Mellandagar
Det är bra skönt med två veckor ledigt över jul och nyår! Det hinner vända mot ljusare tider och det brukar märkas rätt snart när man börjar jobba efter trettondagen.
Veckorna före jul hade vi ett fantastiskt vinterlandskap, med några centimeter vit, fräsch snö och enorma rimfrostbildningar på allt som stack upp. Jag tog en lång (och kall) skogspromenad och hittade många fotomotiv.
När julhelgen kom blev det milt och grått och regnigt och allt det fina försvann. Nu finns inte en snögnutta kvar.
Julafton blev trivsam och lugn som vanligt, men något reducerad. Helena är ju inte hemma och vi beslöt att hoppa över julgran och julklappar. Mat och godis har vi däremot inte hoppat över....
... och inte heller diverse andra julattribut, som nu har ett inslag av Australien.
Helena och Rory skickade några paket, och ett av dessa innehöll Kevin tomtekoala. Trevlig prick! Det verkar som om Helena tänker förlänga sin vistelse förbi februari och inte komma hem förrän framåt sommaren. Tråkigt, tycker vi, som saknar henne mycket. Och hon åker på att jobba ihop pengar till en ny flygbiljett.
I Klingsta har broder Jan börjat blanda upp sorgen och saknaden efter Fylgia med kärlek till en ny liten krabat, som ska heta Tassa.
Hon är en oplanerad blandning mellan rottweiler och irländsk setter. Enligt uppgift en oemotståndlig liten varelse, och det behöver man nog inte tvivla på.
I övrigt är jag snart halvvägs genom redigeringen av 4,5 timmars video från Australien. Dessemellan har jag kopplat hemmabiokablar, vilket är en teknisk utmaning av klass, och även hunnit avnjuta några widescreenfilmer med suveränt bra HDMI-bild och ett fantastiskt ljud. Det blir nog flera dom här dagarna. Guldkompassen har jag inte varit på än; det blir om en vecka. Men jag har läst boken igen, och den är lika svindlande som första gångerna jag läste den. Så jag fortsätter med Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren, som jag bara läst en gång tidigare.
Veckorna före jul hade vi ett fantastiskt vinterlandskap, med några centimeter vit, fräsch snö och enorma rimfrostbildningar på allt som stack upp. Jag tog en lång (och kall) skogspromenad och hittade många fotomotiv.
När julhelgen kom blev det milt och grått och regnigt och allt det fina försvann. Nu finns inte en snögnutta kvar.
Julafton blev trivsam och lugn som vanligt, men något reducerad. Helena är ju inte hemma och vi beslöt att hoppa över julgran och julklappar. Mat och godis har vi däremot inte hoppat över....
... och inte heller diverse andra julattribut, som nu har ett inslag av Australien.
Helena och Rory skickade några paket, och ett av dessa innehöll Kevin tomtekoala. Trevlig prick! Det verkar som om Helena tänker förlänga sin vistelse förbi februari och inte komma hem förrän framåt sommaren. Tråkigt, tycker vi, som saknar henne mycket. Och hon åker på att jobba ihop pengar till en ny flygbiljett.
I Klingsta har broder Jan börjat blanda upp sorgen och saknaden efter Fylgia med kärlek till en ny liten krabat, som ska heta Tassa.
Hon är en oplanerad blandning mellan rottweiler och irländsk setter. Enligt uppgift en oemotståndlig liten varelse, och det behöver man nog inte tvivla på.
I övrigt är jag snart halvvägs genom redigeringen av 4,5 timmars video från Australien. Dessemellan har jag kopplat hemmabiokablar, vilket är en teknisk utmaning av klass, och även hunnit avnjuta några widescreenfilmer med suveränt bra HDMI-bild och ett fantastiskt ljud. Det blir nog flera dom här dagarna. Guldkompassen har jag inte varit på än; det blir om en vecka. Men jag har läst boken igen, och den är lika svindlande som första gångerna jag läste den. Så jag fortsätter med Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren, som jag bara läst en gång tidigare.
Fylgia
Jag skrev i slutet av augusti om vår stora sorg när vi miste vår katt Felix. Nu har Jan och Annsofi drabbats av att förlora en av sina älskade hundar.
Fylgia måste för en tid sedan ha fått i sig något väldigt olämpligt. Det skadade hennes lever, och det var tydligen obotligt trots försök med medicin och skonsam kost. Hon blev bättre först, men för några dagar sen snabbt sämre.
Och natten till i går tog hon till slut farväl av sin familj och fortsatte till andra och sälla jaktmarker. Jag är alldeles säker på att det är bra för henne där, även om hon förstås saknar husse och matte och alla andra som hon tyckte om och som älskade henne.
I hundarnas himmel finns brevlådor som alltid innehåller en tidning att hämta, och jättegoda smörgåsar som belöning. Man får väldigt ofta slicka av gräddvispar. Det är gott om skor att bära omkring, man får springa så mycket man vill i fina skogar med spännande saker att lukta på, och man behöver bara titta upp så får man en klapp och en smekning. Där är man alltid både duktig och fin hund! Där finns Fredman också, som man kan resonera med om hur bra det var att bo på Björkbacken i Klingsta.
Och lilla Findus, som hör bra igen, kommer tassande från katternas himmel ibland, och håller med.
Fylgia måste för en tid sedan ha fått i sig något väldigt olämpligt. Det skadade hennes lever, och det var tydligen obotligt trots försök med medicin och skonsam kost. Hon blev bättre först, men för några dagar sen snabbt sämre.
Och natten till i går tog hon till slut farväl av sin familj och fortsatte till andra och sälla jaktmarker. Jag är alldeles säker på att det är bra för henne där, även om hon förstås saknar husse och matte och alla andra som hon tyckte om och som älskade henne.
I hundarnas himmel finns brevlådor som alltid innehåller en tidning att hämta, och jättegoda smörgåsar som belöning. Man får väldigt ofta slicka av gräddvispar. Det är gott om skor att bära omkring, man får springa så mycket man vill i fina skogar med spännande saker att lukta på, och man behöver bara titta upp så får man en klapp och en smekning. Där är man alltid både duktig och fin hund! Där finns Fredman också, som man kan resonera med om hur bra det var att bo på Björkbacken i Klingsta.
Och lilla Findus, som hör bra igen, kommer tassande från katternas himmel ibland, och håller med.
