Drakar, rådjur och andra skogsvarelser
Ett par dagar hos brorsan utanför Sundsvall är aldrig fel, särskilt inte i hyggligt sommarväder. Vängåvan vid torget i stan är ett givet motiv när man går förbi en sån dag.
Sen några år pryds staden av en hel hord drakar, som figurerar lite varstans. Dom är bemålade och anpassade var och en för sitt ändamål.
Sundsvall kan i år erbjuda ännu en italieninspirerad restaurang: Dolcetto. Där åt vi god sallad, följt av ännu godare glass.
Hemma i Klingsta väntade brorsans två yngsta hundar, Tassa och Max, ivrigt på att någon skulle ägna sig åt dom.
Det blev en skogspromenad, där jag provade min något förbättrade Steadycam-käpp och försökte filma vovvarna ur deras perspektiv, under gång så att säga. Det gick väl hyggligt. I mitten av filmen ser vi husets Grand Old Lady Freja, som är en svart men grånad dam på imponerande 15 år. Och mot slutet - om någon orkar titta sex minuter - finns katterna Tiramisu och min älskling Rosso.
Rosso är nu en fullvuxen hankatt med allt vad det innebär. Springer ute nästan jämt. Muskulös, men får stryk ibland. Och luktar i ärlighetens namn pink. Jag tror han trivs bra med livet. Han är fullständigt cool gentemot dom tre stora hundarna. Och ögonen har fortfarande bärnstensfärg.
På åkern bortanför huset går ofta rådjur, och med lite tele kan man dokumentera dom.
Och i skogen ovanför huset lyckades jag fånga en märklig och skygg figur med kameran.
Så här gick det till att ta denna unika bild.
Inte vet jag vem det var, eller vad han sa, men han skulle platsa utmärkt i Håkans och min film, där vi behöver ett sortiment underligt och ålderdomligt klädda kufar.
Förutom oss själva, då.
Sen några år pryds staden av en hel hord drakar, som figurerar lite varstans. Dom är bemålade och anpassade var och en för sitt ändamål.
Sundsvall kan i år erbjuda ännu en italieninspirerad restaurang: Dolcetto. Där åt vi god sallad, följt av ännu godare glass.
Hemma i Klingsta väntade brorsans två yngsta hundar, Tassa och Max, ivrigt på att någon skulle ägna sig åt dom.
Det blev en skogspromenad, där jag provade min något förbättrade Steadycam-käpp och försökte filma vovvarna ur deras perspektiv, under gång så att säga. Det gick väl hyggligt. I mitten av filmen ser vi husets Grand Old Lady Freja, som är en svart men grånad dam på imponerande 15 år. Och mot slutet - om någon orkar titta sex minuter - finns katterna Tiramisu och min älskling Rosso.
Rosso är nu en fullvuxen hankatt med allt vad det innebär. Springer ute nästan jämt. Muskulös, men får stryk ibland. Och luktar i ärlighetens namn pink. Jag tror han trivs bra med livet. Han är fullständigt cool gentemot dom tre stora hundarna. Och ögonen har fortfarande bärnstensfärg.
På åkern bortanför huset går ofta rådjur, och med lite tele kan man dokumentera dom.
Och i skogen ovanför huset lyckades jag fånga en märklig och skygg figur med kameran.
Så här gick det till att ta denna unika bild.
Inte vet jag vem det var, eller vad han sa, men han skulle platsa utmärkt i Håkans och min film, där vi behöver ett sortiment underligt och ålderdomligt klädda kufar.
Förutom oss själva, då.
Kommentarer
Trackback
