Allt roligt har ett slut
Tyvärr. Sista dagarna på Gotland blev rejält regniga. Vi höll oss mest hemma i Snickargården som lyckligtvis är rätt rymlig. Rosorna utanför fönstren är en av alla positiva saker med detta ställe.
Vi tröstade oss med en god middag bestående av flera sorters rökt fisk från det återuppbyggda rökeriet (det brann ned förra året). Dan är expert på att bena upp rökt sik.
Lördagen var ännu regnigare. Vi åkte till Burs och prylmuseet där.
I dom två ladorna finns ett udda men rätt väl organiserat sortiment av grejor. Gränsen mellan loppis- och museumdel är flytande, men nere i källaren finns en riktigt prydlig utställning av... tja, allt möjligt, t ex leksakssymaskiner, miniatyrkameror, malsprutor, räknemaskiner, varpastenar, docktoaletter och väldigt mycket annat.
Efter detta åkte vi dom fyra milen ner till Hoburgen och åt en rekorderlig middag på restaurang Majstregården.
Söndagar är oftast tråkiga, och inte blir det roligare när man måste packa ihop och åka hem från Gotland. Vi gick i Visby några timmar på eftermiddagen. Anette hade önskat att få se en liten gata med mycket rosor, så vi gick genom Fiskargränd.
Varför hon plötsligt blivit enbent kan jag inte förklara. Det måste ha varit tillfälligt, för hon hängde med bra till marknaden på Stortorget. Dan fick plötsligt viktiga saker att prata om i mobilen, och jag försökte lokalisera webbkameran.
Vi drog oss mot strandpromenaden, som är mer till sin fördel i kvällssol än i gråväder.
Oundvikligen blev det dags att checka in i färjkön. Båten ankom nästan en timme försenad, på grund av att det blåst rejält dygnet innan. Färjorna har så tajta tidtabeller att en försening är svår att "köra in".
Vi kom till Nynäshamn 23:15, och hem 04:15 efter tråkig körning i mörker och duggregn. Nå, det är ändå alltid skönt att komma hem. Vi möttes av våra två katter innanför dörren.
En vecka på Gotland brukar vara så fylld av intryck och trevliga upplevelser att man blir väldigt trött när man kommit hem (oavsett nattkörningen, som dock adderar lite "jetlag"). Så nu har vi sovit extra mycket för att komma på banan igen. Och nu kan källarröjningen inte skjutas upp längre. Snart ska ju gamla värmepannorna ut...
Hoburgsgubbar och -gummor
Upp på höjden är utsikten norrut fantastisk, med den märkliga åsen Husrygg längs stranden.
Vid Hoburgen finns egentligen bara en enda rauk, Hoburgsgubben kallad. En skylt visar var vi turister ska ställa oss för att se gubbens profil.
I år var näsan målad gul. Tidigare år har den varit röd.
Om man bryter sig ur turistfållan och fortsätter söderut längs stranden kommer man till ett parti med branta klintar, stora stenar och släta klippor i vattenlinjen.
Här är det lätt att hitta fotomotiv.
Inte minst såna som försiktigt nedsänker knappt halva ena underbenet i vattnet och nöjer sig med det.
Man kan också sätta sig på klipporna och titta på havet och bara låta tankarna vandra. Som Helena och hennes kusin Matilda just gjort.
Det här var sista kvällen på Helenas sverigevistelse, så det var lite avsked i luften.
Hemma vid Snickargården blev det lite extra klappande på valpen Stella.
Och käre bror bjöd på god kvällsmat...
...i form av pasta med svamp och heta räkor. Kvällen i Snickargårdens trädgård blev lång och skön.
Idag har Gotland hamnat under gränslinjen mellan varmluft i öster och kalluft i väster. Alltså har det regnat hela dagen. I detta väderläge fungerar tyvärr inte Gotlands patenterade recept som oftast ger finare väder än på fastlandet. Så det har varit grått och regnigt.
I morse skjutsade vi Helena och Adam till Visby flygplats, där dom startade sin långa resa tillbaka till Melbourne. Just nu när jag skriver detta, klockan 22:45, bör dom snart landa på Doha i Qatar efter sju timmars flygning från Arlanda. Sen är det 14 ytterligare timmar till Melbourne.
Det är alltid svårt att säga adjö till sitt enda barn som ska till andra sidan jorden. Det är fjärde gången vi gör detta nu, och någon liten vana har vi fått. Men nu kan det dröja nästan ett år innan vi ser henne igen. Fast vi hoppas på jul, förstås.
I raukarnas rike
Om Gotland är en favoritplats i Sverige är Fårö en favorit på Gotland. Här finns natur som inte liknar något annat i vårt land. Man brukar visserligen få vänta en timme på att komma på färjan i Fårösund, men väl ute på Fårö är det inga stora avstånd att åka.
Det finns i huvudsak tre fina ställen med raukar där. St Olof vid Gamlehamn är svårast att hitta. Där är alltså inte så mycket folk, och det gillar jag. Medhavd picknick smakar bra bland klippformationerna.
Raukar är också bra att klättra upp på och sitta och filosofera en stund.
Uppe i nordvästra hörnet av ön, vid Langhammars, finns ett av Gotlands förmodligen mest utnötta fotomotiv. Hit hittar många turister.
Bland annat dessa två från Mockfjärd.
Idag tog vi en rejäl cykeltur ner längs Sudrets västsida. Solen gassade och ett dopp i Grumpvik var helt rätt.
T o m för Dan, som enligt egen utsago är en badkruka av rang. Men här kom han faktiskt ner i vattnet, sekunderna efter att denna bild togs. Bevis finns på film, som kan komma att bli tillgänglig i framtiden.
Bakom mig fanns här ytterligare ett trevligt fotomotiv.
I Vamlingbo intog vi en lika välförtjänt som delikat lunch, eller snarare middag, på Prästgårdskafeet.
Visbykakan till kaffet var en chokladskapelse som bör topprankas oavsett skala.
Jag kan inte undanhålla världen en liten episod från i går morse. Våra vänner hade pulat in flera mjuka fryspåsar i kylens underdimensionerade och igenfrostade frysfack. När påsarna fryst satt de ohjälpligt fast och gick inte att rubba. Efter fruktlöst hackande och skrapande visade sig en hårtork vara den slutgiltiga lösningen. Meet Dan MacGyver.
Det här inlägget har jag gjort under väntetiderna på min tur när vi spelat Ticket to Ride. Så här ser det ut nu när vi nästan är klara och jag ligger på andra plats. Helena är på väg att vinna. 
Adam föredrog att plugga svenska men somnade, förståeligt nog, i överslafen i bakgrunden.
Rapport från Burgsvik
Äntligen. Förra året kom vi inte iväg till Gotland. Men nu är vi på plats. En vecka på Gotland (minst) varje sommar är ett livsvillkor för oss sedan många år tillbaka.
Förväntan stiger när man står i Nynäshamn och ser färjan komma in.
Väl ute till havs är det bra drag i fartvinden. Färjan gör 28 knop.
Första kvällen i Burgsvik är det obligatoriskt med pizza och starköl på Folkeryds.
Gotland har denna sommar haft flera veckors värmebölja som saknar motstycke på lång tid. Ortsbefolkningen kallar den "hysterisk". Dagen innan vi kom, dvs i lördags, drog häftiga åskväder med skyfall över hela ön. Nu är det mer normal sommartemperatur. Idag var det 22 grader i luften och 23 i vattnet. Skönt.
Burgsvik ligger söder om Näsudden som har massor av vindkraftverk.
Bilden är tagen vid den vackra stranden nära Valar.
Och här kommer denna resas första solnedgångsbild, tagen för en stund sen nerifrån hamnen i Burgsvik.
Och här en till där själva solen också är med.
I morgon planerar hela vårt sällskap om sex personer att åka upp till Fårö, bland annat för att äta medhavd grillad kyckling och potatissallad bland raukarna vid Digerhuvud. På återseende!
Sommarbetraktelser
Här har det varit stiltje bra länge nu. Maj går alltid fortare än man hinner med. I år var det likadant i juni. Mycket som skulle hinnas med.
Och allt snuttifierande på Facebook tar också sin tid. Det är ju så mycket lättare att kasta in en fyndig kommentar här och där än att samla sig till att skriva något sammanhängande. På gott och ont. Man får ibland känslan att dom flesta idag varken orkar läsa eller skriva annat än enstaka meningar. Och då ska dom vara korta.
Men nu har jag semester och har tid och ork att vara käringen mot strömmen och sammanfatta dom senaste månaderna i ord och bild.
När allt blivit ljusgrönt i maj känner man hur ögonen kopplar in sig på just den nyansen och laddar tömda förråd i kroppen. Man kan inte få nog av det, efter en lång och kall vinter.
Grannarna har tagit bort en massa träd i älvbacken och gett även oss en glugg med fin utsikt.
En av planerna när jag går i pension om ett år är att påbörja röjning även nedanför vår tomt så man ser mer av den fina utsikten.
Och i slutet av maj kommer äppelblommen. Man njuter ikapp med insekterna.
Liljekonvaljerna är på gång samtidigt och doftar inte dumt dom heller.
Så plötsligt är det sommarsolstånd och allt vänder. Såna tankar försöker man förskjuta några veckor i alla fall, tills det inte går att förneka att halvljusa nätter börjar bli mörka igen. Jag tog mig ner till vår brygga i solnedgången på årets längsta dag.
Dagen före midsommarafton var mycket efterlängtad. Helena kom hem på vinterlov från plugget i Melbourne. Med sig hade hon Adam, som hon varit ihop med snart ett halvår.
Adam fick rivstarta med svenska traditioner och konstruerade en mer än godkänd blomsterkrans på midsommarafton.
Kransarna var dom snyggaste av alla vid Stuggu i Gagnef. Tyckte pappa i alla fall.
Oförskräckt kastade dom sig ut i "Swedish tribal dances" som Små grodorna och Vi äro musikanter.
Ska man besöka Sverige för första gången är midsommartid ett bra tillfälle.
Utsikten från Gagnefs minnesstuga ner mot älven och flottbron går inte av för hackor.
På midsommardagen begav vi oss norrut och stannade för fika vid hembygsgården i Ljusdal.
Hos min bror utanför Sundsvall hade just en ny familjemedlem anlänt.
Det här lilla underverket ska heta Stella eftersom hon har en vit stjärna på bröstet. Det finns en liten film när hon leker med Tassa.
En brant promenad upp till den fina utsikten på Prästhusberget blev det. Dit var det bara Tassa av hundarna som kunde gå med.
Adam har oförskräckt provat den ena svenska maträtten efter den andra. Sill och nubbe på midsommarafton klarade han utmärkt, men nu var det dags för mästarprovet: Surströmming.
Brorsan, som är stor entusiast när det gäller denna rysliga produkt, förklarade och instruerade noggrant. Adam åt därefter en hel surströmmingsklämma! Det kan inte vara så många tasmanier som klarat det...
Vi åkte upp på Norra Stadsberget för lite sightseeing, och där finns en enorm Skvader. Den som inte vet vad en skvader är rekommenderas att Googla, så slipper jag förklara.
Hemkomna till Dalarna igen var det dags för nästa aktivitet: Cirkus Maximum. 
Vi blev bjudna av mitt jobb. Mycket trevligt. Det var längesen jag var på cirkus.
Några av dessa unga män var hyfsat vältränade, och man kunde höra vissa (kvinnliga) kommentarer om magrutor. Mina egna magrutor är omsorgsfullt emballerade för att jag ska slippa sådant.
Åter till naturen, där jag trivs allra bäst. På Älvudden i Djurås rinner Öster- och Västerdalälven ihop, och fortsätter bortåt i bild som Dalälven.
Och hemma i våra rabatter blommar nu riddarsporren. 
Tur att man har några växter som är högre än ogräset.
Dom första två semesterdagarna har jag provat ut ett välfungerande schema: Sen och lång frukost, sedan bok i hammock eller verandasoffa. Det blir man sömnig av, så en powernap sitter bra. Därefter upp och se om det finns något ät- eller drickbart. Åter till bok och horisontalläge. Efter en stund - ny powernap. Osv osv.
Igår kväll cyklade jag dock till Myrholn, en av Mockfjärds förorter. Där arrangerades för tionde året i rad en musikfest i en trädgård. En veranda hade gjorts om till scen genom att fönstren skruvats bort. Framför fanns ett stort partytält. 
Publiken medförde egna stolar, mat och dryck. Musikprogrammet var digert med ett lokalt jazzband, inhemska sångartister i olika åldrar och t o m ett elektrifierat bluesband från Borlänge som valt detta evenemang framför Peace and Love. Inte illa.
I morgon är första egentliga semesterdagen. Ska bli spännande att se om jag kommer att börja med den planerade källarröjningen, eller om jag håller fast vid min snabbt etablerade semesterrutin som beskrevs ovan.
Trevlig sommar på er!
