Peters funderingar

Hmmm...   det var ett tag sen jag skrev här. Tänk vad tiden går. Särskilt när man är pensionär och ledig.

Vi åkte ner till huvudstaden igår för att fira min svärmor som fyller 90 år. Samling hos min svåger Göran, där vi undfägnades med indisk mat, och film från deras resa där för några månader sen. Gott och trevligt.

Utsikten från deras balkong vid Nacka strand visade jag för ganska precis ett år sedan, men jag kan inte undanhålla läsarna ytterligare några skymningsbilder från Nacka strand mot stan, med Kaknästornet som dominerande del av skylinen.

  

När vi anlände i går gick vi som vanligt upp genom Cityterminalen för att ta buss 52 från Klarabergsviadukten till Kungsholmen. Efter en kvart kom bussen, vi baxade ombord bagaget och Eva räckte fram den biljettremsa vi köpte förra sommaren när vi senast var i Stockholm.

"Den är för gammal" meddelade den kvinnliga chauffören avmätt. Jaha, vad kostar det att åka då, frågade vi. "Det går inte att betala på bussen", snäste hon, nu helt på det klara med vilka korkade lantisar vi var. "Det finns kuponger att köpa där nere", avslutade hon med en obestämd handrörelse för att vifta bort oss.

Det var bara att kliva av. Vi gav upp försöken att åka med SL och promenerade i stället med rullväskan till Hantverkargatan. Ingen större skada skedd, utom en viss irritation.

Jag gick idag till SL på Centralen för att lösa in den remsa vi bara använt fyra kuponger på. "Det går inte när den har stämplar", fick jag veta. Alltså åkte Eva och jag EN resa med SL i somras för 110 kr. Då var vi lyckligt ovetande om det.

Det man lärt sig av detta är att SL:s kupongremsor har kort hållbarhetstid, tydligen bara till årets slut. Inte ett år från det man köpt den. Numera kan man köpa resan via SMS i stället, vilket inte är billigt.

Nå, jag har fått ytterligare vatten på min motviljekvarn för Stockholm. Jag har alltid tyckt SL varit bra. Men inte nu längre.

90-årsfesten var trevlig även om festförmålet själv blev mycket trött. I dag hittade vi ett gammalt kort hos svärmor. Det föreställer hennes mamma Helga som femåring, och Helgas mamma Hulda, som föddes 1866. Kortet är taget omkring 1907, alltså för 105 år sen. Hulda är min dotter Helenas mormors mormor.


Det finns en speciell stämning i såna här gamla uppstyltade ateljebilder, tycker jag, särskilt när de föreställer förfäder och -mödrar i rakt nedstigande led.

Nu är jag snart hemma och är glad för det, bonntölp som jag är! Dock har mobila bredbandet hackat och hostat längs järnvägen i Dalarna, så jag fick göra klart det när jag kom fram till stor dator med säkrare uppkoppling.