En morgon var det vinter

Närmare bestämt i går, efter en natt med vinande nordvind och snöyra. Lite över en decimeter trillade ner över oss här i Dalarna. Och allt blev vitt.

Jag tycker om vinter om den har lite snö med sig. Den är bättre än grå och mörk och fuktig höst. Efter säsongens hittills kallaste natt med -12 grader sken solen i dag alldeles strålande, och en kamerapromenad var given, med början i trädgården.

Autumn leaves against sun
Small green leaves with snow
Snow on red apple
Sen följde Helena med på rundan längs älvstranden, som jag gått flera gånger dom senaste veckorna.

Helena on snowy footbridge
Det var trevligt och dessutom nostalgiskt. Sist hon följde med mig på promenad i snö var för nästan exakt 21 månader sen, dagen innan hon åkte till Australien. Efter den promenaden skrev jag mitt allra första inlägg i den här bloggen!

En snökantad älv i novembersol bjuder förstås på många fotomotiv.

Dalälven between snowy banks
Grass, water and ice
Motljuset lockar men är inte enkelt att få till bra bilder på.

White frost on grass
Ice crystals on grass
Vid den lilla klippudden provade Helena badtemperaturen...

Too cold for swimming?
...och beslutade att avstå.

Nu över till något helt annat. I kväll har musikalen Fame premiär i Lindberghallen, vår kommuns stora scen. Gagnef har en väldigt livaktig musik- och dansskola, och har bl a satt upp Grease för fyra år sen. Där var Helena med. I kväll är hon också med, men som publik. Det var mycket därför hon kom hem den här helgen, för att gå på premiär och tjoa på många kompisar som hon dansat med tidigare.

Här är ett inslag från lokalteve om denna musikal.

 

Och en bild från programhäftet.

Dalecarlia Fame

För att stötta artisterna förberedde Helena och Rikard en del skaffning att ta med till artistlogen.

Rikard the porridge makerPorridge packagingPorridge ready for distribution
Preparing candy boxCandyman in mixing actionCandybox ready for Fame
Återstår väl att se vilken av dessa behållare som tar slut först.

(Kanonbra, tyckte Helena efteråt om föreställningen!)

I skymningen gick jag och Eva bort till kyrkogården med en granrisbukett och lykta. Morfar, mormor och mamma finns där. För åttiofem år sen föddes mamma i skolhuset alldeles intill kyrkan. Morfar Erik var folkskollärare. Det känns som att en cirkel slöts när mamma fick komma tillbaka till platsen där hon föddes.

Graveyard lanterns on Halloween night

Kommentarer
Postat av: matilda

jag har tänkt på farmor riktigt mycket senaste tiden och saknat henne lite sådär extra mycket. det slår en så hårt ibland att tiden går så fort och att hon faktiskt inte finns bland oss på samma sett längre .. ibland kan jag komma på mig själv att tänka om jag inte ska fråga pappa om vi "ska åka och hälsa på farmor ikväll." som vi kunde göra då och då. bara sitta där i hennes fotölj och smygäta godis fast än det inte var helg. och bara vara. man satt ibland och lyssnade på när hon och pappa pratade i köket, eller så satt man med själv och lyssnade och pratade. det är sånna saker som kanske inte låter så stora, men som betyder så oerhört. och bara nu när jag sitter och skriver detta kände jag doften från hennes lägenhet. en doft av hemma på nått sett. usch så jag saknar henne! varje dag ..



hoppas ni har det bra!! vi måste ses nått snart! kramkram

2008-11-06 @ 16:01:01
Postat av: Peter

Jag håller med dig. Det är tomt efter mamma. Jag kommer också på mig ibland med att tänka "det här ska jag ringa och berätta för henne". Och stunderna i kökssoffan med god mat. Och alltid fanns det godis...



Visst är det tomt. Inte så att jag går och sörjer hela tiden, men något saknas. Hon saknas. Jag går förbi graven ibland, stannar till lite, och tänker att hon ändå har kommit hem, alldeles nära där hon föddes. Och något av henne finns faktiskt där. En liten men dock tröst. Man kan inte prata med henne, men till henne. Hon kanske hör, på ett sätt vi inte förstår.



Hoppas du har det bra också! Vi är ju inte så många i vår närmaste släkt (alla utom Viggo var ju med i Italien) så vi får ta hand om varann och se till att träffas innan det går för långt mellan gångerna.



Kram

Peter

2008-11-06 @ 21:40:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0