangerades för tionde året i rad en musikfest i en trädgård. En veranda hade gjorts om till scen genom att fönstren skruvats bort. Framför fanns ett stort partytält.
Publiken medförde egna stolar, mat och dryck. Musikprogrammet var digert med ett lokalt jazzband, inhemska sångartister i olika åldrar och t o m ett elektrifierat bluesband från Borlänge som valt detta evenemang framför Peace and Love. Inte illa.
I morgon är första egentliga semesterdagen. Ska bli spännande att se om jag kommer att börja med den planerade källarröjningen, eller om jag håller fast vid min snabbt etablerade semesterrutin som beskrevs ovan.
Trevlig sommar på er!
Känns nästan vemodigt när maj och juni redan är över och vi nu är i juli och man är inte åter från semestern i augusti och då är ju allting nästan över... fast jag gillar kommentaren om emballerade magrutor :D Vi tjejer har ju inte bilringar utan volanger som det så fint heter i den FB grupp som jag ser många är med i ;)
Underbart , fantastiskt säger Ingrid.
Roligt att få se vad ni har upplevt.
Och detsamma säger Göran som åker till
Sardinien nästa vecka.
Och i januari 2011, då blir det Carpe Diem 4,
med Peru, Bolivia och Brasilien.
Med andra ord filmvisning i Nacka Strand, när Ingrid fyller 89 bast!