Peters funderingar

Så har jag då gjort min lilla resa i tid och rum. 20 mil åt sydost och drygt 50 år bakåt i tiden. Brorsan mötte på Uppsala station (som mest är en byggarbetsplats) i lördags. Vi promenerade först på stan till Svandammen nedanför slottet.



Vi kavade uppför slottbacken till den fina utsikten vid Gunillaklockan. Bakom finns Botaniska trädgården och Linneaum.


Sen var det gott med fika på konditori Fågelsången.


Vädret var full sommar med massor av folk på uteserveringarna.

Slottet var svårt att få plats med på bild när man var där uppe, så det fick bli ett panoramamontage. Utsikten mot domkyrkan och annat är jättefin.

     
Längs Fyrisån var det fint dekorerat med blommor.

Domkyrkan är katedralstor. Här var jag på skolavslutningar i första och andra klass.


Och jag är döpt i den här!


Strax intill finns en något mindre, men lika viktig byggnad, som tur var för bror min.


Det är påfallande mycket cyklar i Uppsala, och dom måste ju parkeras någonstans. Här till exempel.


Efter lite vilande av trötta ben på fint vandrarhem gav vi oss tillbaka till stan i skymningen.


På restaurang Tsatsiki träffade vi AnnSofi och hennes son Anders med familj. Lukas skulle fylla tolv år nästa dag, och Karin också rätt jämnt på måndagen. Så det fanns mycket att fira med god grekisk mat i den osannolikt ljumma septemberkvällen på uteserveringen.


Kvällen avslutades med en promenad till tågstationen, dock inte till ett tåg utan till ett lokstall som nu gjorts om till puben Katalin. Där drack jag av ohejdad vana både Guinness och Irish Coffee, som smakade mycket bra till tonerna av Mats Ronanders livespelning med nya bandet Stockholm Stoner.

Nästa dag skruvades nostalgifaktorn upp ytterligare. Min lekskola och småskola är rivna för längesen, förstås, men Lindvalls kafferosteri som jag passerade på väg till skolan finns kvar och rostar fortfarande kaffe!


Jag minns hur gott jag tyckte det doftade där utanför.

Och så kom vi till det något osannolika hus jag bodde i från ett till nio års ålder - en pianofabrik! Huset är sig väldigt likt och bokstäverna med Nylund & son sitter kvar även om man slutade tillverka pianon för många år sen.


Av någon anledning fanns tre vanliga lägenheter i byggnaden. Vi bodde en trappa upp, med köket bakom fönstret under "RIK", och vardagsrum (eller sal som det hette då) vid nästa två fönster åt höger. På kortsidan var dom två första fönstren till bibliotek/matrum och dom längst bort till sovrummet.

Mitt rum, eller snarare krypin, var en utvidgning av hallen när man kommit in från ytterdörren. Ingången var från gården på andra sidan huset.


Jag höll alltså till bakom det vänstra av dom två fönstren en trappa upp. Den gula, låga träbyggnaden till vänster fanns inte då.

Så här såg min lilla vrå ut.


Kortet är taget vid jultid 1955. Jag var sex och ett halvt år.

Ja, tiden går, och det var roligt att komma till Alsikegatan igen. Vi träffade en vänlig man som nu bor på bottenvåningen. Han känner hyresgästerna i "vår" våning, men dom var bortresta just nu. Kanske kan jag komma tillbaka någon gång och få komma in och titta.

Nylunds tillverkade sista pianot för nästan 30 år sen, men man reparerar fortfarande musikinstrument i huset. Och företaget Nylund & son  finns på nätet och säljer importerade instrument.

Uppsalabesöket avslutades med lunch i Saluhallen och en gigantisk glass vid Fyrisån. Där gick vi också ner i en offentlig toalett som gjorts om till Galleri London, med porträttfoton av Inga Larsson, känd Uppsalafotograf. 

Tack, käre bror, för dessa två fina dagar i Uppsala! Det var en riktigt bra födelsedagspresent.

Tredje året i rad som vi Loxisar samlades på Linbygården i Grönklitt ovanför Orsa i Dalarna för att lära oss samarbeta bättre. Och dessutom ha kul.

I den här övningen ska laget lösa en knepig uppgift (av typen fem hus med olika färger, ägare, husdjur, bilar etc med kryptiska ledtrådar och så ska man tala om vilken färg huset har som hunden bor i. Fast krångligare). Därefter ska alla deltagare ta sig ut via läskbacken längst till höger, utan att nudda marken. Plankorna får inte heller nudda marken. All detta ska vara klart inom en halvtimme.


Plankorna räckte inte riktigt mellan backarna. Eller, det gjorde dom nätt och jämnt mellan vissa, mellan vissa andra nätt och jämnt inte.

Jag tog på mig att försöka lösa husuppgiften och dom andra jobbade med plankorna och fara för eget liv.


Hur gick det då? Njaaa...

Jag gick bet på husen. Det var svårt att inte distraheras av hojtanden och plank och folk som dråsade i backen. Lugn och ro och en timme, så kanske jag hade fixat det. Med vådliga plankkombinationer tog sig i alla fall alla förbi utgångsbacken, så den biten klarade vi. Plankorna på bilden ovan rasade dock isär sekunden efter att bilden togs, som man nästan kan förstå, och dom inblandade for åt olika håll.

Dessutom började det regna innan vi var klara. Vår skadeglada tröst var dock nästa grupp som gjorde detta efter oss och fick köra hela övningen i regn. Moahaha.

Sen tävlade vi också lagvis om uppdelning av hushållsarbetet. En gren var att springa stafett med potatis på sked i munnen och en ballong mellan knäna. Roger nedan hävdade att det skulle gå bättre utan byxor. Högre friktion, eller nåt.


Mitt lag kom tvåa, så vi fick laga middagen (vilket dock var lätt eftersom det mesta var förberett).

Det vinnande laget med bl a Peter F och Thomas L valde att duka och göra förrätt.


Det blev en trevlig kväll trots (eller tack vare?) fotbollen som nästan alla tittade på. Och det blev ju lite oväntat i sista sekunden, bokstavligen, med Zlatans ledningsmål efter drygt 93 minuter i matchens allra sista anfall. Kul att höra hur dom svenska tevekommentatorerna blev fullkomligt hysteriska.

När vi var klara efter frukost i dag gick jag traditionsenligt in på Björnparken, i år med videokamera, vilket var första gången. Jag hade tur och fick flera bra sekvenser, framför allt på badande björnar av olika kulörer.

Men några foton ska jag väl visa upp också.


Dom halvstora björnungarna lekte och busade länge med varandra i en liten damm, precis som människobarn gör. Härligt att se.

Isbjörnarna visade också upp sig rejält. Jag har film på båda när dom simmar och dyker, och några bilder på honan på nära håll när hon går innanför stängslet.


Hägnet är jättestort så jag hoppas dom trivs, så bra det nu går. Säkert gillar dom när man snart kan börja producera snö med anläggningens stora snökanon.

Och dom enorma tigrarna, dom oerhört vackra sibiriska tigrarna. En var ute och den andra inne idag.


Det är roligt när det går att ta bilder utan stängsel som skymmer. Det går på många ställen tack vare utsiktsbalkonger ovanför hägnen.

Och utsikten söderut, mot Orsasjön, är inte dum den heller.


Lodjur såg jag i år bara ett av. Jag hade antagligen en otrolig tur förra året när jag fick se en hel hop vuxna djur och en unge alldeles innanför staketet i säkert en timme. I år såg jag bara ett vuxet lodjur, som vankade omkring innanför stängslet. Dom har det minsta hägnet av däggdjuren och jag tycker det verkar för litet för dom.

Jag ska försöka klippa ihop en kortversion av filmen och lägga på Youtube med det snaraste.