Peters funderingar

Kylan gav sig för två veckor sen och jag vågade mig ut igen med nya kameran. Söder om Mockfjärd kan man gå över åkrarna och där finns motiv.

Den här bilden är hopsatt av tre på höjden. Därför ser björkarna lite krokiga ut.


Två små hästar går alltid ute på dagarna i Ersholen. Dom får frost i mustaschen förstås.


Det var dimma på morgonen och allt blev inklätt i rimfrost.



Vintern är som finast när den är "gräddig".


Lite motljus därtill så blir det fina bilder.



Senaste veckan har det varit mulet och bara några minusgrader. Idag pulsade jag iväg till Tanså hytta och kunde äntligen prova kameran i lugn och ro utomhus utan att frysa ihjäl om fingrarna.


Jag kom förbi den plats där vi tog kort på Helena och mig (och som finns i mitt allra första inlägg i den här bloggen) för nästan precis tre år sedan, innan hon åkte till Australien första gången. Nu är hon tillbaka i Melbourne och värmen och jag fick avspänt posera på egen hand, medan kameran plåtade mig från gorillapoden fastklamrad på en stolpe.


Hyttruinen är ett trevligt ställe och ett populärt utflyktsmål.


När jag kom dit grillades det korv av - som jag snart upptäckte - våra goda vänner Dan och Anette med sonen Rikard och hans tjej Sophie. Det var inte helt fel att efter en timmes rätt svettig vandring bli bjuden på en nygrillad korv och en kall öl.


Det finns fler bilder från dom här vandringarna i Mockfjärds omgivningar tillagda i mitt vinteralbum, därtill i större format.

Jag har lagt in några vintriga foton i ett webbalbum. Här är länk:

Vinter

Klicka på första bilden i albumet, sen på Helskärm, och tryck på F11 för att se bilderna i maximalt format. Tryck F11 igen för att se menyer etc upptill.

Jag fyller väl på undan för undan. Det är kul med ny kamera, och den fungerar utmärkt, men man fryser fingrarna av sig när man ska prova den utomhus...

Nu är det snart över. I går begav sig 12000 ivriga jägare ut i skogarna för att få död på 27 vargar. Man kan inte annat än imponeras av denna självuppoffring, i snö och kyla. Även om en och annan kan ha tagit lite hjälp av bilar, fyrhjulingar, skotrar, GPS och kikarsikten.

Jag åkte till Norrland i går och passerade Furudal, känt centrum för varghat. Strax utanför samhället stod en rad bistra män med gevär utposterade längs skogsbrynet med jämna mellanrum några meter från vägen. Otvivelaktigt ett resultat av omsorgsfullt utarbetad strategi för att bekämpa den lede fi. Några hade camouflageuniformer. Man fick känslan av allmän mobilisering. Att det var krig.

Och det är klart, mot en så fruktansvärd fiende behövs dåd- och eldkraft.

Vilken känsla av trygghet vi får nu, vi vanliga människor som inte begriper oss på så viktiga saker. Vi kan andas ut i förvissningen att dessa modiga jägare skyddar oss från de ondsinta, dreglande och blodtörstiga bestar som trakasserat varje levande varelse som vågat sig utanför stugknuten.

En snabb blick på lokaltidningens hemsida avslöjar vad man kunde befara. Ett helt bildreportage från Siljansnäs visar bland annat hur barn tittar på de slaktade rovdjuren.

De flesta tillåtna vargar sköts direkt första dagen som resultat av denna storartade kraftsamling. Några skadsköts, men det är väl rätt åt dem. De kan gärna få lida, så brutala odjur som de är. Med lite tur kanske någon har "råkat" skjuta någon extra varg också, utöver tillåten kvot.

Etnisk rensning definieras som att en folkgrupp av politiska eller andra skäl systematiskt förföljer och dödar en annan folkgrupp. Man behöver bara byta ut ordet folkgrupp mot "grupp av levande varelser" så stämmer definitionen även i detta fall.