Mot nya tider
Då var det liksom över, det som varit planerat ett tag. Vi hade ordnat en liten bjudning för närmaste släkt och vänner i lördags. Förutom mat bjöds där på en del trevliga nidvisor, överraskningar och tävlingar.
Brorsan stämde upp Stefan Demerts "Min faster", med något modifierad text, och sjöng "Jag har en brorsa på sextio bast, och han är bosatt i Mockfjärd". Tappert (försök rimma på Mockfjärd får ni se). Jag fick höra ett och annat om mina (o)vanor, bland annat om kamerafasoner och inte helt lyckade försök till husrum när dom besöker oss. Väldigt roligt!
Håkan och Anna var inte sämre utan kom med ytterligare en drapa om mina bravader. Det är såna här gånger man påminns om hur mycket man gjort bort sig i livet. Det känns bra att utgöra stoff till sådan skaldkonst. Håkan fyller förresten själv 60 om några veckor, så han bör inte känna sig helt säker...
En av tävlingsgrenarna var ett ankrace i hängrännebitar med nödtorftigt fasttätade ändplåtbitar. Ankorna fick inte vidröras och alla blåste för glatta livet. Utom Håkan, som i bästa MacGyverstil råkade ha en liten batteridriven fläkt med sig, vilken han använde till publikens jubel.
Min påhittige bror kallade sen fram mig och överräckte en resväska märkt med några ställen jag besökt. Jag fick också tågbiljetter till Uppsala i september.
Väskan innehöll en komplett outfit och utrustning för en heldag i rikets fjärde största stad, där jag är född och länge önskat göra ett rejält nostalgibesök. Och nu blir det av! Utrustningen som behövs för detta består enligt Jan av
- Vackert grå terylene-byxor (om än någon decimeter för korta)
- Orangerandig skjorta
- Snedrandig slips
- Solglasögon
- Hatt
- Flipflops
- Gult matchande paraply
- Praktiskt manikyrset
- En burk vita bönor av fabrikat Coop Extra
- Ett paket Wasa Husman-bröd
- En liten flaska vin med glas till
- En förstahjälpenutrustning bestående av en miniatyrflaska whisky och en Alvedon
- Tre (gamla, don efter person) kameror
- Ett kvitto som avslöjade att delar av outfiten var inköpt på Myrorna
Jag kan i förbigående nämna att brorsan hade fixat en motsvarande väska åt sig själv också. Den var större och innehöll bl a en stor flaska vin. Kan vara en hämnd för forna tiders efterrättsoförrätter...
Det blev lite tävlande i musikgissning och Sing Star också. Mycket trevligt alltihopa. Och Helena höll ett fint tal till pappa. Det värmde, gumman!
Dagen efter var det fortfarande sol på förmiddagen, så övernattarna kunde förtära frukosten i trädgården.
Jan och Pia har bara för en vecka sen tagit hand om en hund som behövde omplaceras. Denne tiomånaders Max Montalbano var med. En trevlig prick. Återstår lite träning i att skälla mindre, men det blir nog bra.
Alla bilderna så här långt i detta inlägg är tagna av Jannes son Olle. Själv hann jag inte ta många bilder under festen. Tack Olle för bilderna!
Broder Jan fyllde själv år i går, och Pia och jag fixade traditionsenliga födelsedagsmackor. Dock fyllde han ju jämnt förra året, så årets firande blev lite mer återhållsamt.
Dom begav sig hemåt på eftermiddagen, och framåt kvällen började Helena packa så smått för sina tre år i Melbourne. Strax efter nio i morse var det så dags för avfärd. Igen. Knappt två och ett halvt år sen sist.
Den här gången skjutsade jag henne till Arlanda. Där väntade Jennifer, en tjej som Helena mötte första gången för någon månad sen på en CSN-träff för utlandsstuderande. Även hon skulle till Melbourne, och det visade sig att dom i dag skulle med samma Thai Air-plan. Det kommer säkert att underlätta 20 timmar på flyg att ha någon att prata med.
Så nu, i skrivande stund, sitter min dotter på ett plan igen, drygt halvvägs på den första av två långa flygningar. Det var naturligtvis lite ledsamt att säga adjö, men inte alls lika jobbigt som förra gången. Helena är dessutom väldigt sugen på att komma hem till Sverige över jul (särskilt till sydligaste delen av landet...) och då är det ju bara fem månader innan vi ses. Lycka till, älskling, med plugg och allt därborta i Melbourne!
I och med detta återstår nästan fyra veckors oplanerad semester. Ska bli rätt skönt...
Brorsan stämde upp Stefan Demerts "Min faster", med något modifierad text, och sjöng "Jag har en brorsa på sextio bast, och han är bosatt i Mockfjärd". Tappert (försök rimma på Mockfjärd får ni se). Jag fick höra ett och annat om mina (o)vanor, bland annat om kamerafasoner och inte helt lyckade försök till husrum när dom besöker oss. Väldigt roligt!
Håkan och Anna var inte sämre utan kom med ytterligare en drapa om mina bravader. Det är såna här gånger man påminns om hur mycket man gjort bort sig i livet. Det känns bra att utgöra stoff till sådan skaldkonst. Håkan fyller förresten själv 60 om några veckor, så han bör inte känna sig helt säker...
En av tävlingsgrenarna var ett ankrace i hängrännebitar med nödtorftigt fasttätade ändplåtbitar. Ankorna fick inte vidröras och alla blåste för glatta livet. Utom Håkan, som i bästa MacGyverstil råkade ha en liten batteridriven fläkt med sig, vilken han använde till publikens jubel.
Min påhittige bror kallade sen fram mig och överräckte en resväska märkt med några ställen jag besökt. Jag fick också tågbiljetter till Uppsala i september.
Väskan innehöll en komplett outfit och utrustning för en heldag i rikets fjärde största stad, där jag är född och länge önskat göra ett rejält nostalgibesök. Och nu blir det av! Utrustningen som behövs för detta består enligt Jan av
- Vackert grå terylene-byxor (om än någon decimeter för korta)
- Orangerandig skjorta
- Snedrandig slips
- Solglasögon
- Hatt
- Flipflops
- Gult matchande paraply
- Praktiskt manikyrset
- En burk vita bönor av fabrikat Coop Extra
- Ett paket Wasa Husman-bröd
- En liten flaska vin med glas till
- En förstahjälpenutrustning bestående av en miniatyrflaska whisky och en Alvedon
- Tre (gamla, don efter person) kameror
- Ett kvitto som avslöjade att delar av outfiten var inköpt på Myrorna
Jag kan i förbigående nämna att brorsan hade fixat en motsvarande väska åt sig själv också. Den var större och innehöll bl a en stor flaska vin. Kan vara en hämnd för forna tiders efterrättsoförrätter...
Det blev lite tävlande i musikgissning och Sing Star också. Mycket trevligt alltihopa. Och Helena höll ett fint tal till pappa. Det värmde, gumman!
Dagen efter var det fortfarande sol på förmiddagen, så övernattarna kunde förtära frukosten i trädgården.
Jan och Pia har bara för en vecka sen tagit hand om en hund som behövde omplaceras. Denne tiomånaders Max Montalbano var med. En trevlig prick. Återstår lite träning i att skälla mindre, men det blir nog bra.
Alla bilderna så här långt i detta inlägg är tagna av Jannes son Olle. Själv hann jag inte ta många bilder under festen. Tack Olle för bilderna!
Broder Jan fyllde själv år i går, och Pia och jag fixade traditionsenliga födelsedagsmackor. Dock fyllde han ju jämnt förra året, så årets firande blev lite mer återhållsamt.
Dom begav sig hemåt på eftermiddagen, och framåt kvällen började Helena packa så smått för sina tre år i Melbourne. Strax efter nio i morse var det så dags för avfärd. Igen. Knappt två och ett halvt år sen sist.
Den här gången skjutsade jag henne till Arlanda. Där väntade Jennifer, en tjej som Helena mötte första gången för någon månad sen på en CSN-träff för utlandsstuderande. Även hon skulle till Melbourne, och det visade sig att dom i dag skulle med samma Thai Air-plan. Det kommer säkert att underlätta 20 timmar på flyg att ha någon att prata med.
Så nu, i skrivande stund, sitter min dotter på ett plan igen, drygt halvvägs på den första av två långa flygningar. Det var naturligtvis lite ledsamt att säga adjö, men inte alls lika jobbigt som förra gången. Helena är dessutom väldigt sugen på att komma hem till Sverige över jul (särskilt till sydligaste delen av landet...) och då är det ju bara fem månader innan vi ses. Lycka till, älskling, med plugg och allt därborta i Melbourne!
I och med detta återstår nästan fyra veckors oplanerad semester. Ska bli rätt skönt...
Kommentarer
Trackback
